Äntligen nolltillväxt

Stämningen på ekonomisidorna i dagens GP (liksom alla andra dagar den senaste månaden) är förstås dyster. Idag därför att SEB:s bedömare spår nolltillväxt i ekonomin. Men det är ju underbart! Egentligen borde de bistra svartvita bilderna på USA:s centralbankschef och SEB:s konjunkturbedömare bytas ut mot färgglada blommor.

En lustig sak är att det som jag i Nationalekonomisk Grundkurs lärt mig att kalla trend-BNP (den BNP-tillväxt som varit det långsiktiga genomsnittet de senaste åren, i Sverige 2 procent) här redovisas som "långsiktigt hållbar tillväxt". Enligt min världsuppfattning är den enda långsiktigt hållbara tillväxten i världsekonomin, såsom den ser ut just nu, den som vi förmodligen kommer ha under nästa år - 0.

Fast för att ingen ska få det sämre och saker inte ska börja gå sönder är det nog nolltillväxt i NNP man vill ha.

För övrigt tycker jag att finanskrisen är typ det mest spännande jag har varit med om. Igår vid frukostbordet utbrast jag att det var "det bästa som har hänt mig". Sen kom jag på att det var lite förminskande gentemot Lydia och blev tvungen att lägga till "sen jag träffade dig, förstås". Jag är faktiskt mer lycklig över att jag har Lydia än vad jag är över att ha finanskrisen att läsa om varje morgon, men jag medger gärna att finanskrisen ger mig mer glädje och spänning än det mesta annat i mitt liv.


De senaste dagarna har jag varit sjuk. Jag var nog egentligen som sjukast i helgen, men eftersom jag hade långa IKEA-pass med hög helg-IKEA-lön kände jag att jag inte riktigt hade råd att vara hemma. Så nu var jag hemma igår. Det känns jättekonstigt att bara sitt hemma, när solen skiner och jag bara vill vara ute och cykla fort som fan på världsmästarcykeln.

Jag vet att man inte ser vad bilden föreställer, men det är min sjukoutfit, som jag är mycket nöjd med. Ett par mammasydda jättepösiga linnebyxor, som hålls uppe vid knäna av ett par gröna fotbollssockar och ett tajt linne. Inspirerat av MC Hammers video till den fantastiska låten You can't touch this.