Provokationer

Jag kan tycka att det är rätt skönt att bli provocerad. Att känna hatet bubbla upp inom mig är lite som en sorts kick. Det finns naturligtvis bättre kickar att få, men provokationer duger när inget annat står till buds. Ibland utsätter jag mig frivilligt för provokationer.

Till exempel laddade jag hem Peter "Poker" Wallenbergs sommarprat som podcast härom veckan. Jag blev otroligt provocerad. Mer uppblåst person får man leta efter. Exempel på saker han sa som gjorde mig provocerad är bland annat (inte exakta citat, utan som jag minns dem): "En fantastisk sak med att plugga i USA, var att man fick med sig the american dream - att alla kan lyckas oavsett ursprung" (som om han, född miljardär, kan uttala sig i frågan) eller "Vissa tror kanske att jag har glidit in i mina jobb på den så kallade räkmackan, men tro mig, jag har fått kämpa hårdare än de flesta".

Snälla staten, konfiskera hans egendomar!

Något annat som jag gör för att få njuta av att bli provocerad ibland är att jag regelbundet läser bloggen modernamyter.se (jag har nog skrivit om den tidigare). Det är en medelålders gubbe som driver tesen att den globala uppvärmningen är tidernas största bluff. Han är naturligtvis totalt dum i huvudet. Det roligaste och mest provocerande jag har läst än så länge är när han, apropå svenska journalisters rädsla för att uttrycka skepsis mot "klimatalarmisterna", passade på att inflika att "homosexlobbyn även har fått för stor makt". Idag är han också rolig. Han hänvisar till en tidning som "inte är politisk korrekt utan släpper fram skeptiska artiklar", nämligen Elbranschens tidskrift. Nämen!

Nu kunde jag inte hålla mig ifrån att läsa i elbranschens tidskrift. Shit, den är provocerande. Exempel: "Är det verkligen så att klimatet kan vara hotat av livets gas?"