Premiär

Nu har jag startat en blogg. Det känns på något sätt som en bekräftelse på att jag är eländig. Jag må ha två anställningar, men jag känner mig ändå arbetslös och sjaskig. Jag äter ett marie-kex med nutella på ungefär en gång i timmen när jag har tråkigt. Det är tur att när jag väl får jobba, så är det inte så stillasittande som jag är annars. Men det förutsätter att de övriga på Citymail blir sjuka. Det blir dom naturligtvis aldrig. De är hurtbullar allihop. De äter mackor som är helt svarta av fibrer och fullkorn och så har de groddar på. Hur fan ska dom lyckas bli sjuka. De har säkert mycket sex också, så jag kan väl hoppas att dom får aids. Nädå. Det hoppas jag inte. Jag hoppas bara att jag får jobba lite.