Kaos
Det har gått ett tag sedan jag senast uppdaterade min blogg. Faktum ä-r att det var så lä-ngesen att jag knappast kan förväntas redogöra för vad som har hä-nt sedan sist, eftersom jag inte minns nä-r sist var. Nåvä-l. Jag ska ge er en uppdatering om mitt spä-nnande liv. Det blir ett vä-ldigt personligt inlä-gg, helt utan allmä-nintresse eller vä-rldsomvä-lvande avslöjanden. Hoppas att det ä-r lugnt.
Till att börja med måste jag förklara varför texten ser så knä-pp ut. Jag har målat om mitt rum, och en klick ljusgrå vä-ggfä-rg har hamnat mitt emellan tangenterna ä- och -ä och fått dem att klibba ihop. Jag hoppas att ni kan leva med denna defekt tills jag får tummen ur arslet (visst ä-r det ett roligt ordstä-v?) och skrapar bort fä-rgen. Förhoppningsvis kommer det inte bli alltför komplicerat att av sammanhanget döma huruvida jag menar ä- eller -ä.
Jobbet
Allt har varit förjä-vligt. Jag ä-r naturligtvis glad att jag blivit fastanstä-lld (kan det vara så lä-ngesedan jag senast skrev att jag inte ens hunnit berä-tta att jag blivit fastanstä-lld? Jag gör det i den hä-r lilla parantesen i så fall (med risk för att upprepa mig förstås). För några veckor sedan blev jag fast anstä-lld på Citymail. Samma dag fick jag ä-ven erbjudande om anstä-llning på Volvo Torslanda via bemanningsföretaget Lernia, men jag valde Citymail, för jag tä-nkte att det skulle göra mig gott att cykla runt i det vackra vårvä-dret (som gud stoppade upp i arlset istä-llet för att ge till Göteborg)), men det har inneburit betydligt mer arbete och ansvar. Jag har inte klarat det sä-rskilt bra hittills och mina arbetsdagar har varit betydligt lä-ngre ä-n tidigare, och jag har börjat gå upp en timme tidigare varje morgon. Detta, i kombination med den totala avsaknaden av vår och kä-nslan av att vara en börda för sina arbetskamrater har gjort att jag varit heldeppig. Det hela blev inte direkt bä-ttre av att Bdil som har samma jobb som jag blev erbjuden på Lernia precis fick löneförhöjning och tjä-nar typ 9000:-ä mer i månaden ä-n mig. Är jag missunnsam? Ja.
Hemmet
Jag minns att jag berä-ttade om projektet att måla om vår charmiga lä-genhet (förmodligen var det mitt senaste inlä-gg, eftersom jag knappt har spenderat en minut framför datorn sedan jag började måla). Nu ä-r jag ä-ntligen klar. Det har varit totalt kaos i sä-kert två veckor nu. Jag har sovit i mina sambos sängar och allt har varit smutsigt och dammigt och jobbigt.


Men nu ser det ut såhär. Woohooo!!! Fan vad gött!
Och nu kom Joel och fixade ä:na. Hääärligt! (Fast jag har inte skrivit allt i kronologisk ordning så den text som följer är skriven med kassa ä:n)
Musiken
Som vanligt den största och mest lysande stjä-rnan på min himmel. I samma stund som Pickadoll tvingats in i ett ofrivilligt och sorgligt spelningsvakuum dök chansen upp att få vikariera som basist i Spacesuit Ballet Dancers. Naturligtvis ä-r jag otroligt underlä-gsen den ordinarie basisten musikaliskt. Men jag tror att jag minskar det underlä-get med att dansa betydligt mer ä-n han brukar göra. Nä-r vi spelade i Hallden i förrförra veckan dansade jag som en tok. Naturligtvis ä-r det svårt att koncentrera sig på både basspel och dans, men jag ä-r övertygad om att de norska jenterna föredrar dansande basister framför komplicerade basgångar.
Fester
Den hä-r helgen har jag missat två fester. Jag har varit hemma hos familjen tillsammans med min kusin och hans familj. Vi drack i och för sig en del alkohol, men det var inte direkt som att... Fan. Hur definierar man egentligen en fest? Msåte man verkligen vara råpackad, rumla runt och försöka hångla för att det ska få rä-knas som en fest? Jag vet inte. Hur som helst: jag gick stadigt och försökte inte hångla och därför känns det som att jag inte var på fest i helgen. Jag åt påskmat istä-llet. Helgen dessförinnan var desto vildare. På lördagkvä-llen fanns det inga planer och det såg ut att bli jag och Jens och kanske nån film. Men så helt plötsligt ringde Mats och inte fan vet jag hur det gick till, men det dröjde inte lä-nge innan vi var fyra (jag, Jens, Mats och Viktor) i mitt kök. Och i brist på bä-ttre idéer började vi supa. Jag ä-gde (notera imperfekt) en massa sprit och blev på vä-ldigt kort tid fullare ä-n jag varit sedan det hä-r året började. Då ringde Axel. Han var på Artisten, dvs musikhögskolan dä-r det var fest. Woohoo, sa vi och åkte dit (fast inte Viktor (mes)). På artisten var alkoholen billig och jag bör vara tacksam att den tog slut och baren tvingades stä-nga. Jag mötte massa folk jag kä-nde och jag minns inte om jag snackade eller slogs men det kä-nns som att det var trevligt. Axel tog en tupplur på en bä-nk. Dessvä-rre var han så vinglig att han råkade rulla av. Sen tog vi en promenad på avenyn. Där var det salsakonvent och alla som var ute var råsnygga latinos eller fula wannabe-älatinos.
Morgonen efter var allt schlet. Jag skulle till Uddevalla men missade bussen.
Sinnesstäämning
Avslutningsvis måste jag säga att allt har varit skit senaste tiden. Så ni ska vara glad att jag inte har bloggat. Mycket jobb, ingen vår, stökigt rum. När allt var som värst föll min stereo och min grammofon i golvet. Båda är nu oanvändbara. Då grät jag för första gången på flera år. Stackars Joel var här då och måste ha blivit livrädd. Sen ringde jag till pappa och började gråta igen.
Det enda roliga har varit att spela musik och att vara full och det är ju skitsorgligt verkligen. Men jag ser en ljus framtid. Mitt rum är klart och jag har högre lön än tidigare. Apropå våren känner jag mig ganska uppgiven, men vad fan: jag lämnar förmodligen Sverige inom ett halvår.
Till att börja med måste jag förklara varför texten ser så knä-pp ut. Jag har målat om mitt rum, och en klick ljusgrå vä-ggfä-rg har hamnat mitt emellan tangenterna ä- och -ä och fått dem att klibba ihop. Jag hoppas att ni kan leva med denna defekt tills jag får tummen ur arslet (visst ä-r det ett roligt ordstä-v?) och skrapar bort fä-rgen. Förhoppningsvis kommer det inte bli alltför komplicerat att av sammanhanget döma huruvida jag menar ä- eller -ä.
Jobbet
Allt har varit förjä-vligt. Jag ä-r naturligtvis glad att jag blivit fastanstä-lld (kan det vara så lä-ngesedan jag senast skrev att jag inte ens hunnit berä-tta att jag blivit fastanstä-lld? Jag gör det i den hä-r lilla parantesen i så fall (med risk för att upprepa mig förstås). För några veckor sedan blev jag fast anstä-lld på Citymail. Samma dag fick jag ä-ven erbjudande om anstä-llning på Volvo Torslanda via bemanningsföretaget Lernia, men jag valde Citymail, för jag tä-nkte att det skulle göra mig gott att cykla runt i det vackra vårvä-dret (som gud stoppade upp i arlset istä-llet för att ge till Göteborg)), men det har inneburit betydligt mer arbete och ansvar. Jag har inte klarat det sä-rskilt bra hittills och mina arbetsdagar har varit betydligt lä-ngre ä-n tidigare, och jag har börjat gå upp en timme tidigare varje morgon. Detta, i kombination med den totala avsaknaden av vår och kä-nslan av att vara en börda för sina arbetskamrater har gjort att jag varit heldeppig. Det hela blev inte direkt bä-ttre av att Bdil som har samma jobb som jag blev erbjuden på Lernia precis fick löneförhöjning och tjä-nar typ 9000:-ä mer i månaden ä-n mig. Är jag missunnsam? Ja.
Hemmet



Men nu ser det ut såhär. Woohooo!!! Fan vad gött!
Och nu kom Joel och fixade ä:na. Hääärligt! (Fast jag har inte skrivit allt i kronologisk ordning så den text som följer är skriven med kassa ä:n)
Musiken
Som vanligt den största och mest lysande stjä-rnan på min himmel. I samma stund som Pickadoll tvingats in i ett ofrivilligt och sorgligt spelningsvakuum dök chansen upp att få vikariera som basist i Spacesuit Ballet Dancers. Naturligtvis ä-r jag otroligt underlä-gsen den ordinarie basisten musikaliskt. Men jag tror att jag minskar det underlä-get med att dansa betydligt mer ä-n han brukar göra. Nä-r vi spelade i Hallden i förrförra veckan dansade jag som en tok. Naturligtvis ä-r det svårt att koncentrera sig på både basspel och dans, men jag ä-r övertygad om att de norska jenterna föredrar dansande basister framför komplicerade basgångar.
Fester
Den hä-r helgen har jag missat två fester. Jag har varit hemma hos familjen tillsammans med min kusin och hans familj. Vi drack i och för sig en del alkohol, men det var inte direkt som att... Fan. Hur definierar man egentligen en fest? Msåte man verkligen vara råpackad, rumla runt och försöka hångla för att det ska få rä-knas som en fest? Jag vet inte. Hur som helst: jag gick stadigt och försökte inte hångla och därför känns det som att jag inte var på fest i helgen. Jag åt påskmat istä-llet. Helgen dessförinnan var desto vildare. På lördagkvä-llen fanns det inga planer och det såg ut att bli jag och Jens och kanske nån film. Men så helt plötsligt ringde Mats och inte fan vet jag hur det gick till, men det dröjde inte lä-nge innan vi var fyra (jag, Jens, Mats och Viktor) i mitt kök. Och i brist på bä-ttre idéer började vi supa. Jag ä-gde (notera imperfekt) en massa sprit och blev på vä-ldigt kort tid fullare ä-n jag varit sedan det hä-r året började. Då ringde Axel. Han var på Artisten, dvs musikhögskolan dä-r det var fest. Woohoo, sa vi och åkte dit (fast inte Viktor (mes)). På artisten var alkoholen billig och jag bör vara tacksam att den tog slut och baren tvingades stä-nga. Jag mötte massa folk jag kä-nde och jag minns inte om jag snackade eller slogs men det kä-nns som att det var trevligt. Axel tog en tupplur på en bä-nk. Dessvä-rre var han så vinglig att han råkade rulla av. Sen tog vi en promenad på avenyn. Där var det salsakonvent och alla som var ute var råsnygga latinos eller fula wannabe-älatinos.
Morgonen efter var allt schlet. Jag skulle till Uddevalla men missade bussen.
Sinnesstäämning
Avslutningsvis måste jag säga att allt har varit skit senaste tiden. Så ni ska vara glad att jag inte har bloggat. Mycket jobb, ingen vår, stökigt rum. När allt var som värst föll min stereo och min grammofon i golvet. Båda är nu oanvändbara. Då grät jag för första gången på flera år. Stackars Joel var här då och måste ha blivit livrädd. Sen ringde jag till pappa och började gråta igen.
Det enda roliga har varit att spela musik och att vara full och det är ju skitsorgligt verkligen. Men jag ser en ljus framtid. Mitt rum är klart och jag har högre lön än tidigare. Apropå våren känner jag mig ganska uppgiven, men vad fan: jag lämnar förmodligen Sverige inom ett halvår.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home