Hundar är hitler!

På söndag blir det inte direkt sovmorgon för mig. Klockan 06:01 ankommer mitt tåg Berlins huvudbangård. Jag brukar inte gilla tidiga morgnar, men jag tror att det kommer gå bra att komma igång på söndag. Jag har en känsla av att jag kommer vara så jävla pepp att jag utan ansträngning kommer flyga ur tågkupén - för nu ska det jävlar i mig luffas!
Håll koll i bloggen framöver. Vi kommer kanske inte att besöka webcafé varje dag, men jag har höga ambitioner inför denna månadslånga resa. Jag hoppas att jag faktiskt kommer att ha roliga och intressanta historier att berätta - istället för att bara älta min kärlekstörst (i bästa fall) och mitt jobb.

Ält om jobbet: Citymail suger. Jag var naturligtvis kluven när jag valde Citymail framför Volvo, men jag tyckte ändå att det borde vara värt lite mindre lön att få ha det chill och vara ute i solen. Men Citymail är inte alls chill. Citymail är jobbigt som fan. Och dessutom skiner inte solen tillräckligt ofta. Men det värsta med jobbet just nu är hundarna. Här om dagen hände detta: En av alla hundar, vars våldsamhet jag vant mig vid, kastade sig (liksom alltid) mot dörren när jag kom med posten. Men just dennna dag var dörren inte ordentligt stängd. Så den skällande byrackan flög rätt ut i trapphuset. Jag blev naturligtvis skiträdd och hunden jagade upp mig för trapporna. Efter några sekunder kom jag på att det bara var en liten terrier och insåg att den inte kunde döda mig. Då skällde jag tillbaka - ännu högre. Sen skällde jag - om än väldigt försiktigt - på matten när hon kom och bad om ursäkt.
Och idag blev jag (nästan) brutalt påhoppad av nån slags pibull. Den var jävligt ful verkligen. Helt sanslöst ful. Och snubben som ägde hunden (typiskt nazisitiskt utseende) hade, trots att han säkert tog 470kg i bänkpress, svårt att hålla emot när hunden gjorde allt för att få äta mig till mellanmål.








Lika som bär?



Ält om kärleken: Egentligen tror jag inte på kärleken (oj, vad mycket det började regna precis när jag skrev det). Jag är en väldigt rationell och logisk person och jag ser inga skäl till att tro på något så tanklöst som äkta, blind kärlek. Jag tror på sexualdrift och nån slags konstruerad norm om att livet ska levas i par. Om vi inte var så jävla uppfostrade och anpassade tror jag att vi skulle leva i en stor orgie där främlingar hade passionerat sex med varandra helt offentligt. Ingen skulle bry sig om kärlek, för egentligen är vi bara djur och djurets uppgift är att föra sina gener vidare.
Men å andra sidan: Jag lyssnar på popmusik. Jag läser böcker. jag har sett Amelie från montmartre säkert sjutton gånger. Hur skulle jag kunna göra annat än drömma om kärlek?