Proletärer i alla länder - förena er!

Jag ska gå med i facket. Det är något som känns viktigt för mig och som jag längtat efter länge. Men när Joel helt plötsligt ifrågasatte detta, så ska jag medge att jag vacklade en aning.
Joels ganska sunda argument var:
- Det kostar pengar
- Du vet inte vad du tjänar på det

Trots att jag är fullkomligt övertygad om värdet av facklig verksamhet så kan jag inte förneka att han har vissa poänger, den gode Joel.
Jag kan ju lova att jag inte har för avsikt att bli arbetslös, och nog kan man tycka att det är lite onödigt att betala en massa cash till a-kassan då. Men jag är en solidarisk, med mina klassbröder (vi låtsas att jag har klippt alla band till min övremedelklassläkt). Och om jag någon dag skulle bli arbetslös så vore det förstås inte fel att få betalt för sitt hemmasittande. Det finns andra bra saker med facket också. Framför allt känner jag en stor stolthet över att få vara en del av en så stor och viktig arbetaretradition.

Gästskribenten Jens inlägg:
Ernst-Hugo Järegård har ett snyggt namn. Ernst-Hugo har påverkat mig djupt.

Jens är min nye sambo, något som glädjer mig mycket. Han och jag träffades under ett kapla-bygge på lekis och nu är vi alltså sambos. Han behöver en papperskorg. Om du har en papperskorg som du inte behöver så kommer Jens gladeligen att ta emot den.

Livet som brevbärare har förändrat alla mina rytmer och vanor. Klockan är inte ens halv tolv och jag är dödligt trött. Jag har suttit hemma hela kvällen och inte haft det tråkigt, utan skönt. Jag åt ett stadigt mål mat vid halv sju och känner mig helt nöjd. Jag har träningsvärk och känner mig sund. Allt detta vore helt otänkbart för en månad sedan. Nu är det mitt liv och det känns helt ok. Verkar jag omotiverat nöjd? Nejdå. Det är löning imorgon.




Den här snubben driver min bank. Det känns betryggande.