lördag, januari 27, 2007

Jag gillar judar men vafan kan de inte lägga ner Israel?

Jag sitter på ett stort varuhus som heter fnac, där dom har ett café med wifi. Det är skitmycket folk, varmt och dessutom har nån fransk jävla klantskalle råkat få igång ett stöldlarm så det piper förskräckligt. Jag vill egentligen gå hem men Lydia beskyllde mig för att vara en dålig bloggare, så jag skriver nu i revanschlusta medan min mademoiselle gick ner till skivavdelningen.

Vi tänkte ladda hem Jarvis Cockers nya skiva, fast så kom vi på att det kanske är pinsamt i caféet på en stor skivaffär... Är det det? Je ne sais pas.

Jag har fått jobb. I en stor frysbox utanför stan ska jag lyfta tunga lådor. Det är via bemanningsföretag vilket naturligtvis suger stenhårt. Snubben på bemanningsföretaget är verkligen djävulen, det enda han säger är saker som: man måste jobba stenhårt, måste vara väldigt snabb och det är väldigt tunga lådor och det är väldigt kallt. Och sen när han ser att jag är nedtryckt i mina låga skor med ångesten brinnande i ögonen så säger han att räknar med mig åtminstone till och med juli. Inte fan vill jag jobba där till juli, jag är bara desperat. Men det säger jag inte. Jag säger: oui, monsieur.

Och idag har vi vart och kollat på en skitfin lägenhet. Den ligger skitbra i Lyons snyggaste, trendigaste och ungdomligaste kvarter och den är inredd som typ... Det känns som att typ programledaren i Kobra (vet ni vem jag menar? han som ser ut som Ernst Kirsczchshteiger men är smakfull) skulle bo i en sån lägenhet, med de gamla stenväggarna framslipade och gamla möbler och moderna dörrar typ. Ah bra kort och gott. jag hoppas verkligen att vi får den.

Jag är förresten pank. Jag vet att jag inte har anledning att gnälla eftersom jag bor med min för tillfället ganska rika flickvän och dessutom väntar på en hög med pengar från de fonder som mina föräldrar har sparat i för min skull ända sen jag föddes. Men ändå. Vet ni hur sjukt det känns? Det känns som att jag är helt dum i huvvet som lämnar sveriga med typ 2000 :- på fickan för att börja ett nytt liv i ett land där köttfärsen kostar 130:-/kg. Jag kanske tänkte att jag skulle överleva på vin, eller jag vet inte. Det fukar hur som helst ganska bra att peka på grejer jag vill ha och titta snällt på Lydia än så länge. Jag vet inte, förr eller senare kanske hon gör slut och fatta hur jävla illa ute jag skulle vara i så fall.

torsdag, januari 18, 2007

Oj det var visst ett tag sedan

Sorry. Jag är verkligen inte nöjd med den totala frånvaron av inlägg här. Anledningen är att jag fortfarande inte har någon internetuppkoppling hemma och att jag och Lydia utför alla våra internetärenden på ett universitetsbibliotek, där blogger.com är "403 FORBIDDEN".

Men ok, jag ska försöka att på ett effektivt sätt försöka komma i fatt en förlorad bloggmånad.

  • Jag åkte hem och firade jul, tilldelades några kalsonger och en tillfredställande mängd pengar
  • Jag (dumma arsle) gick och köpte jeans på Carlings (alltså, jag vet inte vad som tagit åt mig - förr handlade jag typ alla mina kläder på Emmaus, men det senaste halvåret (trots att jag spenderat drygt halva i frankrike) har jag nästan gjort alla mina klädinköp på Carlings. Jag tycker att Carlings suger! De spelar bara rock hela tiden och alla som jobbar på Carlings (förutom i Varberg, där en gammal högstadiebekant som faktiskt är riktigt trevlig, som jag i teorin hade ett band med, jobbar) ser jätterockiga ut. Så varför går jag, som ju bara vill se lite intellektuell ut dit så fort jag passerat den svenska gränsen?)
  • Jag firade nyår hos Hanna och råkade tömma typ hela min och Lydias champagneflaska under de där 10 minuterna då ingen riktigt visste ifall klockan hade slagit tolv eller ej. Vilket resulterade i
  • Bakfylla.
  • Jag och Lydia flyttstädade hennes lägenhet och blev klara typ en kvart innan vi skulle åka. Vi hade en tysklandsfärja att passa, så det var faktiskt ganska kritiskt.
  • Jag och Lydia och min fd kursare Britta hoppade in i Lydias bil och körde till Lyon. Det var väldigt roligt, och inte alls så läskigt, farligt och äventyrligt som jag hade trott. Mest satt jag och myste i bilen och åt nötter och choklad, förutom några timmar runt Hamburg då det spöregnade och vänsterfilen var en 25 mil lång lastbilskaravan och pyttesmå BMWar envisades med att köra om på insidan (dvs mellan mig och lastbilarna). Då hade jag lite dödsångest. Annars var det rätt chill, både Frankrike och Tyskland uppmanar till 130 km/h och vi fick en fin övernattning plus sightseeing i Luxemburg också.
  • Vi flyttade in i våran skitfina lägenhet, började konsumera ost och jag har sökt jobb.

Och där är vi nu. Jag var på anställningsintervju för ett bagerijobb imorse. Jag var välklädd och artig och gjorde mig förstådd på franska, men jag är osäker på om det kommer räcka ända fram. Ifall jag blir nobbad så har jag fått ett annat erbjudande, från ett bemanningsföretag där jag är inskriven, om att lyfta tomater med början klockan 5 på morgonen (eew). Jag är sämre på att tala i telefon än IRL, så jag är inte säker, men jag tror att tomatlyftningen var ett heltidsjobb.
Dessutom har vi hunnit vara i Chamonix. Det var rätt roligt att vi bestämde det på krogen på fredagskvällen. En tjej som heter Lucie sade att det var gratis för tjejer med både liftkort och hyra av utrustning. Plus att hon själv råkade ha en stuga vi kunde bo i. Så vi sa sure bacon, tog en bärs till och morgonen därpå packade vi en väska, hoppade in i bilen och stack. Vi kom till Chamonix på lördagkvällen och sen åkte vi skidor (eller i mitt fall snowboard) hela söndagen. Lite häftigt att kunna ta en spontantripp till en av europas största skidorter bara sådär. Lite som om man som Göteborgare skulle åka till Ulricehamn, och upptäcka att man fick köra i 130 på vägen dit och att berget råkade vara 4000 meter högt. Eller mja... nä jag vet inte. Jag börjar bli hungrig. Det betyder att jag börjar bli klar.