En skojig historia från verkligheten

Ni kanske märkte att det regnade väldigt mycket i Göteborg igår? Jag var ute och delade post just då, och blev naturligtvis jätteblöt. När allt var som värst, kallast och blötast så trillade ena cykelväskan, fylld med post av från sitt fäste och all post trillade ut i en vattenpöl. Jag är i regel ganska dålig på att kontrollera min ilska, och när jag är trött och alla naturkrafter motarbetar mig, är jag fullkomligt chanslös mot aggressionerna som väller upp inom mig. Jag förlorade således kontrollen och började slå min vattenflaska så hårt jag kunde mot cykelramen samtidigt som jag upprepade ordet "balle, balle, balle" som något slags heligt, aggressionsdämpande mantra. Jag ropade inte högt, men eftersom jag hade musik i mina hörlurar så märkte jag inte den gamla tanten som närmade sig bakifrån, förrän hon var alldeles för nära för att kunna missförstå mitt ordval. Jag märkte henne inte förrän hon sa: "Visst är det skönt att få det ur sig".
Jag blev väldigt paff. Nästan rädd. Min spontana tanke var att hon såg ut som en average kristdemokratisk gnällpensionär, så det var med stor glädje som jag insåg att hon var vänligt inställd, och förstod precis hur skönt det var att slå flaskan mot cykeln och säga könsord. Det gjorde mig genast på så bra humör att jag satte på cykelväskan igen och fortsatte med jobbet.

Idag har jag varit med mina föräldrar på IKEA. Det var rätt trevligt. Jag var så trött att jag nästan somnade i den obekväma av de två korgstolar jag var tvungen (fast inte ovillig) att testa. Sen bjöd de på äppelkaka och kaffe, köpte choklad, pasta (IKEA i Bäckebol jhar en jättemärklig matavdelning) och en ny toaborste åt mig, samt fraktade hem min punkterade cykel till Varberg. Det har varit en bra dag. Och den är inte över. Faktum är att jag har sparat det bästa till sist: Mat, en kall folköl och lite umgänge. Chansen att jag kommer somna innan tolv bedömer jag som ytterst liten.