Fredagkvällen (ett ganska ytligt inlägg)
Som jag lovade kommer här lite bilder och berättelser från fredagskvällen.
Vi inledde kvällen med att beställa in fyra liter starköl.
Vi var ganska många och var därför tvungna att stå i ett hörn och trängas, eftersom det inte fanns sittplatser åt alla. Det här är Viktor. Han har blivit lite liberal på sistone, men är trots det en abnormt bra kille. Han behärskar gitarr, trummor, matematik, filosofi, konversation och är dessutom en riktig snygging. Jag måste medge att jag finner en viss tröst i att han också är singel.
Och här är Al. Det står för Anna-Linnea. Som ni ser är hon väldigt häftig och jag skulle inte våga publicera en fånig bild på henne (jag skulle inte bli förvånad om hon skickade ut dödspatruller för att avrätta alla som vanärade henne), men jag hoppas att hon ser den uppmärksamhet som hon får här i min blogg som ganska positiv. Det var Anna-Linnea som fick oss att sluta schleta på jeffrey's (där ett coverband precis börjat spela rockin' in the free world) och gå på reggaeklubb på Henriksberg i stället.
När vi kom till Henriksberg var det fyra andra personer där. En var dj och en var bartender. Det såg ut att bli schlet, men som ni ser blev det bra.
Henriksbergsfjantarna stängde klockan två. Fjantigt, eller hur? Vi var ju inte färdiga, så jag och Frida mötte upp Mats samt Robin och Johan från vårt favoritband Spacesuit ballet dancers på järntorget. Johan köpte öl och vi åkte hem till mig. Det här var mitt livs andra (och bästa) efterfest. Vi åt chips och drack folköl och jag somnade strax efter fem.
Fråga mig inte varför mina strumpor ligger på skrivbordet. Det är väldigt konstigt.
Oundvikligen blev det morgon. Mats var en gay cowboy.
Jag tror att han var rätt schlet egentligen.
Och Robins frisyr var helskojig. Han var nog också rätt schlet.
And me, I ended up with sore lips. Rätt nöjd.
Vi inledde kvällen med att beställa in fyra liter starköl.
Vi var ganska många och var därför tvungna att stå i ett hörn och trängas, eftersom det inte fanns sittplatser åt alla. Det här är Viktor. Han har blivit lite liberal på sistone, men är trots det en abnormt bra kille. Han behärskar gitarr, trummor, matematik, filosofi, konversation och är dessutom en riktig snygging. Jag måste medge att jag finner en viss tröst i att han också är singel.
Och här är Al. Det står för Anna-Linnea. Som ni ser är hon väldigt häftig och jag skulle inte våga publicera en fånig bild på henne (jag skulle inte bli förvånad om hon skickade ut dödspatruller för att avrätta alla som vanärade henne), men jag hoppas att hon ser den uppmärksamhet som hon får här i min blogg som ganska positiv. Det var Anna-Linnea som fick oss att sluta schleta på jeffrey's (där ett coverband precis börjat spela rockin' in the free world) och gå på reggaeklubb på Henriksberg i stället.
När vi kom till Henriksberg var det fyra andra personer där. En var dj och en var bartender. Det såg ut att bli schlet, men som ni ser blev det bra.
Henriksbergsfjantarna stängde klockan två. Fjantigt, eller hur? Vi var ju inte färdiga, så jag och Frida mötte upp Mats samt Robin och Johan från vårt favoritband Spacesuit ballet dancers på järntorget. Johan köpte öl och vi åkte hem till mig. Det här var mitt livs andra (och bästa) efterfest. Vi åt chips och drack folköl och jag somnade strax efter fem.
Fråga mig inte varför mina strumpor ligger på skrivbordet. Det är väldigt konstigt.
Oundvikligen blev det morgon. Mats var en gay cowboy.
Jag tror att han var rätt schlet egentligen.
Och Robins frisyr var helskojig. Han var nog också rätt schlet.
And me, I ended up with sore lips. Rätt nöjd.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home