Barcelona

Jag funderade på att göra ett fotomontage med mig själv, strålande lycklig framför Sagrada Familia. Leta upp lite gamla krog-bilder av mig och Joel och skriva om våran underbara Barcelona-vistelse. Bara för att jag inte vill skriva sanningen. Men jag har sett på film att folk som lever förljugna dubbelliv alltid får mycket problem förr eller senare. Så jag ska berätta sanningen: jag åkte inte till Barcelona. Jag är kvar i Göteborg. Alla andra åkte till Barcelona och jag blev kvar. Jag klantade till det å det grövsta, och nu ska jag försöka lära av mitt misstag. Boka alltid biljetter i god tid. Kolla alltid att passet är giltigt.

Göteborg är soligt och snöigt (hur ofta händer det?) och jag har fått ett bra nyårserbjudande så det är inte direkt synd om mig (framför allt med tanke på att jag bara har mig själv att skylla). Det som suger mest i den här miserabla historien är att jag känner mig så förbannat klantig. Och att jag sagt till alla att jag ska fira nyår i Barcelona, och det känns så himla dumt att behöva berätta att jag firade nyår på Hönö istället (men Hönö är också väldigt bra förstås).

Nu är jag ledig, vilket jag inte riktigt kan hantera. Jag har varit på mellandagsrean och drabbats fullkomligt av konsumtionsjävulen (jag har ju en hel Barcelona-rese-budget att spendera). Igår var jag på vippen att köpa helt vanliga vita jävla kalsonger med lyxigt märke på resåret för de var nedsatta från 200:- till 140:-. Inspirerad av Lydia ska jag nu införa köpstopp fram till sista februari. Med undantag naturligtvis för öl, födelsedagspresenter (Lydia, mamma, Mats, Bodil comin' up) och en skjorta. Vill nån ge mig en åsikt på vilken av dessa som är att föredra?

Först hypade jag den gröna, men nu vet jag inte längre. Borde jag helt enkelt avstå? Det kanske inte är så smart att shoppa grejer bara för att man har sumpat en resa och inte har nåt att göra?