Det finns mycket att se

Jag sitter ute på balkongen och softar lite. Kvällen är mild, jag har en uppkopplad dator och en vacker utsikt. Nyligen kom polisen inkörande på Brunnsbotorget i full fart med blåljusen på. Två tjejer kom springande och viftande, en av polisbilarna stannade på trottoaren och följde med tjejerna in på Berättelsegatan. Undrar vad som händer. Och vad som hände.

Och nu kommer en helikopter hitåt. Och ett godståg dundrar förbi. Och nyss sköt de fyrverkerier nere vid älven, gissningsvis i närheten av järntorget. Ibland är det bara tyst och stilla. Även då finns det mycket att titta på. Jag älskar den här utsikten.

Igår var jag och Lydia på trägårn och såg Mavis Staples. Petter och Klara var där. Och även vissa andra, mest gubbar. Det var sjukt bra. Jag har aldrig hört någon sjunga så coolt. Och jag har nog aldrig varit på en konsert med så fantastiskt bra ljud. Jävla helvete vad överväldigad jag var. GP:s recensent gav henne en fyra och jag tycker att han var gnällig.

Provokationer

Jag kan tycka att det är rätt skönt att bli provocerad. Att känna hatet bubbla upp inom mig är lite som en sorts kick. Det finns naturligtvis bättre kickar att få, men provokationer duger när inget annat står till buds. Ibland utsätter jag mig frivilligt för provokationer.

Till exempel laddade jag hem Peter "Poker" Wallenbergs sommarprat som podcast härom veckan. Jag blev otroligt provocerad. Mer uppblåst person får man leta efter. Exempel på saker han sa som gjorde mig provocerad är bland annat (inte exakta citat, utan som jag minns dem): "En fantastisk sak med att plugga i USA, var att man fick med sig the american dream - att alla kan lyckas oavsett ursprung" (som om han, född miljardär, kan uttala sig i frågan) eller "Vissa tror kanske att jag har glidit in i mina jobb på den så kallade räkmackan, men tro mig, jag har fått kämpa hårdare än de flesta".

Snälla staten, konfiskera hans egendomar!

Något annat som jag gör för att få njuta av att bli provocerad ibland är att jag regelbundet läser bloggen modernamyter.se (jag har nog skrivit om den tidigare). Det är en medelålders gubbe som driver tesen att den globala uppvärmningen är tidernas största bluff. Han är naturligtvis totalt dum i huvudet. Det roligaste och mest provocerande jag har läst än så länge är när han, apropå svenska journalisters rädsla för att uttrycka skepsis mot "klimatalarmisterna", passade på att inflika att "homosexlobbyn även har fått för stor makt". Idag är han också rolig. Han hänvisar till en tidning som "inte är politisk korrekt utan släpper fram skeptiska artiklar", nämligen Elbranschens tidskrift. Nämen!

Nu kunde jag inte hålla mig ifrån att läsa i elbranschens tidskrift. Shit, den är provocerande. Exempel: "Är det verkligen så att klimatet kan vara hotat av livets gas?"

Det regnar

Visste ni att man kan skjuta ner moln med hjälp av (håller tummarna för att jag minns rätt nu) silverjonskanoner. Silverjonerna gör att molnen faller ner som regn. Detta var vanligt förekommande i Sovietunionen när man skulle hålla parader. Det finns även misstankar om att Kina kommer använda silverjonskanoner för att skapa solsken under OS. Jag tycker att kommunsistater är härliga. Jag tycker att vi ska låta oss inspireras. Jag vill också ha solsken.

Politik

Jag vet inte varför, men jag har en politisk vecka nu. Kanske för att jag har varit ledig och inte vet hur jag ska hantera det. All denna tid. Igår cyklade jag ut till Fiskebäck och tillbaka, längs Norra Älvstranden. Detta tog ju ett tag och jag hann få massvis av olika visioner - kampanjer jag vill driva, insändare jag vill skriva. T.ex. vill jag propagera för gång- och cykelbron som Miljöpartiet vill bygga - världens bästa idé! Jag vill att Lundbyleden grävs bort och att man gör en park av den pir bredvid bananpiren som nu heter Stena Lundbyport eller nåt i den stilen (de verkar ha lastbilar parkerade där, känns som ett dåligt utnyttjande av en fantastisk yta. Dessutom blev jag lite chockad och otroligt upprörd över den aldrig dämpade bygghetsen i överklassghettot på Norra Älvstranden. Jag fattar inte varför det är så svårt för politiker, som ständigt säger sig vilja minska segregationen i Göteborg, att bestämma att några av de där husen ska vara hyreslägenheter och kosta vad en medianinkomsttagare kan betala.

Men det där var igår. Idag har mitt politiska engagemang resulterat i att jag fått ett mail om hur bra det är med högt bensinpris uppläst i mittp3 (historiens tråkigaste radioprogram?) samt att jag läst en massa politiska bloggar. Den bästa av dem alla är http://freedomtrips.blogspot.com/ . Den skrivs av en tjej som heter Hanin Shakrah som är sjukt cool och som skriver om sin vistelse i Mellanöstern. Jag vet inte om hon bor där eller bara reser dit med jämna mellanrum. Jag läste hennes blogg regelbundet för några år sen, då var hon i Palestina. Och nu återkom jag ikväll och hon är fortfarande i Palestina. När jag var typ 14 var hon med i Ung Vänster Halland precis som jag, så då bodde hon nog inte i Palestina i alla fall. På ett läger i Kungsbacka nån gång i början av 2000-talet sa hon att jag såg ut som Sideshow Bob (som tydligen är en simpsons-figur) och fick mig att inse att Per Ahlmark är den största galningen i Sverige. Jag tycker att det känns lite häftigt, lite som min motsvarighet till när Bruce klättrade över stängslet till Graceland för att säga hej till Elvis. Men Hanin Shakrah är inte lika känd som Elvis. Inte alls känd tror jag. Jag hoppas att hon blir det.

sommaren

Det känns lite tungt att det redan är 7/7 och att det fortfarande känns som att jag väntar på sommaren. I förra veckan var jag i och för sig på festival (för andra gången i år - ganska mycket för en som lovat sig själv att aldrig åka på festival igen) och det var ju soligt och gött, men det känns ändå inte som den där sensationen av glädje och enkelhet har infunnit sig. Den kanske helt enkelt inte gör det. Förrän man snackar om det i november.

Jag ska till Augustibuller också förresten. En festival som jag knappast har hört något gott om (vad jag vet är det bara dräggiga punkare där) men Pickadoll ska spela så det blir nog grymt. Vi får pengar för ovanlighetens skull så det känns värt. Jag bryr mig egentligen inte så mycket om pengarna för pengarnas skull - om vi verkligen behövde ha in 2000:- till bandet skulle vi nog kunna skramla ihop det rätt lätt - det känns bara mer på riktigt när man får 2000:- för ett gig än när det blir förlust i slutändan. Lite som att vara en hora istället för att bli våldtagen, vilket ju är snäppet bättre. Plus att det är mer gött att gigga än att ligga med äckliga gubbar.