Två tips och en stilla undran

Först ett tips med tanke på att min egen blogg är så dålig: Johan Bohlins blogg. Jag vet inte vad jag har för läsare här nu för tiden, men de få jag känner till känner naturligtvis redan till denna fantastiska blogg. Så egentligen är det inte så mycket ett tips, som en välförtjänt ryggdunk till Johan (som förmodligen aldrig kommer få ta del av den, eftersom jag inte tror att han läser min blogg).

Nästa tips är om en podcast från p3-dokumentär som heter Svensken i Bolivia. Det handlar om en kille från Göteborg som på grund av missbruksproblem och skulder fattar det korkade beslutet att åka till Bolivia för att smuggla hem tre kilo kokain. Naturligtvis åker han fast i tullen och hamnar i ett helsjukt fängelse. Dokumentären är inte bara en otroligt gripande historia utan bjuder också på en hel del allmänbildning om Bolivia och korruptionen där.















Hihihi, hans leende är så stelt, så stelt. Och roligt.







Och så till min stilla undran. Igår på nyheterna snackades det förstås en del om Victorias och Daniels förlovning. Och i slutet gick reportern runt på Stockholms gator och frågade folk vad de tyckte och folk sa väl vad folk säger mest, typ "ja, kärlek är härligt, ge oss glamour" men så frågade de även en snubbe från rojalistiska föreningen. Han sa ungefär såhär: "Vi tycker att det är synd att Victoria inte har valt en man som har den kungliga värdigheten i blodet." "Jaså, vem borde hon ha valt då?" frågade reportern. "I första hand en europeisk prins, i andra hand en europeisk adelsman och i tredje hand en svensk adelsman" svarade idioten, lika självklart som om han skulle ranka sina tre favoriträtter (vilket till och med det (för mig åtminstone) är en tillräckligt svår fråga för att kräva nån sekunds eftertanke). Undrar om han ägnade lika mycket tanke och omsorg när han själv skulle välja en människa att dela sitt liv med.

Nu kanske ni undrar om det här var en stilla undran eller bara ett sätt för mig att avreagera mig. Det var naturligtvis det senare. Jag har inga undringar kring dessa rojalister, bara hat. Men jag gillade min rubrik.

Veckans sämsta tvättid

Det är fredag och klockan är 21:15. Det känns fel i hela kroppen att sitta hemma och vänta på tvättmaskinen. Tyvärr är det så det är. Och det är faktiskt nödvändigt. På riktigt. Jag tycker egentligen att man i nödfall kan få ha rätt att använda samma par kalsonger i två dagar. Men jag kan faktiskt inte jobba med korv på världens stressigaste ikea och sen gå ut i det civila samhället i samma kalsonger. Det är inte rimligt. Och jag har faktiskt inte råd att köpa nya. Och - om man ska tro Lydia - så är det på tiden att jag lär mig att vara själv. Hon kanske har rätt, men jag är tveksam.

En väldigt märklig grej - som delvis leder till att man tvingas in i såna här prekära tvättsituationer - är att vår tvättstuga inte går att använda på söndagar. Jag undrar om det är Brunnsbotorgets andlige ledare som har bestämt det. Jag kan inte se nån annan förklaring.

Jag hatar förresten alla svenska dubbelord där första ordet sluttar på en dubbelkonsonant och andra ordet börjar på samma bokstav. Som i tvättid. Jag kan inte komma på en bättre lösning på hur vi ska uttrycka såna fenomen, men det vore fint om nån annan kunde.

Vad är det med liberaler och Israel?

Jag är egentligen stolt över min judiska börd. Jag är stolt över att ha en farmor som lyckades fly från Polen mitt under brinnande världskrig, och jag är stolt över att stamma från en såpass cool kultur som judendomen: de har ju ändå Woody Allen och Einstein och överlag en rätt fin estetik. Men det här med Israel alltså. Fan ta judarna för Israel!

Men dagens ämne är inte att spy galla över judarna, utan över liberalerna. Varför ställer sig svenska liberaler på Israels sida? Vad är tanken med det? Till att börja med har vi Per Ahlmark. Kanske Sveriges sämsta människa någonsin (den bedömningen gör jag efter att ha läst en krönika av honom, plus det som står om honom på wikipedia, men framför allt för att världens coolaste människa, Hanin Shakra (kolla här) en gång sa att han var dum i huvet, och jag är övertygad om att hon har rätt). Men idag såg jag på nyheterna att både Olle Schmidt, höjdare inom folkpartiet, och Birgitta Olsson (som jag alltid tyckt varit lite häftig, förvisso liberal, men ändå lite häftig) också hon folkpartist, varit talare vid en manifestation till stöd för staten Israel. Jag förstår inte varför? Vad finns det för skäl, annat än religiösa, till att ställa sig på Israels sida? Och att ta ställning av religiösa skäl tycker jag är dumt i huvet. kan inte nån förklara hur de tänker?


Jag har haft en dålig helg. Men allt känns bättre när jag har de här på fötterna













för då ser jag ut som han här: