Vädret 29/3

Det är som om någon har dragit ur en propp. Det rinner och droppar och vintern spolas obönhörligen ner i de stinkande kloakernas unkna mörker. Grön revolution - ingen pardon!

Men framför allt är jag just nu lycklig för att jag precis kom hem från Pustervik, där vi gjorde en helt ok spelning för en underbar samling människor. Sen spelade ett band som heter Franks som var rätt balla. Och sist spelade mina idoler Spacesuit Ballet Dancers. Värd kväll. Snart är det vår. Puss.

Leve regnet!

Jag har bestämt mig för att sluta blogga om politik, alkohol och sex, för att i fortsättningen enbart fokusera på väderleksrapportering. Eftersom jag inte är metereolog kommer jag inte kunna ge några analyser och förutsägelser, utan får istället koncentrera mig på att kommentera det väder som har varit. Låter det tråkigt? JAMEN HA SÅ JÄVLA KUL DÅ OCH LÄMNA MIN BLOGG I FRED!!!

Nädå. Det är lugnt om ni inte läser min blogg. Jag hetsar inte upp mig över det. Jag kan ju förstå om t.ex. Maria som vandrar i Himalaya eller Bodil som kontrollerar om volvos bildörrar fungerar inte känner för att lägga tid på att läsa om mina åsikter om vädret... men jag litar på att de flesta av er inte har något bättre att göra.

Här kommer äntligen mina åsikter om vädret: Hurra, det regnar! I konsekvensens namn tänker jag inte tillåta mig själv att gnälla över regnet. Det må vara blött och kallt, men det dödar effektivt snön, som jag har kommit att hata mer än Sauron hatar Frodo. Jag börjar kunna skymta vissa fläckar på gräsmattan utanför mitt fönster som inte är helt vita, utan lite bruna (fast naturligtvis ännu täckta av vatten och slask). Det är en klar förbättring. Jag anar att vinterns död är nära förestående. Jag kommer inte att sörja. Sörja.

Visste ni att jag spelar i ett band som heter Pickadoll? Detta skänker glädje och mening till mitt liv. Imorrn ska vi repa och på onsdag ska vi spela på Pusterviksbaren.

Sweet kisses.

Snö är hitler!

Att "tala om vädret" brukar vara ett idiom för kallprat; att snacka utan att blanda in intressen eller känslor. Men faktum är att jag inte rimligtvis skulle kunna ta upp ett ämne här i bloggen idag som engagerade mig mer än vädret. Det frambringar mer hat i mig, än alla nazister, konservativt kristna (amerikanska) vapenfetichister och strulande datorer i hela världen. Jag längtar så mycket efter våren att jag inte ens kan komma mig för att sexfantisera. Tänk er marken... Jag har inte sett marken sen i december nån gång. Jag skulle göra vad som helst för att få se marken.





Idag repade jag med Spacesuit Ballet Dancers igen. Det får mig att känna mig som en dålig musiker. Men till skillnad från de flesta i det trettonmannabandet är jag ju en ganska ordentlig och strukturerad kille, så de kanske gillar mig lite i alla fall.
Mikael Ingesson gillar mig tillräckligt mycket för att låta mig köra hans bil, när han själv käkar köttbullar från korvan. Det tycker jagär både smickrande och roligt.







Och så här bra var vår spelning på Café Publik i torsdags. Det var riktigt förbannat kul. Jag låtsas att jag är en blind neger, som Stevie Wonder och Ray Charles. Fast jag är tyvärr vit och kan se. Sen hade vi spelning i Varberg igår. Det var rätt grymt det med. John gjorde bort mig framför min mellanstadiekärlek och sen kunde jag vara hur pinsam som helst hela kvällen utan att det gjorde nåt.
På onsdag spelar vi på pustervik. Det kan bli hur trevligt som helst.

Bilar

Hej. Jag har varit lite dålig på attuppdatera här. Det beror delvis på att jag inte har haft så mycket tid. Jag har knappt suttit framför en dator sedan i början av förra veckan. Sen beror det också på att jag inte har lika lätt för att hitta på ämnen att skriva om. Jag vill ju egentligen att min blogg ska vara lite mer än en sketen dagbok. Till exempel vill jag att min blogg ska:

• förändra världen
• ge läsaren nya perspektiv på tillvaron och
• framställa mig själv i så god dager att någon slentriansurfare som råkar trilla in i min blogg blir förtjust och vill ha sex med mig
  

Men det är också svårt att uppdatera bloggen eftersom jag har lagt ribban på en väldigt konstig nivå. Det känns som att de enda inläggen som får er läsare att hänga kvar i bloggen är de där jag har hånglat / inte har fått hångla och de då jag har gjort något pinsamt, till exempel fått ett raseriutbrott. Sånt kan jag ju inte skriva om varje dag, för jag träffar sällan tjejer och jag gör faktiskt inte bort mig riktigt så ofta att det skulle funka att skriva om det mer än någon gång i veckan sisådär.

Så. Det var min ursäkt. Jag lägger in en bild på Petter så att ni blir glada. Visst är han snygg? Jag skulle överge min ateistiska övertygelse för att få se ut som honom.

Nu kommer en liten redogörelse för de senaste dagarna:
Jag var i Varberg i helgen. Det var skönt. Jag åt god mat, vi tittade på schlagerfestivalen och jag kramade min mamma hårt.
Det mest spännande var att jag för första gången någonsin fick åka bil ensam. Det var hur kul som helst. Jag skäms över att jag tyckte att det var så kul. Jag har alltid associerat killar som finner nöja i att köra runt i skruttiga bilar (jag åkte i pappas pyttelilla och ordentligt schletna citroën) med Eddie Meduza, snus, äcklig humor, kvinnohat, fula kläder, dålig moral och en svag doft av bajs. Jag vill inte höra till den gruppen. Nåväl. Det var så kul att köra bil på fredagkvällen att jag var tvungen att ge mig ut på lördagen också. Då ringde jag min kära vän Hanna och frågade om hon skulle med på en tur. Vi kom nästan halvvägs ut ur varbergs obefintliga centrum innan jag fick motorstopp mitt i en korsning. Där blev vi stående, helt fantastiskt mycket i vägen. Det var väldigt pinsamt. Jag ringde mina föräldrar som kom med ett snöre och bogserade hem bilen. Jag och Hanna gick hem till henne och bakade muffins. Det är mycket anständigare att baka muffins än att köra bil för nöjes skull.

En nästan lika rolig (och fruktansvärt mycket anständigare) sak är att jag har repat med Spacesuit ballet dancers. Jag ska vikariera för deras basist på två spelningar framöver. SBD är ett band från Uddevalla, vars musikaliska kvalitieter ligger på en betydligt högre nivå än vad jag är van vid. Därför är det motiverat att jag är skitnervös och över mer bas än någonsin.

Jävla djur

Jag har gjort något rätt pinsamt. Jag har köpt hårvax för 150 kronor. Det är fan perverst, när jag tänker på det. Jag kan inte riktigt förklara varför det hände. Det var en väldigt trevlig försäljerska, och hon var taktisk: alla alternativ som hon presenterade var dubbelt så dyra, så då tänkte jag att jag var klok som nöjde mig med den som bara kostade 150:-... eller nåt sånt. Så tänkte jag nog. Dumt. När jag i efterhand har försökt försvara mitt handlande har jag hävdat att eftersom jag inte har besökt en frisör på flera år, så kan det vara motiverat att för en gångs skull lägga lite pengar på mitt hår. Men det känns fortfarande helknäppt.

<--- Så här ser jag ut med nytt, dyrt vax i håret. Jag tänkte nog ändå någonstans i bakhuvudet att nu när jag har spenderat 150:- på ett hårvax, så borde det märkas någon skillnad. Men som ni ser är jag fortfarande densamme: inte alls snyggare - bara fattigare. Dessutom är det äckligare konsistens på det här vaxet än på mitt förra.








<--- Så här ser mitt nya vax ut. Jag tycker att det ser hippt ut, på ett sådär lyxigt sätt. Som att: "nu ska jag snart gå till ett ställe på avenyn och dricka drinkar med lime i, men först måste jag kladda ner lite d:fi i håret". Det är inte så jag vill att folk ska uppfatta mig...





<--- Här är mitt gamla hårvax, som tyävrr snart är slut. Det heter Murray's superior hair dressing pomade, och jag köpte det i USA för två-tre dollar sådär. Som ni säkert förstår har jag haft mycket lättare för att identifiera mig med detta vax, eftersom jag alltid innerst inne känt mig som en neger på ett bomullsplantage.





Nog om det. Tillåt mig nu att bli lite mer seriös. Idag var jag nämligen med om det förmodligen mest traumatiska som hänt mig sedan min far fick en hjärtinfarkt. Jag blev anfallen av en hund. I och för sig var det en stängd och låst dörr emellan mig och monstret, men då det inträffade kände jag mig liten och oskyddad - som om jag var en kaninunge som möter en vild grizzlybjörn. Jag har hört andra brevbärare berätta om hur de blivit skrämda av hundar, men jag hade aldrig kunnat ana att det skulle vara så läskigt. Tidigare när jag har delat ut post till lägenheter med rabiespsykopatiska hundar i, har jag redan i entrén hört skällandet och morrandet. Dessutom är jag ganska hundvan och kan ta lite gläfs från andra sidan brevinkastet. Det som hände idag var helt annorlunda. Det fanns ingenting i fastigheten som varnade mig för den stundande faran - inga skyltar eller avspärrningar som förklarade att i lägenhet 3:2 finns det vildaste monster som skådats sedan dinosaurierna vandrade på jorden. Jag hade alltså helt oskyldigt gått fram till dörren, böjt mig ner och öppnat brevinkastet då en hund som måste varit stor som en häst kastade sig mot dörren. Det kändes som att hel fastigheten skakade, luftdraget fick mig att flyga bakåt och ljudet... det var en hund som skällde, men om någon hade sagt mig att det var en atombombsdetonation så hade jag trott på det. Förstår ni hur hemskt det var? Jag tror inte att ni kan föreställa er det. Jag kom helt av mig. När jag väl var ute i friska luften igen, ställde jag mig och bara andades i säkert en minut. Jag var alldeles skakig. Svetten rann på min knottriga gåshud.

Det enda som känns bra i sammanhanget är att jag ska gå samma områden hela den här veckan. Därför kommer jag att möta samma odjur igen på torsdag. Och jag har börjat fundera på hämnd. Jag är tacksam för förslag på vad jag kan göra. Jag vill inte döda den stackarn - bara utsätta den för något riktigt obehagligt.

Åt helvete med skiten

Jag läste precis igenom fredagens inlägg. Jag fattar inte så mycket av vad som står, framför allt inte det som Viktor skrev. Jag tror att han var ganska berusad. Men det är inte bara alkoholens fel att skiten är oläslig, utan det beror lika mycket på det faktum att alla å, ä och ö blev konstiga symboler istället för å, ä och ö. Mycket märkligt.
Jag vill också passa på att be om ursäkt å Viktors vägnar. Han menade nog inte riktigt det där om att han skulle vilja döda alla kristna. Jag tror att det var mer bildligt talat. Jag brukar ju själv använda mig av sådana överdrifter, helt enkelt för att det gör texten lite roligare. Till exempel har jag ju här i bloggen skrivit att jag velat se James Blunt död och att jag velat bajsa på nazister. Jag har inte menat det bokstavligt.

Jag har varit på två partyn i helgen. Ett var mitt eget och ett var för att fira att Anna (ett av mina favoritfotoobjekt, hon har varit på bild här i bloggen några gånger) blivit 20 år. Det är fint. Anna bjöd på god mat. Jag måste dock såhär på söndagkvällen konstatera att ymnig alkoholkonsumtion i två på varandra följande dagar inte är särskilt uppiggande. Klockan är kvart i åtta, jag har precis druckit kaffe och jag är trött som fan. Jag skulle vilja göra något kreativt, typ baka eller nåt, men jag orkar inte. Fan.

Men visst är det en fin bild?

Fan igen. Det här blir ju en värdelös blogg. Jävla söndag! Åt helvete med skiten. Hejdå.

Petter knullade s;nder b[de mats och mitt bord

Det blev tydligen fest hemma hos mig ikv'll. Mycket trevligt. Ett 'kta fylleslag. H'r finns allt> romantik, dramatik, sex, v[ld, snacks, politik och naturligtvis alkohol. Just nu p[g[r en ganska hetsig religionsdiskussion i k;ket. Viktor har sagt att han vill sp;a Petter. De har n'mligen olika uppfattning om huruvida gud existerar. Ni kanske har l'st rubriken... Den 'r helt sann. F;r f;rsta g[ngen har jag sett riktigt grovt homosex. Och det i mitt eget rum. M'ktigt.

hej viktor har. jag ar extremt packad. min kanadensiska kompis herman och nils spelar uclele [] e allm'nt goa. fan va jag ghillar dem. dessuotm hatar jag religion [ alla som tror p[ de. jag ska fan d;da dem, sp;a skiten ur dem. jag 'lskar nils me. jag hade h[nglat upp han om jag itne va straight! L'tt! jag har fab 'gnat myvket tid [t fysik [ matte. [ m[nga nadra har 'gnat liv [t dessa 'mnene, t ex max placnk, schr;dinger, heissenberg, einstein, greene och witten. de har [stadkommit grejer inte n[n j'vla jesus. l'nge leve vetenskap och f;/rnuft! puss!

Män är djur

Idag skänkte jag 4,5 dl av mitt blod till den svenska sjukvården. Det är en god gärning, men jag gjorde det mest för att få t-shirten.

Idag är det internationella kvinnodagen och jag tänkte kommentera det, för jag har funderat lite över den idag. Dels har jag funderat över vad man egentligen borde göra av internationella kvinnodagen. Men framför allt har jag tänkt att det har varit en synnerligen misslyckad kvinnodag. Låt mig förklara:

1. En misslyckad kvinnodag
Några nyheter: Ishockeymålvakten Kim Martin (kvinna) skulle spela med nåt manligt lag, men blev förmodligen stoppad på grund av konstiga regler i USA. Kälkhockeyspelerskan (nån slags handikappsport) får inte vara med i svenska kälkhockeylandslaget i Paralympics för att det helt enkelt är förbjudet för kvinnor att vara med. South Dakota har förbjudit abort.

Den sistnämnda nyheten är så sjuk att jag blir alldeles... arg! Jag har inte reagerat lika kraftigt som jag gjorde när jag tappade spenat på köksgolvet, men fan i helvete, det är inte långt borta att jag går och hämtar kökssleven nu, för de satans kristna extremisterna förtjänar fansåinihelvete med stryk! Jag vill inte säga att jag tycker att abortfrågan är sådär jättesimpel, rent filosofiskt kan man naturligtvis fundera över om det är ok att döda små ofödda foster (men vill ni ha min åsikt (som om ni hade nåt jävla val? (eller ja sluta läs då om ni är trötta på mig)) så tror jag inte på nåt människovärde. Därmed inte sagt att vi inte är värda nåt, men jag menar bara att det inte nödvändigtvis är värt bara för att det är ett mänskligt liv. Det är nog snarare våra tankar, känslor och relationer som gör oss värdefulla, än det faktum att vi är människor) men när välklädda, rika, vita, medelålders män uttalar sig om att de vill skydda de allra mest utsatta - de ofödda fostrerna - så vill jag bara hälla bajs, kiss, snor och spya i deras hår (om de har nåt). Inte så att jag hatar ofödda foster jättemycket, men jag anser nog ändå att de kvinnor som väljer att göra abort har ett större värde, och är mer utsatta än det foster i deras mage som fortfarande aldrig har tänkt en tanke.

Vad borde man göra av den internationella kvinnodagen?
Jag vet fan inte. Man borde kanske demonstrera. Det hade jag gärna gjort, men onsdag är repdag och den som inte repar dör. Vissa tar tillfället i akt att uppmärksamma, tacka, gratulera alla kvinnor som om det var en liten extra födelsedag (hurra för er - vad fint ni städar, fortsätt så. vi uppskattar det. verkligen). Det tycker jag är lite dumt. Egentligen är min syn på feminism och jämställdhet denna: Att vara kvinna eller man ska inte spela nån roll. Vi är alla likadana och borde behandlas och ha möjlighet att leva likadant. Och då är väl egentligen en dag som uppmärksammar kvinnan fel väl att gå? Jag efterlyser en jämställdhetsdag då alla måste bete sig könsneutralt och undvika de invanda könsrollerna: En queer-day. Det hade varit roligt.




Tack för att du läst ända hit. Det gläder mig att du orkar med mitt dravel, trots att det varken handlar om sex eller pinsamma saker som jag gjort. Jag vet att ni längtar efter nåt snaskigt , men jag har dåligt med inspiration just nu. Som ni kanske vet är en blodgivar-t-shirt ett pålitligt tecken på att bäraren inte har haft någon ny sexpartner de senaste tre månaderna.

fula skor & fina brudar

Jag är lite skärrad. Jag träffade the love of my early högstadielife på spårvagnen tidigare idag. Det var lite häftigt och fastän jag var livrädd lyckades jag hålla en helt normal och faktiskt ganska trevlig konversation hela vägen från domkyrkan till handelshögskolan. Jag kan i efterhand konstatera att jag hade god smak redan på högstadiet. Jag minns någon slags talangjakt i Övre Hallen på Påskbergsskolan där hon sjöng en egenkomponerad låt och hade änglavingar fästade på ryggen. Samtidigt gjorde jag och några andra knappt-ens-pubertala idioter en tafflig cover på Staten och Kapitalet och vann talangjakten. Denna juryfadäs, som även innebar att vi fick spela samma låt både på jul- och sommaravslutningen året därpå, är förmodligen tidernas största skandal. Men det var så det var på högstadiet: dumheten regerade.

Och idag pluggar hon till ljudtekniker och praktiserar på krister-redaktionen på p3. Vad kan jag säga? Jag kommer att förbli ensam tills jag hittar en mer realistisk ambitionsnivå.

Det har hänt en till spännande sak idag. Jag har fått ett par skor av citymail. Det är kanske inte så superspännande, utan fullt naturligt eftersom mitt jobb tär rätt ordentligt på skor. Men det som var spännande var att jag fick gå till löplabbet för att införskaffa dessa. Löplabbet är ett sjukt ställe. Det är för mig helt ofattbart hur man kan nörda in så fruktansvärt på ett ämne som löpning och skor (sneakerfreaks är ju charmigt och folk som samlar vinylskivor tycker jag i regel är ypperligt vettiga, men detta!?). Det första jag fick gör a var att ställa mig på en glasskiva med en spegel under så att min personliga fotanalycist kunde undersöka min trampdyna. Sedan fick jag springa på ett löpband medan mina fötter filmades. Detta tittade vi sedan på i Slow Motion medan fotexperten berättade hur jag böjde på fotleden (totalt osynligt för mittt otränade öga) och att jag därför behövde nåt slags stöd. Ja. Jag fattade faktiskt inte så mycket men tog de skönaste skorna. Ni ser dem på bilden här intill. Som ni säkert förstår känns det rätt fel för en smakfull och estetisk människa som jag (eller mig, fan vad irriterande, jag är språk- och grammatikfascist och är totalt vilse: jag eller mig?) att låta de överlägset dyraste skorna jag någonsin har ägt vara ett par skitfula gympadojor.

Idag lagade jag en bautastor indisk gryta. Den hade förmodligen blivit godare om jag hade tagit en matsked spiskummin (som det stod i receptet) istället för kardemumma. Men jag blev mätt även idag och funderar på att sova snart.
Imorrn är det tisdag och det är ju ett steg i rätt riktning. Puss & kram.

Grönt regn

Jag fick nyss mitt andra raseriutbrott på lika många dagar. Det är väldigt ovanligt att jag blir arg, så jag är lite orolig. Finns det någon underliggande orsak? Jag har hört att hjärntumör kan göra en knäpp, eller att vissa människor föds med psykiska problem, som ligger latent i kroppen tills de plötsligt en dag slår ut med full kraft och den stackars psykopaten måste sättas på sluten anstalt för att skydda omgivningen.
Igår handlade mitt utbrott om en glappande telekabel. Det gick över rätt snabbt. Idag var det värre. Jag skulle laga mat. När jag öppnade påsen med frusen spenat var jag för våldsam och spenaten bildade en skur av grönt regn som föll på mitt köksgolv. Samtidigt började risvattnet koka över och laxen hade jag precis lagt i stekpannan. Jag pillade lite ouppmärksamt på spisen samtidigt som jag försökte rädda det jag kunde av spenaten och de tidningar som drabbats hårdast av spenatregnet. Så när det mesta av köksgolvet och -bordet var torrt reste jag mig upp för att upptäcka att laxxen var hyfsat bränd, riset fastkokat och att jag hade stängt av såskastrullen. Det var åt helvete. Jag började riva sönder en massa papper och öppnade frysdörren bara för att drämma igen den flera gånger. Fattar ni hur arg jag blev? Sen gick jag in på mitt rum för att sätta på lite lugnande musik. När jag sedan kom ut i köket igen blev jag ännu argare och drämde en träsked i diskbänken flera gånger. Har jag problem?

Nu har jag ätit och är glad igen.

En annan sak som har jag gjort mig helt otroligt upprörd är att jag har fått ND-reklam i min brevlåda. Jag tappade inte fattningen riktigt men jag blev faktiskt brutalt förbannad. Hade jag varit lite snabbare hade jag nog nästan vågat öppna dörren och prata med äckelsvinet som sprang runt och delade ut skiten. Jag såg när den trillade ner i brevlådan och jag tittade på den, men lät den ligga för jag tyckte att det såg ut som reklam för nåt med båtar.
De är lite sluga, de jävla kräken, och försöker framstå som seriösa. De tar till exempel upp att arbetslöshet är dåligt, att politikerna är korrupta, skolorna stökiga och så vidare... Men jag låter följande citat sammanfatta idiotin: "att alla människor är lika mycket värda, betyder inte att alla har lika stor rätt att bo i sverige". Nåväl, ni som läser detta är väl i tio fall av tio mina vänner och ni vet att så inte skulle vara fallet ifall ni övervägde att rösta på Nationaldemokraterna i höst. Därför är det här förmodligen slöseri med tid. Låt oss spy på deras rakade skallar och gå vidare i våra liv och min blogg.

Ska bara hänga upp lite tvätt.

Nu vet jag fan inte vad jag ska ta upp. Allt är liksom rätt lugnt. Jag har repat en himla massa på sista tiden. Har knappt varit hemma på hela veckan. Och så har Pickadoll haft fyra spelningar på två veckor. Och så börjar vårat halv-ironiska coverprojekt på att bli ett "seriöst" skaband (men jag tänker fan inte stå för det seriösa). Plus att jag har blivit tillfrågad att spela i ett ännu mer seriöst band (helt utan citationstecken (trummisen är tydligen 30-åring och jag kommer känna mig pinsam)). Dessutom ska jag spela in bas på nån slags houselåt. Jag vet inte var allt kommer ifrån. Jag har aldrig haft några musikerambitioner. Men jag är väldigt smickrad. Och jag kan ju inte påstå att jag har nåt bättre för mig. Så länge jag klarar av att ta mig upp klockan halv sju på morgonen och gå till jobbet så har jag inga som helst krav på mig i hela världen. Det är ett väldigt skönt sätt att leva.

En cool grej har hänt förresten. Jag har blivit erbjuden visning av en lägenhet i frölunda. Jag vet inte säkert om jag vill ha den, och jag vet inte säkert om jag kommer få den bara för att jag får titta på den, men jag är åtminstone lite lockad och ska nog gå dit imorrn. På bilden ser ni SOHO eller Village eller nåt i New York. Det smäller lite högre än Frölunda.







Hejdå. Kram på er!