Politiken

Idag lyssnade jag på direktsänd partiledardebatt i P1. Jag är mycket nöjd över att få göra mitt första riksdagsval till hösten och planerar att följa debatten grundligt. Egentligen bestämde jag mig för ungefär fem år sen, och har fortfarande inte tänkt något annat än att rösta på vänsterpartiet. Men jag måste medge att Lars Ohly är en ganska tafflig partiledare. Ibland tänker jag att han till och med är lite korkad. Han har en korkad röst åtminstone, så han gör sig definitivt inte i radio.

Mycket snack och mycket verkstad ----------------------------->
matilda hjälper dom fattiga barnen live och jag avundas henne

Nu tänker jag i alla fall försvara herr Ohly. Även om han är dum så skulle det glädja mig om han blev omtyckt. Det handlar om den här kommunist-grejen som det har pratats en del om. Även idag så höll Kristdemokraternas jävla stolpskott till partiledare på så där: bla bla kommunister bla bla. Som om det var ett argument. Fast det betyder naturligtvis inte ett skit. För kan någon säga var gränsen går mellan att vara socialist och att vara kommunist? Jag har ingen aning. Jag har många gånger kallat mig kommunist. Det jag tycker bygger på vad Marx en gång tyckte, och han kallade sig kommunist. Jag är medveten om att Stalin, Mao och några andra elakingar har besudlat ordet litegrann men... Jag är ju inte emot kristendomen på grund av korstågen liksom. Jag har andra, mer ideologiska orsaker.
Hur som helst. Lars Ohly har slutat kalla sig kommunist. Ingenting har hänt. Alla är dumma i huvvet. Det är lika irriterande som att folk blir upprörda för att Cheap monday-jeansen har en logo som kan tolkas som satanistisk (kan dom inte störa sig på att dom är fula, eller något som har faktisk betydelse). Det som är viktigt är ju att man gillar sina jeans och att världen blir bättre.

imorrn ska jag gå med i facket.










Jag hoppas att ni alla inser att om en snygg och smart och trevlig tjej frågade om jag ville spendera valdagen med henne i ett jätteavlägset land där det inte gick att poströsta så skulle jag naturligtvis göra det. Och som ni ser på bilden här ovanför så kan ju inte ens den sanna revolutionen vara lika förlösande som ett bra gig. Men kära vänner, snälla, rösta inte på något borgerligt i höst.