Frida uttrycker, både i sin bilddagbok (http://frokenfrida.bilddagboken.se/) och i sin blogg (http://frokenfrida.blog.com/) ett visst förakt gentemot bloggande och bloggare. Hon är inte den enda. Kanske har även jag själv emellanåt burit på samma åsikt: "Vad är grejen med detta?", "Borde jag inte ägna mig åt umgänge/städning/hembränning istället?". Men nej! Det där är bara dumt! Det finns ingen som helst anledning att vara skeptisk mot bloggande. Det finns ingenting töntigt med bloggande (förutom en töntig blogg, men det är en helt annan diskussion (och om ni tycker att min blogg är töntig, så tänker jag verkligen inte bli upprörd - fram med det bara!)), faktum är att det är en helt fantastisk sak att vem som helst med tillgång till dator och internet kan publicera vilken åsikt som helst, helt oberoende av pengar, politiska förtryck (här kanske jag måste reservera mig för typ kinesiska censurister osv, men jag vet väldigt lite om sånt), lagar och gränser. Det är något väldigt fint. Att jag sen utnyttjar detta väldigt fina åt att berätta hur mycket, och vilken sorts öl jag drack i helgen - det är också en helt annan diskussion.
Det finns två poänger i ovanstående stycke. Den ena är att ge Frida en känga, för att hon (åtminstone indirekt) har dissat mig och denna hobby, som jag råkat skaffa mig. Det andra syftet var att få er att förstå att min blogg är en väldigt bra och fin sak. Och att det faktiskt finns ett enormt stort värde i att inte enbart dagstidningarnas ledarsidor kommenterar världen. Utan att bli alltför pretantiös så... det går nog inte att inte bli alltför pretantiös. Skit samma. Varenda djävla tidning är liberal och ägs av mercedesburna, manliga miljonärer. Aftonbladet är i och för sig Socialdemokratisk men ägs icke desto mindre av en manlig miljonär, dessutom norsk, har jag för mig. De få undantagen är väl annars tidningar som flamman, ordfront och ETC, men vem vill/orkar prenumerera på dom (jag prenumererade på ordfront ett tag, men blev bara trött av pretentiösa 7-sidorsartiklar om gambianska potatisodlingsprojekt)? Så därför, Frida, och alla ni andra som inte gillar bloggar men ändå läser min, bör ni tänka om.
Nu till min lilla valanalys: Something is rotten in the state of Moderaterna! (det där var inte enbart töntigt, utan även en liten självgod flirt till er som kan er brittiska kulturhistoria"). Jag ser två möjligheter:
1. Fredrik Reinfeldt har på allvar lyckats lura alla gamla homofobiska miljonärer (de ursprungliga moderaterna) att den gamla hederliga svenska flokhem-sosse-välfärd-kollektivavtal-högaskatter-politiken är schysst. Och i så fall borde jag vara glad.
2. Fredrik Reinfeldt har lurat oss allihop. Han heter egentligen Friedrich von Reichenfeldt. Hans far flydde med allt judeguld som han plundrade åt sig under sin tid inom NSDAP och nu försöker Friedrich att se till att han slipper skatta bort sina älskade miljarder på skolgång åt negerbarn. I så fall blir jag sur.
I vilket fall som helst önskar jag den nya regering all olycka och motgång. Jag lämnar snart Sverige och ser fram emot att få höra om er lågkonjunktur, försämrade arbetstrygghet och era lägre löner (förutom ni som är VDar, men jag tror att jag har få sådana besökare här i bloggen).
Jag bör i och för sig medge att jag åker till ett riktigt kukland, som senast gjorde en tvättäkta nazi till en av två presidentkandidater, och som var sist i europa med att ge kvinnor rösträtt.
Jag ska fanimej flytta till Nordkorea! Upp till kamp!
