Krakow!
Hej. Jag sitter pa ett vandrarhem i Krakow och har det gott. Har foljer reglerna for mitt bloggande: Det mesta ar redan antecknat. Dels for att jag kanner mig snygg nar jag sitter och kladdar i ett block (jag har for mig att jag ser poetisk ut da) och dels for att jag ar snal och har raknat med att internet ska kosta pengar. Jag ar forstas Nils, men Joel ar ocksa lite upphovsman (vi har ju annu inte varit langre ifran varandra an pa varsin sida en toalettdorr).
Sondag 4/6, pa nan kyrkogard.
Vi anlande till Berlin klockan 06:02 imorse. Staden kandes inte riktigt vaken, i basta fall bakfull (vi motte en del spritdoftande ungdomar pa vag hem fran sina fester). Det kandes inte anstandigt att forsoka skaffa vandrarhem (eller gora nagot som inkluderar andra manniskors hjalp) sa vi fordrev tiden med att promenera.
Vi pratade lite med en tant med en hund. Hon forstod inte oss, vi forstod inte henne. Hennes hund hette Susie. Det kandes konstigt eftersom den hade skagg och jag verkligen inte kunde tanka mig att det var en tik. Gunter hade passat battre.
5/6, i nan park
Nu har vi checkat ut fran vart vandrarhem. Inatt ska vi aka tag till Krakow. Det ar stilla i Belrin idag, for de firar annandag pingst. Joel ar trott, jag foredrar att kalla det kaffesugen. Igar hade vi en javligt sjuk kvall. Vi hade turen att raka bosatta oss nagra hundra meter fran en arlig kulturfestival med 1,5 miljoner besokare. Forst verkade det bara vara krimskrams-stand och taskiga band. Vi smadiggade till ett supertontigt, tyskt UB40 och tankte att vi kan ju lika garna ga hem och kaka surkal som lyssna pa den har skiten. Men istallet for att bli modfallda tog vi varsin bars och gick in i en park. Helt plotsligt stod vi mitt i ett sambajam. Allt kandes bra. Nar vi trottnade gick vi vidare och hittade ett svenskt ska-band. Vi ville prata med dem, men hittade istallet en svensk brud vid namn Zandra, som bodde i Hamburg. Hon fick oss att ga till nat gathorn dar ett belgiskt klezmerband hade spontankonsert. Vi missade nastan hela konserten, men lyckligtvis ar det i tyskland aldrig langt till ett stalle dar man kan kopa doner-kebab och ol, sa vi tappade inte humoret. Med ol och kebab i magen tog vi tunnelbanan inat stan.
Vi gick till ett stalle som heter Zapata. Det ar ett gammalt hus mitt i Berlin, som ar rivet till halften. Dar den halvan stod, som nu ar riven, finns det nu en stor tradgard, som pa lite hall bara ser javligt schleten ut. Men om du gar bakom nagra buskar, sa hittar du ett antal barer och en massa sittplatser och allt ar javligt coolt. Den del av huset som aterstar ar nat slags ockuperat konstnarshoolabaloo. Dess vaggar fungerar som malarduk for graffittikonstmarer, och som pissoar, ifall du befinner dig i tradgarden (die biergarten). Vi betalde 5 euro och gick in. Det var en sjuk barlokal, med ett ratt grymt blues (/rock /jazz) -band pa scen. I taket hangde en eldsprutande drake och allt var snyggt som fan. Efter kopnsertens slut fortsatte vi uppat i huset. Pa varje vaningsplan var det som en liten konstutstallning, och bakom varje dorr verkade en konstnar ha sin atlje. Det kandes ganska overkligt att bara ga omkring dar. Lite forbjudet liksom. Halvvags upp hittade vi en bar. Allt var valdigt arty: manniskorna, musiken och sofforna utstralade undergroundkultur. Vi fortsatte uppat och hittade fler konstverk, markliga dorrar att ga igenom och en och annan full berlinare.
Hogst upp i huset, pa sjatte vaningen, hittade vi den snyggaste bar jag har sett i hela mitt liv. Fan i javla helvete att ni inte kan fatta hur snyggt det var. Om ni tanker er nanting ritkgit snyggt sa ar det fult i jamforelse. Fattar ni? Ni tror att ni fattar, men det gor ni inte.
Det var ett rum som var rivet till halften. Dar rummets fjarde vagg en gang hade statt, dar hade rivningsfirman gatt fram med sina demoleringsverktyg. Det var helt oppet. Golvet slutade tvart i ett stup pa kanske 50 meter. For att de fulla barbesokarna inte skulle hoppa ut, hade man satt upp ett platstaket, mot vilket jag och Joel avslutade varan medhavda ol. Det spelades skum electronica; snygga manniskor satt i snygga soffor och vi - vi lutade oss rakt ut i Barlinnatten och kande oss ratt balla.
Eftermiddag 6/6, vandrarhem i Krakow.
Vi akte hit i natt. Blev lite skramda av fascistoida passkontrollanter, emn vanner med en snygg argentinare vid namn Diego. Tyvarr fanns det inte plats pa det hostel som han hade bokat in sig pa, sa istallet ar vi typ de enda gasterna pa ett stalle som heter zodiakus. Kvinnan i receptionen ar valdigt snall och valdigt forvirrad. Forhoppningsvis kommer det snart hit nan som vi kan bli kompis med. Joel sover och jag kanner mig lite hopplos. Vad forvantar man sig ska handa liksom? I brist pa annat ska vi nog ga ut och dricka ol sen, formodligen pa nat jazzstalle, som verkar trevligt. Det ar lite regnigt och ratt kallt. Om det inte blir battre fortsatter vi nog snart soderut.
Vi borde forstas aka till Auschwitz ocksa. Internet ar gratis har, sa jag aterkommer sakert snart.
Puss & kram.
Sondag 4/6, pa nan kyrkogard.
Vi anlande till Berlin klockan 06:02 imorse. Staden kandes inte riktigt vaken, i basta fall bakfull (vi motte en del spritdoftande ungdomar pa vag hem fran sina fester). Det kandes inte anstandigt att forsoka skaffa vandrarhem (eller gora nagot som inkluderar andra manniskors hjalp) sa vi fordrev tiden med att promenera.
Vi pratade lite med en tant med en hund. Hon forstod inte oss, vi forstod inte henne. Hennes hund hette Susie. Det kandes konstigt eftersom den hade skagg och jag verkligen inte kunde tanka mig att det var en tik. Gunter hade passat battre.
5/6, i nan park
Nu har vi checkat ut fran vart vandrarhem. Inatt ska vi aka tag till Krakow. Det ar stilla i Belrin idag, for de firar annandag pingst. Joel ar trott, jag foredrar att kalla det kaffesugen. Igar hade vi en javligt sjuk kvall. Vi hade turen att raka bosatta oss nagra hundra meter fran en arlig kulturfestival med 1,5 miljoner besokare. Forst verkade det bara vara krimskrams-stand och taskiga band. Vi smadiggade till ett supertontigt, tyskt UB40 och tankte att vi kan ju lika garna ga hem och kaka surkal som lyssna pa den har skiten. Men istallet for att bli modfallda tog vi varsin bars och gick in i en park. Helt plotsligt stod vi mitt i ett sambajam. Allt kandes bra. Nar vi trottnade gick vi vidare och hittade ett svenskt ska-band. Vi ville prata med dem, men hittade istallet en svensk brud vid namn Zandra, som bodde i Hamburg. Hon fick oss att ga till nat gathorn dar ett belgiskt klezmerband hade spontankonsert. Vi missade nastan hela konserten, men lyckligtvis ar det i tyskland aldrig langt till ett stalle dar man kan kopa doner-kebab och ol, sa vi tappade inte humoret. Med ol och kebab i magen tog vi tunnelbanan inat stan.
Vi gick till ett stalle som heter Zapata. Det ar ett gammalt hus mitt i Berlin, som ar rivet till halften. Dar den halvan stod, som nu ar riven, finns det nu en stor tradgard, som pa lite hall bara ser javligt schleten ut. Men om du gar bakom nagra buskar, sa hittar du ett antal barer och en massa sittplatser och allt ar javligt coolt. Den del av huset som aterstar ar nat slags ockuperat konstnarshoolabaloo. Dess vaggar fungerar som malarduk for graffittikonstmarer, och som pissoar, ifall du befinner dig i tradgarden (die biergarten). Vi betalde 5 euro och gick in. Det var en sjuk barlokal, med ett ratt grymt blues (/rock /jazz) -band pa scen. I taket hangde en eldsprutande drake och allt var snyggt som fan. Efter kopnsertens slut fortsatte vi uppat i huset. Pa varje vaningsplan var det som en liten konstutstallning, och bakom varje dorr verkade en konstnar ha sin atlje. Det kandes ganska overkligt att bara ga omkring dar. Lite forbjudet liksom. Halvvags upp hittade vi en bar. Allt var valdigt arty: manniskorna, musiken och sofforna utstralade undergroundkultur. Vi fortsatte uppat och hittade fler konstverk, markliga dorrar att ga igenom och en och annan full berlinare.
Hogst upp i huset, pa sjatte vaningen, hittade vi den snyggaste bar jag har sett i hela mitt liv. Fan i javla helvete att ni inte kan fatta hur snyggt det var. Om ni tanker er nanting ritkgit snyggt sa ar det fult i jamforelse. Fattar ni? Ni tror att ni fattar, men det gor ni inte.
Det var ett rum som var rivet till halften. Dar rummets fjarde vagg en gang hade statt, dar hade rivningsfirman gatt fram med sina demoleringsverktyg. Det var helt oppet. Golvet slutade tvart i ett stup pa kanske 50 meter. For att de fulla barbesokarna inte skulle hoppa ut, hade man satt upp ett platstaket, mot vilket jag och Joel avslutade varan medhavda ol. Det spelades skum electronica; snygga manniskor satt i snygga soffor och vi - vi lutade oss rakt ut i Barlinnatten och kande oss ratt balla.
Eftermiddag 6/6, vandrarhem i Krakow.
Vi akte hit i natt. Blev lite skramda av fascistoida passkontrollanter, emn vanner med en snygg argentinare vid namn Diego. Tyvarr fanns det inte plats pa det hostel som han hade bokat in sig pa, sa istallet ar vi typ de enda gasterna pa ett stalle som heter zodiakus. Kvinnan i receptionen ar valdigt snall och valdigt forvirrad. Forhoppningsvis kommer det snart hit nan som vi kan bli kompis med. Joel sover och jag kanner mig lite hopplos. Vad forvantar man sig ska handa liksom? I brist pa annat ska vi nog ga ut och dricka ol sen, formodligen pa nat jazzstalle, som verkar trevligt. Det ar lite regnigt och ratt kallt. Om det inte blir battre fortsatter vi nog snart soderut.
Vi borde forstas aka till Auschwitz ocksa. Internet ar gratis har, sa jag aterkommer sakert snart.
Puss & kram.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home