Björn Ranelid och andra som jag inte gillar

Björn Ranelid är på framsidan av nöjesguiden nu och jag får alltid så dåliga vibbar av honom: när jag ser honom känns allt lite mindre bra, helt enkelt. Jag har sett honom irl en gång (när jag var med mina föräldrar och en mediabransch-personlighet som de känner på bokmässans invigningsfest) och då fick jag ännu sämre vibbar. Han satt och glänste i en soffa, insmord i olivolja, med skjortan uppknäppt ner till naveln (så vill jag minnas det nu, tre år senare). Men jag är inte så självsäker att jag bara kan avfärda folk som ger mig dåliga vibbar. Ofta kommer tankar som: "jag kanske bara inte har lärt mig uppskatta det än..." eller "är det jag som är konstig och han som är normal?". När sådana tankar dyker upp är det skönt med folk som hjälper en lite på traven, som liksom avfärdar sig själva. Och precis så är det med Björn Ranelid. Han talade vid invigningen av sveriges första gated community. Och då känner jag inte längre att jag behöver tveka. Jag har nu fullständigt uteslutit att Björn Ranelid är en människa att någonsin ta på allvar.

Ett annat exempel är en av mina favoritbloggar, moderna myter. Den handlar om att klimatförändringarna är världens största bluff och att det i själva verket är en ny istid vi borde oroa oss för. Jag är naturligtvis väldigt övertygad om att klimatförändringarna inte är en bluff. Men samtidigt känner jag inte att min naturvetenskapliga bildning är riktigt så god att jag bara kan utesluta att han (bloggaren Per Welander) har rätt. Jag kan åtminstone inte uttala mig om solcykler och klimatmodeller så bra som jag skulle önska, och då är det svårt att bemöta hans argument. Men så kom han en dag med uttalandet "homosexlobbyn har fått för stor makt". Och det var skönt, för då kunde jag utesluta även honom.