Fucking-javla-kuk-Lyon!
Sa kan man ga runt och saga till folk har nar man blir sur over att vara hemlos. Har talar namligen alla franska, och de fattar inte vad fucking-javla-kuk-Lyon! eller Dra-at-helvete-din-javla-grodatare! betyder.
Det betyder inte att fransmannen ar daliga eller dumma i huvvet... Jag maste ju medge att de har ett visst overlage i och med att de kan kommunicera med varandra, och dessutom har nagonstans att bo. Jag maste alltsa acceptera min laga stallning och gora mitt basta for att fa dom att tycka om mig... dvs slicka rov... bildligt talat.
Dessutom maste jag i samband med allt detta gnallande naturligtvis medge vissa
formildrande omstandigheter: Framfor allt att jag igar tackade nej till ett rum. Varfor? Det lag ratt langt ut i fororten, kostade 350 euro och var illa skabbigt. Det betyder alltsa att jag, bortskamd snorunge som jag ar, tanker fortsatta att vara krasen tills jag hittar nagot. Paminn mig om detta nar jag gnaller nasta gang. Jag skulle t.ex. inte kunna ringa mamma och grata i luren som jag gjorde i onsdags igen, om hon kande till det har. Och ja... det har ju visat sig att hon kanner till att jag har en blogg, sa nu kanske hon vet det. Jag far alltsa sta mitt kast. Men mamma, jag lovar, du vill inte heller att jag ska bo dar. Pennygangen var flott som ett slott i jamforelse.
Apropa rummet sa skickade jag dit en stackars klasskamrat istallet. Om hon far / vill ha rummet sa ar det bara jag kvar av de atta som borjade soka lagenhet for en knapp vecka sen. Det kanns ganska hemskt ska jag medge. Men samtidigt ger det mig lite hopp att alla lyckats hitta nagot, och att alla utom mojligtvis stackars Emma som snart ska traffa knappa tanten i fororten, har hittat jattefina och valdigt centrala lagenheter. Och det har ju inte ens gatt en vecka an.
Whatever.
Skolan ar bra. Lararna ar helknappa allihop, pa ett bra satt.
Det betyder inte att fransmannen ar daliga eller dumma i huvvet... Jag maste ju medge att de har ett visst overlage i och med att de kan kommunicera med varandra, och dessutom har nagonstans att bo. Jag maste alltsa acceptera min laga stallning och gora mitt basta for att fa dom att tycka om mig... dvs slicka rov... bildligt talat.
Dessutom maste jag i samband med allt detta gnallande naturligtvis medge vissa
formildrande omstandigheter: Framfor allt att jag igar tackade nej till ett rum. Varfor? Det lag ratt langt ut i fororten, kostade 350 euro och var illa skabbigt. Det betyder alltsa att jag, bortskamd snorunge som jag ar, tanker fortsatta att vara krasen tills jag hittar nagot. Paminn mig om detta nar jag gnaller nasta gang. Jag skulle t.ex. inte kunna ringa mamma och grata i luren som jag gjorde i onsdags igen, om hon kande till det har. Och ja... det har ju visat sig att hon kanner till att jag har en blogg, sa nu kanske hon vet det. Jag far alltsa sta mitt kast. Men mamma, jag lovar, du vill inte heller att jag ska bo dar. Pennygangen var flott som ett slott i jamforelse.
Apropa rummet sa skickade jag dit en stackars klasskamrat istallet. Om hon far / vill ha rummet sa ar det bara jag kvar av de atta som borjade soka lagenhet for en knapp vecka sen. Det kanns ganska hemskt ska jag medge. Men samtidigt ger det mig lite hopp att alla lyckats hitta nagot, och att alla utom mojligtvis stackars Emma som snart ska traffa knappa tanten i fororten, har hittat jattefina och valdigt centrala lagenheter. Och det har ju inte ens gatt en vecka an.
Whatever.
Skolan ar bra. Lararna ar helknappa allihop, pa ett bra satt.
- En ar otroligt kanslosam litteraturvetare, med mycket intellektuella klader. Jag gillar honom mycket, och jag kan se framfor mig hur han sitter med sin Whisky/rodvin (rodvin kanns inte lika intellektuellt i frankrike som i Sverige - t.o.m. alkisarna dricker ju kvalitetsviner har), sin pipa och sin Baudelaire och grater i manskenet.
- Historialararinnan ar rakommunist, pratade skit om paven nar vi var pa besok i Lyons stora katolska kyrka och berattar garna om allt som kommer at bli battre om socialisterna tar makten i nasta val. Kan ni gissa om jag gillar henne eller?
- Och sa har vi en Samhallskunskapslarare med hastsvans som inte kan sluta skratta sa fort han borjat. Nar nagon sa nat roligt sa borjade han fnissa, och sa fortsatte han fnissa tills alla i klassrummet ocksa borjade fnissa, och da borjade han skratta ordentligt. Och sa holl vi pa flera ganger.
- Och sa har vi slutligen en musiklarare som vi ska sjunga franska sanger med (flummigt, jag vet) som verkligen bara ar helt knapp i huvudet. Totalt. Utan reservationer eller formildrande omstandigheter. Skogstokig.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home