En hyllning till Göteborg

Efter att ha varit ute och rotat igenom östeuropa i en månad kunde jag igår konstatera att Göteborg är oslagbart för party. Det är i och för sig sant att man till samma kostnad som min gårdagskväll kan få typ 100 glas champagne och femton horor i Bosnien, men de som väljer det senare alternativet borde skjutas och jag föredrar tveklöst afterwork på Jeffreys och dans på riorio.

Afterworken var bättre än någonsin, trots att de köttfärsfyllda paprikorna såg mycket godare ut än de var. Jag tror att det är den vita såsen som är hemligheten bakom Jeffreys fantastiska afterwork. Det måste vara minst 70 % fett i den såsen - jag kan inte se någon annan förklaring till att allt blir så gott så fort man äter det med den.
Jeffreys var ovanligt tomt, men jag, Mats, Viktor och John gjorde vårt bästa för att hålla ljudnivån på en anständig krog-nivå. Jag hade inte alls tänkt att det skulle bli party igår, utan var mest inställd på att äta mig mätt och sen gå hem till Erik Börjessons nya lägenhet (ja, det är ganska lustigt att jag blev ditbjuden och det är ännu lustigare att det var Mikael Ingesson som bjöd dit mig och att Erik inte verkade ha någon aning om att han väntade besök) och glo på film. Mats och Viktor hade dock andra planer och bjöd mig på mer öl när jag tyckte att det var dags att spara på hjärncellerna.
Nåväl, jag var mer stadig i magen än under fötterna när vi lämnade Jeffreys och åkte ut till Frölunda. Där bor alltså Erik Börjesson nu. Han spelar gitarr i det döende Spacesuit Ballet Dancers och i det sliskfunkiga Phony Phokes och är dessutom vacker som en gud. Han verkade lite förvånad när vi fyra, smått berusade unga män + Axel slog oss ner i soffan och kollade på Yrrol med honom och Mikael. Jag och Mats drack mer öl, Axel försvann, Viktor somnade och John var knäpp i huvvet som vanligt. Jag skämdes lite, men Erik tog det med ro. Efter filmen lyssnade vi på lite skivor, sen blev Erik trött och sa åt oss att gå.

Jag, Mats och John gick till sjuelva vid Frölunda torg och åt varsin bulle och drack varsin kaffe. Jag var förutseende nog att köpa ett paket mjölk till morgondagens frukost som jag sedan bar på i fyra timmar medans jag dansade på riorio. Tanken var att alla skulle åka hem till sig och sova. Jag och John var snälla nog att hålla Mats sällskap i väntan på bussen. Då plötsligt dök Mitra och Anne från min gymnasieklass upp ur mörkret. Vi sa hejhej, kramades och citerade Tomas Ledin ("vad gör du nuförtiden") och helt plötsligt satt vi på bussen in mot stan med dem. Vi hade haft typ en halv minuts betänketid och jag var ganska säker på att det var en dum idé. Ändå låste jag min cykel utanför Pressbyrån, sa hejdå till John som ville hem och hoppade på bussen. Dom ville naturligtvis gå till ett ställe på Avenyn för dom skulle träffa några sliskiga Per Gessle-killar som dom säkert var kära i. Jag och Mats tittade på varandra och sa "whatever - the band" och lät Mitra och Anne bestämma. Jag är idag mycket tacksam över att kön till Key Bar (eller vilken jävla aveny-krog det nu var) var så lång, för det gav mig en anledning att säga "ey, vi går nån annanstans, vad sägs om riorio?". Till min förvåning sa de andra ok. Vi gick till riorio. Där var Axel. Någon, kanske Axel, bjöd mig på ett glas Jägermeister och sen lekte vi kändisleken. Den går ut på att man ska säga kändisars namn som börjar på rätt bokstav. Det är hur fånigt som helst, men det framstod som ganska kul just då. Sen kom nån och satte sig vid vårat bord och fick världen att snurra ännu lite mer än vad den redan gjorde till följd av alkoholkonsumtion. Kändisleken blev med ens ganska ointressant. Jag och Mats gick upp på däck och pratade känslor. Jag kommer inte ihåg vad vi sa, men jag minns det ändå som mycket vackert. Jag var ganska full och förvirrad och dessutom väldigt road av det faktum att jag befann mig på en båt. Vi lutade oss mot relingen och det började bli ljust. Sedan dansade vi till klockan fyra då stället stängde. Jag bjöd Mats på en korv och sedan promenerade jag hem genom den tropiska natten och kände mig enormt sentimental. Det var ganska vackert: solen höll på att gå upp och jag stannade en stund i slottskogen och tittade på sälarna. Jag kom hem kvart över fem och höll mig vaken i ytterligare en halvtimme för att det kändes lustigt att gå och lägga sig vid samma tid som jag går upp på vardagarna.

Mats ringde och väckte mig vid halv två. Jag åt frukost och duschade och lät tiden gå och kom väl hemifrån vid fyra. Promenerade till Frölunda torg och hämtade min cykel och åkte in till stan. Träffade Malin och Anna-Linnea i vasastan och åt sedan jordgubbar med Lydia i Kungsparken. Sedan promenerade vi hem till mig, hittade Viktor och gick till John och jammade på Boten Anna i tre timmar (med en paus i mitten för tacos och fotboll). Jag vill inte komma fram till någonting med det här, utan skriver det mest för att det är så jävla härligt. För att allt är så enkelt när man bor i Göteborg och luften är varm. Jag är inte alls sugen på att flytta till Lyon just nu.

Å andra sidan vet jag att det kommer en höst och att jag kommer hata Sverige och mitt jobb så fort augusti är slut.

Å andra sidan skiter jag i det just nu.