Crazy party weekend - en hyllning till alkoholen

Jag hade egentligen ett rätt bra och seriöst ämne som jag tänkte ta upp här i bloggen idag. Det hade passat finfint - jag tycker att det är ganska intressant och det är till och med lite småsnaskigt. Men det får vänta för jag har precis kommit hem från ett party och är lite småfull. Så nu ska jag refera en riktigt tokig partyhelg. Ni kommer förhoppningsvis bli lite avundsjuka och tänka att jag har ett väldigt roligt liv. Men låt er inte luras. Titta ut genom fönstret - jag är en cyklande brevbärare och göteborg går igenom sin värsta vinter sedan istiden. Allt fortfarande misär och jag är fortfarande singel.

My crazy party weekend:
Det började med mig och frida på after work. Jag trodde att allt skulle bli tråkigt och schlet. Joel (som hade lovat att inleda sin brottsliga bana som alkoholutköpare) called in sick, alla Mats polare (inkl. honom själv) bangade häng hemma hos mig och jag kände mig dissad (jag kommer att skriva mer om detta på ett mer tårdrypande vis alladeles strax). Men på Jeffrey's (jag ska fan bli stammis där) mötte vi Mikael Ingesson, Erik Börjesson, Erik Thoresson från Spacesuit ballet dancers, samt den sistnämndes flickvän Albertina (wow, sjukt namn) och började äta hutlösa mängder mat tillsammans. Frida gick på party och istället för att bli övergiven hängde jag med SBD-människorna (i vilkas umgänge jag känner mig pytteliten och jättefånig) till party hos KS, sångaren i det eminenta funkbandet Phony Phokes. Där hängde det en massa folk som gick på handelshögskolan. De var precis som man förväntar sig att handelshögskolefolk ska vara (om man är kommunist och arbetarklassromantiker som jag): sliskiga.




<--- The bangers








Förlåt om jag skriver jobbigt med en massa paranteser och grejer. Jag är full. Det är en bra ursäkt, visst?

På KS:s party stal vi läsk. Erik Börjesson spelade knäpp funk, earth wind & fire och Van Halen-tappingsolon för de sliskiga människorna. Jag åt nötter med Albertina. KS försökte döda mig med sina dartpilar. Allt var konstigt. Jag var ledsamt nykter och from. Då ringde John, världens kristnaste och nyktraste människa och frågade om jag skulle med på fest hos Klara the babe. Eftersom KS bor fem minuters promenad hemifrån mig och Klara the babe ungefär tio minuters promenad ifrån mig tog jag omvägen förbi hemma - drack kaffe, vodka och hämtade öl. Jag kände mig härligt tokig och gick rätt ut i skogen. Snart hördes skrik. Jag följde ljuden och hamnade hos Klara the babe.

Klara the babe är i sanning en babe. Inte nog med att hon är råsnygg och spelar bra trumpet - hon har dessutom ungefär femhundra vänner som gärna kommer på fest i hennes trevåningsvilla. Jag är en av hennes femhundra vänner. På partyt var allt brutalknäppt. Jag var nyktrast och äldst men blev ändå upphånglad av en knäpp tjej. Ni som följt min blogg noga vet att jag är lite fascinerad av hur man hånglar upp människor. Den knäppa tjejen hade helt klart en rolig taktik: hon tog mig i handen och sa kom. Sen drog hon mig uppför trapporna in i ett rum med en massa kuddar samt en säng och lade mig i sängen och sig själv bredvid. Sen hånglade vi en stund. Sen insåg jag att jag är en anständig kille och gick därifrån. Det var fan inte anständigt av mig, men eftersom hon var sju resor värre hade hon ju ingen rätt att påpeka det.
Vad hände sen då? Jag snackade med en massa knäppgökar. De tyckte förmodligen att jag var tråkig. John var den enda som inte söp och det märktes som vanligt inte. När jag ville gå, framemot halv fyra satt han och spelade håkan hellströmlåtar för en massa halvsovande fylletyper. Sen var det slut. Jag sov dåligt.

Idag var det fest igen. Det började bra: jag lagade lasagne i min ensamhet och bestämde mig för att dricka rödvin till. Men eftersom min baginbox nästan var slut slet jag ur bagen ur boxen. Det visade sig till min förvåning att det fanns mer än tre glas att krama ut ur den tomma vinboxen, och jag var således full redan när jag gick hemifrån vid halv åtta.
Jag blev naturligtvis inte nyktrare av sexpacket jag köpte på vägen och jag ville ju inte vara oartig när den ena värdinnan erbjöd sig att blanda en drink åt mig. Så det blev en toppenkväll förstås.

Kvällens fest var en födelsedagsfest för en tjej som jag halvkände litegrann när jag var med i ungvänster i Varberg för sisådär fem år sedan. Ungefär samma folk hängde där som brukade hänga på ung vänster-mötena för fem år sedan. Det var lite konstigt. Jag åt många chips. Några bakade en kaka. Inget spektakulärt hände. Jag är glad att jag har blivit bättre på att konversera om ingenting med folk jag inte känner. Alla var jävligt hippa. Jag köpte en demo av en snygg tjej. skivan heter modern sex /death formula. Jag är mållös.

Jag promenerade hem även i natt. Först var jag nostalgisk. Sen förbannade jag snön. Sen mötte jag ett gulligt par som verkade väldigt förälskade och lite vingliga och denna händelse försatte mig i ett otroligt emotionellt tillstånd. Jag tror att jag är dissad och jag känner mig ensam. Jag medger att jag är en bortskämd skit. Jag har många vänner. Jag har msn. Snart bor jag tillsammans med Joel och han kommer vara som en pojkvän minus sex. Men det hjälper inte. Jag vill ha en flickvän. Det har inte så mycket med sex att göra (jojo, jag är sexuellt desperat - naturligtvis) utan handlar nog lika mycket om att jag spenderar på tok för mycket tid helt ensam, med min blogg, eller med att laga mat som jag sedan äter helt ensam. Det känns lite meningslöst på något oförklarligt vis. Som om jag tröttnat på att engagera mig för min egen skull. Förmodligen är mina starka känsloyttringar en reaktion på att jag har skickat ett sms och inte fått något svar. Jag känner på mig att jag kommer dö ensam. Och att den enda som kommer att minnas mig är min blogg.

Puss & godnatt.