Den dalmatiska kusten

Hej. Jag ar valdigt arg och vill egentligen bara skriva konsord eftersom det har internetcafeet suger och en halvtimmes text precis gick forlorad. Men jag ska istallet skriva valdigt snabbt och fokuserat om en valdigt handelserik vecka.

Vi lamnade Istanbul tidigt pa morgonen i onsdags. Vi tog en buss till en stad i Grekland som heter Alexandroupolis. Vi hade inget skal att vilja aka till alexandroupolis, men eftersom vi trodde att interrail-kortet inte var giltigt i Turkiet (vilket det ar, sa nu hatar vi nan manniska som jag inte langre kommer ihag for att ha lura oss) sa ville vi bara ta oss over gransen vasterut sa billigt som mojligt. Att ta sig over gransen var inte det enklaste. Snarare var det nog nagot av det hemskaste vi har varit med om under resans gang. Pa bussen traffade vi en knarktokig norrman vid namn Bjorn, som var aningen mer nervos an oss andra infor passkontrollen. Han hade namligen stannat i Turkiet i tre manader fastan han bara hade haft visum for en manad. Naturligtvis blev gransvakten misstanksam och tog Bjorn till ett forhorsrum. Vi andra satt pa bussen och vantade i en halvtimme. Bjorn overlevde och vi kunde fortsatta till den grekiska tullen.
Dar ombeds vi lasta ut allt bagage och star och vantar i sakert en halvtimme pa att nagon ska behaga kontrollera det. Nar vi star dar och vantar kommer gransvakterna fram till en ratt snygg asiatisk kille (som har lanat var lonely planet tidigare pa resan (detta skriver jag for att ni ska forsta att jag hade en viss relation till den snygge asiaten; vi hade vaxlat en tre fyra ord och jag kande sympati for honom)) och tar honom at sidan. Fem minuter senare satter de honom i en bil och vi ser honom aldrig igen. (Jag skulle garna avsluta pa detta dramatiska vis, men det vore inte helt arligt. Enligt en grek (som ju forstod grekiska) som var med pa bussen, skulle han tillbaka till Turkiet for att ta ut pengar sa att han kunde betala for sitt visum. Men det vekrade valdigt laskigt innan jag fattade).

Naval, tva timmar forsent kom vi fram till Alexandroupolis i ostra grekland. Vi bestamde oss for att ta nattaget till Thessaloniki, vilket gav oss ganska manga timmar att fordriva. Vi gick ner till stranden for att kaka lite. Dar traffade vi norrmannen Bjorn och en snygg spanjor vid namn David (kolla bilder pa bilddagboken.se). Det var valdigt trevligt. De hade for avsikt att sova pa stranden, sa vi letade sovplats med dem. Sen badade vi med dem. Sen foll det sig sa att vi sov en stund med dem ocksa. Jag kande mig javligt bohemisk. Det var for ovrigt javligt vackert dar vi lag. Staden glimmade pa andra sidan viken, ett fyrtorn blandade oss med jamna mellanrum och ett pariserhjul gjorde kaleidoskopliknande monster i vackra farger hela natten. Eller ja, fram till tolv da vi gick for att ta varat tag.

Vi anlande till Thessaloniki klockan 07:50, och det visade sig att vi hade tva tag att valja pa, eftersom vi skulle till Zagreb. Ett klockan 19:00 pa kvallen, vilket kandes swegt. Och ett 08:21. Det senare hade ju varit perfekt om det inte varit for det att tagresan var 24 timmar lang och vi inte hade nagon mat. Sa vi ruschade runt gatorn i jakt pa nat atbart och fick med oss ett paket kakor, tva chokladbitar och varsin halvlang, ofylld baguette.
Kan ni forestalla er vilken panik jag hade framat eftermiddagen samma dag? Maten tog val slut nanstans i Makedonien (vilket javla vackert land forresten) mitt pa dan och framat eftermiddagen hade jag angest. Ni kan inte forestalla er vilken lycka jag kande nar en man gick forbi med en snacksvagn utanfor fonstret pa en tagstation i Serbien (Niš tror jag staden heter, vilken underbar stad) och visade sig acceptera euro. Vi overlevde och vaknade i Zagreb. Kakade enormt stadig frukost och tog taget till Split. Nar vi satt pa baten ut mot det vackra kroatiska o-paradis dar vi nu har spenderat fyra dagar var det med 55 timmars tagsate i arslet. Jag var sa trott sa jag ville do. Men det var midsommar sa vi gick ut och drack ol istallet. Pa ett stalle som kryllade av svenskar.

Nu masta vi dra, for vi ska ta en farja till Dubrovnik snart. Fan vad mycket mer jag skulle vilja skriva.

Pappa forresten - Laser du min blogg? Hur gar det till? Den ar hemlig for folk over 30.

Naval. Har ar det helt sjukt. Vi ar pa en o som heter Korčula. Det ar typ det vackraste landskap jag har sett, den varmaste sol jag har kant, det klaraste vatten jag har badat i och nu ar jag fan sugen pa nat att kaka. Puss och kram!