En politisk dag

Jag har varit på introduktionsmöte på Vänsterpartiet. Det var trevligt - fram tills att det knackade brutalt på fönstret och en snubbe i 30-årsåldern stövlade in. "Vart har jag kommit?" "Till vänsterpartiet", svarade kvinnan som höll i mötet. "Jamen det blir bra. Du vet jag har jobbat på folkets hus i alla år!" SÅ slog han sig ner brdevid mig och tog fram sin Koskenkorva och drack en klunk. Sen blev det väldigt konstig stämning. Koskenkorva-snubben gick från att applådera högljutt och kalla en snubbe för geni till att ursinnigt fråga "När ska vi lägga ner u-hjälpen?!" Vi avbröt mötet där. JAg har inte riktigt fått klart för mig hur jag ska fortsätta mitt politiska engagemang. Jag tänkte att en bra början var att kolla på partiledardebatten, så det har jag gjort nu under kvällen. Jag kan konstatera att Maud Olofsson är klart störigast i svensk politik. Och Jan björklund är mest ondskefull (men hans "patienten ska vara i centrum - inte i väntrum" tyckte jag var en fin slogan (rimmar dock illa med vårdprivatisering, tycker jag personligen)). Fredrik Reinfeldt är jobbigt bra och Lars Ohly är rätt jobbig men inte så bra. Och Mona Sahlin känns som en bra framtida statsminister.

Jag är otroligt nöjd över att ha fått en kommentar på senaste inlägget. Det visar att jag inte skriver för döva öron, jag har ännu läsare. Vad som gör mig ännu gladare är att kommentaren uppmanar mig till att skriva mer om finanskrisen (tack Matilda). Jag vill naturligtvis inget hellre.

Idag kan man få känslan av att allt bara var falsk alarm. Alla börser rusade galet uppåt och alla var skitnöjda. Alla äckliga brats som får uttala sig i medier säger att det här är vändpunkten och nu är det positiv stämning och så igen. Jag må vara missunnsam, men om de har rätt så blir jag fan provocerad. Enorma summor skattepengar har slösats bort - och så när de snuskigt rika känner att det är dags att börja satsa igen så är problemet ur världen. Var det inte mer än så här så blir jag faktiskt lite upprörd.

Men jag tror att det är lugnt. För katastrofälskare som mig alltså. Vi kommer få mer att götta oss i.