Paul Simon och jag

Congartulations! You are visitor # 1 billion! Maybe you just won lots of money (or maybe you didn't but go to www.sexyasianteens.com anyway just to be sure you didn't miss the possibility of becoming very rich very easily).





Interrailkortet är så jävla sjukt. Det sitter upptejpat på vårat köksskåp. Det känns som ett respektlöst sätt att behandla en så värdefull sak. Med interrailkortet kan man ta sig till många olika ställen. Det är rätt svårt att välja. Jag och Joel ska åka till Berlin. Det är oundvikligt, eftersom det ligger på vägen till allt annat vi har tänkt besöka. Men sen? Tänk på alla städer i Europa. De är så många. Prag, Budapest och Dubrovnik är ganska spikade mål, tror jag. Men sen kommer jag att tänka på Krakow. Och - Åh Herrejävlar - Rom! Och sen säger Joel: - Ska vi inte åka till Istanbul? Och då börjar jag skratta för det låter ju helt knäppt att man skulle kunna åka till Istanbul bara sådär. Fast man kan det. Om man har ett interrailkort. Ja. Det är fan sjukt det.

Jag lyssnar på Paul Simon. Han är så jävla bra. Helt sjukt bra, när man tänker på det. Och han har gjort en hel del musik i sina dar. Till exempel sjöng han ju en del fina sånger tillsammans med Art Garfunkel (Är inte han jävligt meningslös? Han har en jättetöntig röst, och vad jag har förstått skrev han inga låtar heller) men nu lyssnar jag på nån best of Paul Simon solo -skiva. Jävligt bra är det. Som ni ser på bilden här uppe (det är alltså Paul Simon, och inte en sydamerikansk porr- och knarkmiljardär) var han jävligt snygg också, en gång i tiden. Åh vilken man!
Jag har börjat få väldigt gubbig musiksmak, tror jag. Jag har lyssnat en hel massa på Bruce Springsteen den senaste tiden och Mats har bränt mig en massa Tom Waits och Elvis Costello och det är helt grymt. Män över 50 är så inne just nu!

Imorrn är det fredag, sen är det söndag och då vaknar jag i Berlin. Så här sjöng Paul Simon för längesen:

I've got no deeds to do, no promises to keep
I'm dappled and drowsy and ready to sleep
Let the morning time drop all its petals on me
Life, I love you - all is groovy

Det där var lite pretto. Jag brukade alltid ha en massa popcitat i min lunarstormdagbok när jag var femton och pretto. Nu är jag tjugo och pretto. Det är inget jag skäms över.


Jo. Ibland.