Brasov - Rumanien
Hallo hallo!
For det forsta: Vi lagger upp en massa bilder pa internet nu. Joel har skapat ett konto pa bilddagboken.se. Han heter joelr. Kolla! Jag ar ful!
For det andra: Vad fan sysslade Zlatan med? Inte for att att man kan skylla hela forlusten (lika mot Trinidad Tobago maste val raknas som en forlust?) pa en man, men var han inte ratt usel? Vi satt pa en ratt tom bar med storbildsskarm och drack valdigt billig ol tillsammans med vara nyfunna vanner Joakim och Sandra. Det var tur att vi skulle upp tidigt dagen efter, for det hade varit synd att forstora en partykvall med en sadan fotbollsbesvikelse. Vi kopte snacks och gick tillbaka till Hostelet.
Anledningen till att vi skulle upp tidigt var att vi tog taget klockan kvart over atta igarmorse. Vi kom fram ungefar elva timmar senare, och jag kande mig ganska svag. Men det var en harlig tagresa: allt var mycket vackert och vi delade kupe med nagra jattetjatiga rumaner. Det var en mamma, hennes son och sonens flickvan om vi fattade allt ratt (vilket inte ar sarskilt troligt). De kunde inte ett enda ord engelska. Inte ens yes eller no. Men de pratade pa anda, bjod oss pa ganska ackligt godis (nar jag blev bjuden for andra gangen tackade jag nej. Da tog mamman tag i min handled och tryckte ner handen i pasen. Jag at godisen.) och berattde sma anekdoter som vi inte forstod nar vi passerade byar som de kande till.
Sista dagarna i Budapest var fortsatt helgrymma. Vi bodde pa ett valdigt trevligt hostel och traffade en massa trevliga manniskor. Det ar lite sjukt hur man liksom totalt isolerar sig fran Ungrare och Ungersk kultur och lever i en vasterlandsk bubbla. Och sen anda pastar sig alska Budapest. Men det gor jag. Jag alskar Budaest. Det var bra dagar.
Top 3 vanner fran Budapest:
Nu ar vi som sagt i Rumanien. Det kanns valdigt mycket fattigare an Ungern. Men staden Brasov ar skitfin, atminstone det lilla vi har sett av den. Enligt Lonely Planet (tack forresten! Tack som javla helvete till Hannah, Frida, Viktor och Mats (var det ratt) som gav oss denna fantastiska bok! Vad hade vi gjort utan den? Dott. Med storsta sakerhet.) har Brasov 319000 invanare. Det talar for att vi inte har sett en tiondel an. De har sakert stuvat undan 250000 manniskor i nan tragisk forort nanstans. Vi kommer nog att marka det.
Jaja. Jag kanner att fragan hanger i luften: Hur gar det med brudarna? Inget vidare forstas. Men jag ska hitta en fin zigenarflicka har och gifta mig med henne. Leva ett okomplicerat liv i en husvagn, lara mig spela bastuba och do lycklig av kolforgiftning innan jag blir 30.
Joel snackade med Hannah igar. Han fick varldens roligaste rost. Jattefjollig; typ som Mole-Jonas (cool-Jonas for oss som kanner honom), formodligen beroende pa att hans kindben var sa javla anstrangda av ett ofrivilligt superleende. Jag gick bredvid och blev glad aven jag. Sen blev jag ledsen (kan aven bero pa att jag var sjukt hungrig). Fan vad det suger att vara singel. Ok. Han lider nu - i en lang manad. Jag lider nu - sedan tre ar. Fan vad ovart. Men man behover inte titta langt for att hitta nan som har det varre i det har landet.
Men i ovrigt ar allt fint. Javligt fint. Fan vad fint det ar har. Det var allt. Puss och kram. Pussa och krama varandra och latsas att det ar jag.
For det forsta: Vi lagger upp en massa bilder pa internet nu. Joel har skapat ett konto pa bilddagboken.se. Han heter joelr. Kolla! Jag ar ful!
For det andra: Vad fan sysslade Zlatan med? Inte for att att man kan skylla hela forlusten (lika mot Trinidad Tobago maste val raknas som en forlust?) pa en man, men var han inte ratt usel? Vi satt pa en ratt tom bar med storbildsskarm och drack valdigt billig ol tillsammans med vara nyfunna vanner Joakim och Sandra. Det var tur att vi skulle upp tidigt dagen efter, for det hade varit synd att forstora en partykvall med en sadan fotbollsbesvikelse. Vi kopte snacks och gick tillbaka till Hostelet.
Anledningen till att vi skulle upp tidigt var att vi tog taget klockan kvart over atta igarmorse. Vi kom fram ungefar elva timmar senare, och jag kande mig ganska svag. Men det var en harlig tagresa: allt var mycket vackert och vi delade kupe med nagra jattetjatiga rumaner. Det var en mamma, hennes son och sonens flickvan om vi fattade allt ratt (vilket inte ar sarskilt troligt). De kunde inte ett enda ord engelska. Inte ens yes eller no. Men de pratade pa anda, bjod oss pa ganska ackligt godis (nar jag blev bjuden for andra gangen tackade jag nej. Da tog mamman tag i min handled och tryckte ner handen i pasen. Jag at godisen.) och berattde sma anekdoter som vi inte forstod nar vi passerade byar som de kande till.
Sista dagarna i Budapest var fortsatt helgrymma. Vi bodde pa ett valdigt trevligt hostel och traffade en massa trevliga manniskor. Det ar lite sjukt hur man liksom totalt isolerar sig fran Ungrare och Ungersk kultur och lever i en vasterlandsk bubbla. Och sen anda pastar sig alska Budapest. Men det gor jag. Jag alskar Budaest. Det var bra dagar.
Top 3 vanner fran Budapest:
- Dave - Australienare, bosatt i Brighton. Skitrolig. Han har varit typ overallt i hela varlden, och fortsatter att systematiskt bocka av varenda stad i Ostra Europa just nu.
- Antoine - Snygg, musikintresserad kille fran Quebec. Jag alskar Quebec (tror jag. Jag har ju aldrig varit dar, men vad fan, de pratar franska. Och de ar i Nordamerika utan att vara ett avla fascistland med Hitl... jag menar Bush pa tronen. Och dessutom blir gerillaromantikern i mig lite upphetsad eftersom de faktiskt bedriver lite befrielsekamp) och jag alskar snygga killar.
- Julian - Fransk, javligt tjatig kille som inte kunde sluta prata om sin utbildning. Han pratade med en enormt rolig brytning och det basta var ni var ute och sop i fredags kvall. Julian, Joel och jag pratade fortroligt om kvinnor. Han erkande att han inte hade for avsikt att vara trogen mot sin egen flickvan. Men homosexuell var han inte: "I cant imagine having sex with a boy. Zee blowjob. Zee analsex." Behover jag tillagga att han var helt otroligt gay?
Nu ar vi som sagt i Rumanien. Det kanns valdigt mycket fattigare an Ungern. Men staden Brasov ar skitfin, atminstone det lilla vi har sett av den. Enligt Lonely Planet (tack forresten! Tack som javla helvete till Hannah, Frida, Viktor och Mats (var det ratt) som gav oss denna fantastiska bok! Vad hade vi gjort utan den? Dott. Med storsta sakerhet.) har Brasov 319000 invanare. Det talar for att vi inte har sett en tiondel an. De har sakert stuvat undan 250000 manniskor i nan tragisk forort nanstans. Vi kommer nog att marka det.
Jaja. Jag kanner att fragan hanger i luften: Hur gar det med brudarna? Inget vidare forstas. Men jag ska hitta en fin zigenarflicka har och gifta mig med henne. Leva ett okomplicerat liv i en husvagn, lara mig spela bastuba och do lycklig av kolforgiftning innan jag blir 30.
Joel snackade med Hannah igar. Han fick varldens roligaste rost. Jattefjollig; typ som Mole-Jonas (cool-Jonas for oss som kanner honom), formodligen beroende pa att hans kindben var sa javla anstrangda av ett ofrivilligt superleende. Jag gick bredvid och blev glad aven jag. Sen blev jag ledsen (kan aven bero pa att jag var sjukt hungrig). Fan vad det suger att vara singel. Ok. Han lider nu - i en lang manad. Jag lider nu - sedan tre ar. Fan vad ovart. Men man behover inte titta langt for att hitta nan som har det varre i det har landet.
Men i ovrigt ar allt fint. Javligt fint. Fan vad fint det ar har. Det var allt. Puss och kram. Pussa och krama varandra och latsas att det ar jag.
posted by nils at 1:19 em
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home