Jag gillar judar men vafan kan de inte lägga ner Israel?
Vi tänkte ladda hem Jarvis Cockers nya skiva, fast så kom vi på att det kanske är pinsamt i caféet på en stor skivaffär... Är det det? Je ne sais pas.
Jag har fått jobb. I en stor frysbox utanför stan ska jag lyfta tunga lådor. Det är via bemanningsföretag vilket naturligtvis suger stenhårt. Snubben på bemanningsföretaget är verkligen djävulen, det enda han säger är saker som: man måste jobba stenhårt, måste vara väldigt snabb och det är väldigt tunga lådor och det är väldigt kallt. Och sen när han ser att jag är nedtryckt i mina låga skor med ångesten brinnande i ögonen så säger han att räknar med mig åtminstone till och med juli. Inte fan vill jag jobba där till juli, jag är bara desperat. Men det säger jag inte. Jag säger: oui, monsieur.
Och idag har vi vart och kollat på en skitfin lägenhet. Den ligger skitbra i Lyons snyggaste, trendigaste och ungdomligaste kvarter och den är inredd som typ... Det känns som att typ programledaren i Kobra (vet ni vem jag menar? han som ser ut som Ernst Kirsczchshteiger men är smakfull) skulle bo i en sån lägenhet, med de gamla stenväggarna framslipade och gamla möbler och moderna dörrar typ. Ah bra kort och gott. jag hoppas verkligen att vi får den.
Jag är förresten pank. Jag vet att jag inte har anledning att gnälla eftersom jag bor med min för tillfället ganska rika flickvän och dessutom väntar på en hög med pengar från de fonder som mina föräldrar har sparat i för min skull ända sen jag föddes. Men ändå. Vet ni hur sjukt det känns? Det känns som att jag är helt dum i huvvet som lämnar sveriga med typ 2000 :- på fickan för att börja ett nytt liv i ett land där köttfärsen kostar 130:-/kg. Jag kanske tänkte att jag skulle överleva på vin, eller jag vet inte. Det fukar hur som helst ganska bra att peka på grejer jag vill ha och titta snällt på Lydia än så länge. Jag vet inte, förr eller senare kanske hon gör slut och fatta hur jävla illa ute jag skulle vara i så fall.