Allt om mitt sexliv

Nu har jag precis tittat på aktuellt och lyssnat på en väldigt lång eko-sändning. Det känns på något sätt väldigt korrekt, nästan lite beundransvärt. Men... vad fan tjänar det till egentligen? Det är ju enormt deprimerande. Och jag känner inte heller att jag får någon djupare insikt om livet/världen/kärleken/meningen med allt. Istället för att få någonting förklarat får man bara en massa händelser staplade på varandra. Dä ä bare elände hele tiden. Och sport. Jag vill inte låta som en gnällig pensionär: "det var bättre förr, vart är världen på väg?". Jag är tvärtom ganska van vid att mycket i världen är helt åt helvete. Så har det nog alltid varit, det enda som var annorlunda när din mormor var liten, var att hon inte hade lika många utrikeskorrespondenter att lyssna på. Det jag vill komma fram till är att jag inte alls känner att någonting blir klarare för att jag hänger med i nyhetsflödet. Jag blir bara trött. I bästa fall arg.

Jag gillar ideologier. Jag vill göra de rika lite fattigare, förbjuda våld, sänka levnadsstandarden i Sverige en aning och skapa en rättvis värld.
Dessutom vill jag att staten konfiskerar CityMail och förstatligar postväsendet. Det skulle alla tjäna på. Förutom min chef, Bror-Anders. Men det är bara bra om han blir lite fattigare.

Idag var en dålig dag: Det regnade, jag missade två bussar, jag var sist och sämst på jobbet, det kom fyra (ca 36% av bandet) på repet. Men en sak var kul. Jag fick åka moped på jobbet. Min tidigare moppe-erfarenhet var inte så stor. Cirka 100 meter har jag åkt en gång, när en högstadiekompis i Varberg ville visa upp sitt nyinköpta vrålåk. Jag var lite nervös, och körde faktiskt omkull vid ett tillfälle. Jag råkade gasa, när jag egentligen bara ville stödja mig lite på handtaget, och sen fick jag panik för jag var på väg rätt in i en buske, och kunde inte tänka tanken att jag skulle släppa handtaget... förrän jag låg i busken. Det var konstigt. Jag blev väldigt rädd, och trodde nog faktiskt att jag skulle dö. Men jag överlevde.



Jag sover inte så mycket nuförtiden. En mystisk kvinna kommer hit ibland och håller mig vaken på nätterna. Det uppskattar jag. Fast på dagarna mår jag dåligt. Varje dag önskar jag att jag var arbetslös så att jag kunde få sova. Varje morgon önskar jag att jag var sjuk, så att jag kunde vara hemma från jobbet. Jag hatar att jobba. Det är ett jävla slöseri med människoliv.