gåtans lösning

Fyllningen i den svenska sandwichen är inte leverpastej och inte lax (tack alla två som gissade) utan...


Tandoorikyckling.

Toaletterna på min arbetsplats

Ni som följer min blogg flitigt (dvs tittar in åtminstone en gång i veckan) vet redan om att det är äckliga toaletter på mitt jobb. Men jag har inte upphört att fascineras av det totala ointresse fransmännen (eller åtminstone vaktmästaren på mitt jobb) har för toaletthygien. Det som har förändrats sedan sist är att toaletten som inte kunde spola och med ringen avsliten åter igen kan spola. Dessvärre har den hyfsat välfungerande toaletten inte längre fungerande lampa. Alltså måste jag alltid välja mellan ingen lampa eller ingen toalettring.
Vad som däremot har förändrats är att vaktmästaren har tagit av alla dörrar och sågat av dem en bit både uppe och nere. Varför? För att man ska kunna titta in på folks fötter och se om de sitter ner eller står upp och pissar? Eller för att han ska slippa byta lampa på den ständigt mörklagda toaletten (fast det verkar betydligt enklare att byta lampa tycker jag). Eller kanske för att ge mindre utrymma för klotter...
Dessutom har han installerat ett fönster i den stora dörren in till själva toalettrummet. Detta föranledde en pinsamhet häromdagen, när jag gick in för att snyta mig, helt ovetande om att vaktmästaren (ja, jag har ett horn i sidan till den här mannen) stod och spionerade genom sitt nyinstallerade fönster. Förmodligen trodde vaktmästaren att jag pissade, för när jag hade slängt pappersbiten med snor i i toaletten och vände mig för att gå ut så stod han där och sa åt mig att spola. Jag försökte med teckenspråk berätta att jag bara hade snutit mig, men han förstod nog inte. Han såg arg ut och ropade
- Ey! Chasse d'eau! Allez! Chasse d'eau!
Så jag spolade. Och sen när jag gick ut så fick jag konstiga blickar och kände mig som den äckliga svensken som inte spolar efter sig på toa.

Ytterligare en konstig grej på mitt jobb förresten... Vi har fått nya kaffe- och godisautomater, och med dessa också nytt utbud. Bland annat finns det en ny sandwich som heter le suédois (den svenska). Jag skulle vilja utlysa en tävling där ni får gissa vad den svenska sandwichen innehåller. Det är inte skinka och ost, för den sandwichen går under namnet le classic. Tänk efter noga kära vänner, vad är det mest svenska mackpålägg ni kan komma på? Ni kan vinna stor ära och fett med respekt.

Rolig konversation med en fransman (på engelska)

- Hey Nils! You live à la Croix-Rousse Non?
- Yes, that's right.
- It's good, la Croix-Rousse. Many beach.
- No no. There are no beaches at the Croix-Rousse.
- Yes many beach. Beach everywhere.
- I don't understand. I have never seen a beach on the Croix-Rousse.
- Oh Nils. You know the beach? La femme. Zee woman.
- Aaah, you mean a bitch?
- Yes yes, the beach. You have one?
- I have my girlfriend?
- Oooh, il faut plusieurs! Five - Six- Seven - Eight!

Arabiska

Jag var på ganska bra humör alldeles nyss. Jag hade skrivit ett ganska långt och inte helt förskräcklig inlägg på min och Lydias musikblogg (pitbull.bloggspace.se, fråga inte varför den heter så) men så när jag skulle sudda ut en liten sista grej hade jag råkat klicka utanför skrivfönstret, och då blir ju, som ni säkert känner till, utsuddartangenten istället en gå-bakåt-tangent. Gå-bakåt-tangenten mördade det jag hade skrivit. Hela texten försvann ut i rymden, bokstäverna skildes från varandra och det som varit ettor-och-nollor i en välordnad samexistens beskrivande Jay-Z:s storhet och The Strokes tilltagande litenhet blev istället ett ingenting, en tom vit skärm. Och själv såg jag bara rött. Vanligtvis när ilskan blir för stor brukar jag och Lydia gå ut på taket och kasta sönder en assiette, för vi har ett visst överskott av sådana, men idag är det regnigt och tråkigt och jag tänkte att ett gnälligt blogginlägg är minst lika bra som destruktion för att återfå humöret.

Hathatahatahata!!!

Varför har dom egentligen gjort sudda-ut-tangenten till en gå-bakåt-tangent? Vems jävla idé var det? Vem använder sig av det? Jag har nog aldrig använt sudda-ut-tangenten som gå-bakåt-tangent. Den har stjälpt mig men aldrig hjälpt mig.

Igår hade vi födelsedagsfest för mig. Det var fest på temat ghetto. Vi lyssnade på hiphop, jag fick en guldkedja med ett dollartecken i som födelsedagspresent och Lydia gjorde mig en hjärta-Lydia-tatuering.

Jag försökte posa och se hård och häftig ut, men just därför kunde jag inte sluta skratta. Jävligt irriterande.

Jag är mindre arg nu.

Jag har börjat lära mig arabiska på jobbet. En inte helt oansenlig del av mina arbetskamrater har arabiskt ursprung (och om man räknar bort de otrevliga gubbarna, samt studenterna som bara jobbar lördagar, så blir det i princip bara araber kvar) och de uppskattar mycket när jag hälsar på deras språk.

Det här kan jag säga på arabiska:

- Må frid vara med dig.

- Må frid vara med dig också.

- Hur är läget?

- Läget är bra. Tack min gud.

- Fem.

- Tack.

Alkohol

Systembolaget drivs, som ni kanske känner till, enligt filosofin "det ska vara dyrt att bli full". Det tycker jag är ganska vettigt. Ibland. Och det känns, när man vandrar runt därinne, som att priserna (och detta är förstås också del av filosofin) inte sätts så mycket efter sitt marknadsvärde, som efter hur full man blir av dem. Systembolaget, har väl till exempel aldrig rea, säljer aldrig ut förra årets vinkollektion eller köper in för stora partier schletvodka. Och det finns liksom inget sätt att komma förbi. Nån gång berättade någon för mig om begreppet "fylla för pengarna", och det är ganska intressant. Även om 70 cl vodka kostar mer än 70 cl öl, så är priset per fylla alltid ganska konstant i Sverige. Typ 50 kr, för min del tror jag.

I Frankrike är det helt annorlunda. Det tydligaste exemplet är nog ett från i höstas: Lyon ligger precis söder om det hyfsat berömda vindistriktet Beaujoulais. Och alla vinproducenter i Beaujoulais släpper ut sitt nya vin på exakt samma datum. Ni som har koll på hur det funkar med utbud & efterfrågan förstår vad detta innebär. I Lyon har man stor fest på gatorna denna dag (och även i Paris har jag förstått, men det är ju mer ÄKTA i Lyon, eftersom vinet är lokalt) och överallt står folk och kränger små plastglas äckligt rödvin för högst 1euro. Och även resten av året är utbudet av vin helt sjukt stort, och därför är priserna följdaktligen väldigt låga, i alla fall om man inte har andra krav än att man ska kunna bli full (jag brukar även kräva att etiketten ska vara snygg, så jag köper oftast från den näst lägsta prisklassen, ca 3euro / flaska).

En tråkig grej med fransmännens stora kärlek till vin, är att de helt glömt bort att göra öl. Och just nu är jag inne i, vad man skulle kunna kalla för en öl-period. Jag är trött på sträva rödviner i små klunkar och vill kunna halsa stora mängder öl, på Göteborgskt vis, igen. Men Frankrike har, vad jag har märkt, bara två stora ölmärken. Det är kronenbourg, eller 1664, som gäller. Att säga att det är dyrt med öl är nog en liten överdrift, men om man räknar priset per fylla så är det sjukt mycket dyrare med öl.

Och då återkommer jag till vad jag skrev om för några veckor sen, nämligen det väldigt trevliga fenomenet ge-bort-spriten-till-värden-och-drick-sen-allt-du-kan-få-ner som dom kör på här. Igår hittade jag en nackdel med systemet. Jag och Lydia var ölsugna, och köpte därför med oss 6 flaskor. Vi hann dricka varsin. Sen fanns det bara vin kvar i huset. Schlet (använder ni fortfarande det ordet?)!

Lydia påpekade precis att det är lite opersonligt av mig att bara skriva om alkohol, speciellt när jag skriver så sällan. Hon har nån konstig idé om att de som läser min blogg, skulle vara intresserade av mig och mitt liv på nåt sätt. Utifall detta stämmer, kan jag avslöja att jag blev 21 igår. Det känns bra. Jag fick en Lonely Planet om Italien av Lydia, för vi tänker åka dit nån gång snart, och en biljett till Way Out West av min familj. Dessutom tror jag att jag har passerat den sista allvarliga barriären: jag får dricka sprit i USA. Jag kan iofs inte komma in på Göteborgs sämsta krog Vasastan förrän om fyra år, men jag har ändå redan varit där en gång och kunnat konstatera, att det inte är värt att vänta på.

Äcklig bild

Idag är det presidentval i Frankrike. Det tycker jag är väldigt spännande. Dessvärre är alla tämligen säkra på att Sarkozy, den läskige fascistgubben, kommer att vinna. Det tycker jag är märkligt, eftersom precis alla jag har pratat med säger att Sarkozy är en läskig fascistgubbe, och därför tänker rösta på Séolène Royal. Och tro nu inte att detta är jämförbart med situationen i Sverige förra året, för när alla jag kände sa att de skulle rösta på miljöpartiet, så berodde ju det på att alla jag känner i Sverige är såna vänner som jag valt själv, och jag skulle ju aldrig välja att bli kompis med nån som röstar på Moderaterna (eller folkpartiet för den delen, jag hatar fan folkpartiet mest i hela världen) men här hänger jag ju mest med mina arbetskamrater, och andra svenska vänners franska vänner. Ändå är alla - unga som gamla, svarta som vita - överrens om att Sarkozy är en äcklig fascistgubbe och att han trots detta kommer att vinna valet.

Varför? Den vanligaste slutsatsen är att alla gamla gubbar på den franska landsbyggden är äckliga fascister, och att det tyvärr finns på tok för många av dem.

Istället funderar jag på att ge upp det här jävla skitlandet och dra till Spanien i stället. Lydias kompis Love var här i veckan, på väg hem från en tvåmånaders vistelse på den spanska sydkusten, så jag passade på att tvinga honom att ge mig en spanskakurs. Nu kan jag beställa öl och räkna till 29. Följaktligen borde jag kunna beställa 29 öl också om lusten faller på. Dessutom säger Love att ölen är väldigt mycket billigare i Spanien.

Här är en väldigt äcklig bild på mig. Hejdå

Slappa är gött

Vi har det slappt nu. Det är typ första gången, sen jag fick mitt jobb. Jag börjar vänja mig vid att ha fyra lediga dar i veckan och det är hur skönt som helst. Den här veckan har dessutom varit lite partyvecka, vilket också känns skönt, eftersom jag varit totalt inkapabel att festa under hur lång tid som helst.

Igår hade vi fest hemma hos oss, och en schysst grej med att bjuda på fest i Frankrike är att alla tar med sprit, men istället för att, som i Sverige, hålla hårt i sin flaska / gömma den bakom en soffa / sälja en liten klunk till ockerpris åt en råfull stackare som druckit upp allt han eller hon hade med sig, så ger man bort flaskan till värden. Och sen är det värdens ansvar att se till att alla dricker ordentligt ur allt som finns i huset. Igår till exempel hade vi laddat upp med en hel del öl samt en flaska malibu, som vi bjöd våre gäster på. Men eftersom våra vänner är generösa människor så är vårat spritförråd väldigt mycket större i dag, dagen efter. Det gillar jag, för jag är en snål jävel.

Jag skulle gärna se mer av detta franska sätt att festa i Sverige, men jag vet att det finns ett problem : eftersom alkohol är så jävla dyrt i Sverige, så är det ganska naturligt att någon som har lagt ut stora pengar på en fin flaska vodka, inte vill bjuda bort den till någon som bara tagit med sig ett sexpack norrlands guld folköl. Vad ska vi göra åt detta? Jag har alltid varit positivt inställd till Systembolaget och statlig kontroll, men jag är samtidigt väldigt positiv till berusning.

Jag ska fundera ut nåt. Fortsättning följer...

Det regnar i Lyon idag och jag kommer att bli väldigt provocerad om jag får veta att det är 25 grader varmt och solsken i Göteborg.