Jävla djur

Jag har gjort något rätt pinsamt. Jag har köpt hårvax för 150 kronor. Det är fan perverst, när jag tänker på det. Jag kan inte riktigt förklara varför det hände. Det var en väldigt trevlig försäljerska, och hon var taktisk: alla alternativ som hon presenterade var dubbelt så dyra, så då tänkte jag att jag var klok som nöjde mig med den som bara kostade 150:-... eller nåt sånt. Så tänkte jag nog. Dumt. När jag i efterhand har försökt försvara mitt handlande har jag hävdat att eftersom jag inte har besökt en frisör på flera år, så kan det vara motiverat att för en gångs skull lägga lite pengar på mitt hår. Men det känns fortfarande helknäppt.

<--- Så här ser jag ut med nytt, dyrt vax i håret. Jag tänkte nog ändå någonstans i bakhuvudet att nu när jag har spenderat 150:- på ett hårvax, så borde det märkas någon skillnad. Men som ni ser är jag fortfarande densamme: inte alls snyggare - bara fattigare. Dessutom är det äckligare konsistens på det här vaxet än på mitt förra.








<--- Så här ser mitt nya vax ut. Jag tycker att det ser hippt ut, på ett sådär lyxigt sätt. Som att: "nu ska jag snart gå till ett ställe på avenyn och dricka drinkar med lime i, men först måste jag kladda ner lite d:fi i håret". Det är inte så jag vill att folk ska uppfatta mig...





<--- Här är mitt gamla hårvax, som tyävrr snart är slut. Det heter Murray's superior hair dressing pomade, och jag köpte det i USA för två-tre dollar sådär. Som ni säkert förstår har jag haft mycket lättare för att identifiera mig med detta vax, eftersom jag alltid innerst inne känt mig som en neger på ett bomullsplantage.





Nog om det. Tillåt mig nu att bli lite mer seriös. Idag var jag nämligen med om det förmodligen mest traumatiska som hänt mig sedan min far fick en hjärtinfarkt. Jag blev anfallen av en hund. I och för sig var det en stängd och låst dörr emellan mig och monstret, men då det inträffade kände jag mig liten och oskyddad - som om jag var en kaninunge som möter en vild grizzlybjörn. Jag har hört andra brevbärare berätta om hur de blivit skrämda av hundar, men jag hade aldrig kunnat ana att det skulle vara så läskigt. Tidigare när jag har delat ut post till lägenheter med rabiespsykopatiska hundar i, har jag redan i entrén hört skällandet och morrandet. Dessutom är jag ganska hundvan och kan ta lite gläfs från andra sidan brevinkastet. Det som hände idag var helt annorlunda. Det fanns ingenting i fastigheten som varnade mig för den stundande faran - inga skyltar eller avspärrningar som förklarade att i lägenhet 3:2 finns det vildaste monster som skådats sedan dinosaurierna vandrade på jorden. Jag hade alltså helt oskyldigt gått fram till dörren, böjt mig ner och öppnat brevinkastet då en hund som måste varit stor som en häst kastade sig mot dörren. Det kändes som att hel fastigheten skakade, luftdraget fick mig att flyga bakåt och ljudet... det var en hund som skällde, men om någon hade sagt mig att det var en atombombsdetonation så hade jag trott på det. Förstår ni hur hemskt det var? Jag tror inte att ni kan föreställa er det. Jag kom helt av mig. När jag väl var ute i friska luften igen, ställde jag mig och bara andades i säkert en minut. Jag var alldeles skakig. Svetten rann på min knottriga gåshud.

Det enda som känns bra i sammanhanget är att jag ska gå samma områden hela den här veckan. Därför kommer jag att möta samma odjur igen på torsdag. Och jag har börjat fundera på hämnd. Jag är tacksam för förslag på vad jag kan göra. Jag vill inte döda den stackarn - bara utsätta den för något riktigt obehagligt.