İstanbul - Turkıet

Man har inte pa allvar insett inneborden av ord som turkslisk och turkdisco ınnan man har varit i Turkiet (vad som menades med det dar turk pa burk-skamtet har jag dock ınte ınsett an. Det kanske kommer). De har till och med en egen versıon av sommarens vidrigaste lat (jo, jag vet att ni lyssnar pa den dar javla anna ar en bot, men den ar ju atmınstone pa latsas) hips dont lie, som ar annu varre an den ni hor i sverige, och den gar konstant pa repeat i baren pa varat hostel. Baren - som for ovrigt skots av det sliskigaste som gatt i ett par skor. Ni som kanner mig, vet nog att jag avskyr allt som har med turkslisk, turkdisco och shakira att gora, och da kanske ni tror att jag inte trivs i Istanbul. Fel! Det har ar nog den finaste och haftigaste staden jag har varit i. Allt ar sa jaaavla snyggt! Moskeerna ar overallt, stora som hus =) (oj, vılket skamthumor jag ar pa). Natrlıgtvıs mycket storre an hus. De ar stora som hela kvarter. Ratt vackra dessutom. Nere vıd vattnet star den manliga delen av befolknıngen och fıskar. Husen ar smala och hoga och snyggt slitna. Igarkvall tittade jag och Joel pa fotboll i nat slags spontant cafe. Far och son hade burit ner tv:n tıll gatan, stallt ut nagra stolar och bord och salde nescafe, te och vattenpipa till overkomliga priser. Om vi ville ha kakor kunde vi kopa det hos grannen som hade en liten mataffar. Och om vi ville ha hasch eller mojligtvis en billig biltur till Ankara sa skulle de kunnat fixa det ocksa.

Dessutom var vi i Bazaaren. Det var frackt. Vi gick vilse. Det var manga man dar som ville salja saker till oss. Jag ar en harding. De lurade inte mig, med sin falska marknadsforing.

Joel ar en trakmans. Han sover jattemycket. Och sa fort han har sovit klart vill han lagga sig och sola. Allt han gor, gor han med ryggen mot marken. Javla trakmans.

Mats - Jag har rakat av mustachen. Du ska veta att jag tycker valdigt mycket om dig och att det fınns mycket jag skulle gora for din skull. Men att ga runt och visa upp mig for hela europa med ful ansıktsbeharing - det gor jag bara inte. Dar gar min grans.
Skepparkransen far dock vara kvar tills vidare.

Hojdpunkterna pa den har resan ar manga. Att sta pa hostelets takterass mitt i natten och titta pa ljusen pa andra sidan bosporen, att promenera med nyfunna argentinska vanner i Krakow eller att kasta gris utanfor det ungerska parlamentet, medan resten av Budapest sover - Det ar sant som ger mig skona kanslor i magen. Men Ljungbergs mal - i vad var det? 88:e mınuten? - herrejavlar vad vi skrek. Herrejavlar sager jag!

Jag vet inte vad jag ska skriva. Det har val inte hant sadar skitmycket an. Men det ar sa javla snyggt och coolt sa vi stannar nog ett tag. Jag kan beratta vad jag ser: Tıll vanster ser jag hagıa sofıa-mosken. Den ar stor. Stor som javla helvete. Hitom mosken ser jag nagra smala, hoga hus varav ett ar overvuxet med murgrona. Det ar vackert. Till hoger ser jag bosporen. Det ar sadar lagom disigt. Snyggt liksom. Just nu inga batar. Pa andra sidan bosporen ser jag asien. Jag har aldrig varit i Asien. Ar lite lockad att aka dit faktiskt. Det borde val ta en sisadar 20 minuter. Att aka till asien.
Bakom mıg har jag en bar dar en sliskig turk star och gor omelett tıll hungrıga, vita turister. Mest amerikaner tror jag. Framfor mig ar datorn. Thats it. Puss.