Förbannade ensamhet

Om jag säger att delad glädje är dubbel glädje så tänker ni säkert att jag har gått och blivit typ... kristen. För det låter rätt töntigt; som en sak carola skulle kunna säga. Men jag tycker faktiskt att det stämmer (åtmisntone ikväll för jag känner mig nedstämd och sentimental). Man har i regel roligare när man är fler än när man är ensam. Hur många fler man bör vara är dock en smaksak.
Igår till exempel var jag på party. Då var vi ungefär 10 personer, vilket ju inte är så mycket för att vara ett party. Men det var verkligen helt perfekt. Superdupermysigt. Dessutom hade Frida (vars 20-årsdag var anledningen till partyt) gjort jättegoda dipröror och en helt magnifik tårta.
I fredags var jag också på party. Många fler människor var där då och ordet superdupermysigt passar inte alls lika bra för att beskriva stämningen. Det var kul förstås, men på ett mer rumla-runt-och-snacka-dumt-aktigt sätt. Det ryktas att viktor drack en flaska Jack Daniels helt själv. Superdupermysigt är inte ordet.
Ikväll skulle jag inte vilja ha alls många människor i min närhet. Bara lite fler än mig. Jag lagade väldigt god mat, och det gör mig faktiskt ganska ledsen när jag tänker på hur många gånger som jag lagat god mat och sedan bara ätit upp den helt själv. Det är lite som att spela musik själv. Trevligt och mysigt och rätt kul men hela tiden med känslan av att musiken skulle vara mer värdefull om någon fick höra den - och maten skulle vara mer värdefull om någon fick smaka på den (och det är just detta som gör det så fantastiskt att ha en blogg: jag skulle naturligtvis kunna skriva en mer klassisk dagbok, gömd under kudden och låst med ett hänglås. Men vad är det för mening med att gnälla om ingen får ta del av det). Mina sambos är inga vidare sambos just nu. De är bara sina mammors sambos.
Men det är inte mina sambos jag skulle vilja ha bjudit på mat ikväll. Joel har ju dessutom gått och blivit vegetarian så han hade ju bojkottat min helfina middag. Jag skulle vilja bjuda nån tjej på mat. Jag skulle vilja bli kär i nån och bjuda sen bjuda den på mat. Jag är nog lite kärlekskrank (oh! big surprise!) . Jag brukar här i bloggen skriva om mig själv som sexuellt desperat, vilket förstås inte är en lögn (vad fan skulle jag ljuga om det för (vad fan pratar jag ens om det för)) men ett lite förenklat, och fördummat sätt att uttrycka det. Jag är amoröst desperat. Jag vill ha någon att spendera min tid med. Tänk vad mycket tid jag har som jag bara ödslar på att putsa på mitt ego, småäta och sitta framför datorn. Istället skulle jag kunna umgås med en människa. Jag kan inte riktigt förklara varför - men jag är ganska säker på att det hade varit mer värdefullt än att sitta här och blogga.

Som ni kanske märker är jag på lite kukigt humör ikväll. När jag bestämde mig för att bära 150 kilo IKEA-produkter och en massa mat uppför det enorma berg på vars topp jag bor var det bara ett i raden av dåliga val jag gjorde under eftermiddagen. Till exempel valde jag mellan att handla på Willys eller på Konsum - billigt eller etiskt. Jag valde Willys för vad bryr jag mig om att rädda världen när det regnar? Det visade sig vara ett dåligt val för när jag ryckte i porten var klockan 18:03 - och då kan ni väl lätt gissa när affären stängde. Och precis innan det, när jag var förbi hemma hos Anna för att hämta en kvarglömd tröja, blev jag erbjuden att stanna och käka. Då valde jag att tacka nej eftersom Joel skulle komma och vi skulle planera vår erövring av Europa. Även detta val tvingades jag ångra eftersom Joel stannade i Jonsered. Och imorrn kommer jag ångra att jag skrev det här - inte bara för att det är gnälligt och egocentrerat utan för att det håller mig vaken när jag borde sova.

Här kommer förresten en hyllning till Frida. Hon blev som sagt 20 igår och förtjänar egentligen finare uppmärksmahet än vad jag kan erbjuda här i min sketna blogg. Men i väntan på att nån ska ge henne den uppmärksamhet som hon förtjänar får ni hålla till godo med denna tokiga bild. Jag har faktiskt en snygg bild på Frida också, men den har jag redan haft på bloggen en gång. Kolla in rubriken tjejer om ni vill se den.


Fan. Jag har korrekturläst och insett att jag framstår som väldigt missnöjd med allt. Det borde jag inte vara. Jag läser för närvarande Mannen utan öde av Imre Kertesz - en bok om en kille i ett koncentrationsläger. Ni kan nog lista ut att det inte är någon solskenshistoria. Att jag kan hitta saker i mitt liv som känns värda att gnälla på tyder på att jag har dåligt omdöme och svårt att se proportioner och perspektiv. Jag är en gnällig fan och ni borde hitta på nåt bättre än att läsa skiten jag skriver. Jaha? Nu mår jag ännu sämre än innan. Vad fan är det för vits med det?

Godnatt.

Värd frukost = värd dag!

Jag har haft en bra dag. Allt suger fortfarande på jobbet, men när solen skiner kan jag stå ut med betydligt fler motgångar än i snöstorm och kyla. Utöver jobbet och repet har jag ätit en ganska god kebabrulle och haft ett helgrymt pickadollrep. Det är vad jag kallar en värd dag.
Jo förresten! Det bästa på hela dagen hände långt innan solen gick upp: Jag måste på något vis ha stängt av min väckarklocka omedvetet, för när Joel knackade på min dörr klockan sex (= tooo late) hade den fortfarande inte ringt. Jag var naturligtvis lite trött, och kände mig dessutom rätt stressad - så ni kanske kan ana den glädjesensation som spred sig i min kropp när det visade sig att både kaffe och gröt stod färdigt i köket och väntade på mig. Tack Joel (jag förlåter att du drack upp all mjölk den där vidriga dagen i förra veckan när jag var så hiskeligt kaffesugen).

Nu sitter jag och surfar på kristna hemsidor. Jag borde sova, men det är ju så jävla kul att bli provocerad. Jag vill inte säga alltför taskiga grejer om kristna människor, för det finns några sådana som jag tycker väldigt bra om. Till exempel blåssektionen i Pickadoll. De var hysteriskt knäppa idag. Ja för fan.

<---En kristen och en ful. Nåväl. Låt mig citera lite från sidan www.kristnatalaromsex.com (bara namnet på sidan är ju så roligt att jag nästan kissar på mig). Det dummaste jag har läst so far är ett avsnitt om att bli man. Det handlar om att slåss för de svaga, sin familj och sitt land. Inte så oväntat kanske. Men vad betyder det här: Bi kanske har hört talas om de männen som slutat slå sina kvinnor. Till och med feministerna berömmer den insatsen och vi ska slås för vår familjer mot mökrets andemakter.

Va?

De finska trollrockarna Lordi säger: HARD ROCK HALLELUJAH!

<--- Den här bilden finns på en sida där det står att sex är något värdefullt som gud har gett oss, som vi måste behandla på ett varsamt sätt som behagar gud. Bildfilen heter sexskapa.jpg








Och sidan www.sverigepredikan.se startades "bland annat efter rättegången mot Åke Green [...] och KDU:s riksmöte och val av ordförande. [...] Kristdemokraterna har alltid stått upp mest av alla partier för kristna värden, för religionsfrihet och stått emot RFSL. Att KDU då väljer Erik Slottner, öppet homosexuell och väldigt liberal, till ordförande ser jag på med mycket oro."






En text hämtad från truelovewait.com:
10 Saker du bör undvika om du vill imponera på tjejer. Vi vill hjälpa dig som kille att undvika saker som skrämmer bort tjejerna.

10.Citera Backstreetboys texter i slutet av dejten.
9. Drick massa läsk och rapa med i en sång på radion.
8. Förklara för henne varför Pedigree smakar bättre än Doggy.
7. Säg: "Skulle du vilja gå ut med mig någon gång? Jag kan inte komma på något bättre
att göra".
6. Säg efter varje kommentar hon säger: "Ok. Bra. Vem bryr sig?"
5. Demonstrera din bils hästkrafter och design genom att backa genom hennes garagedörr.
4. Titta på TV med henne och när det blir ett känsligt ögonblick, byt till sportkanalen.
3. Kom i tights när ni ska titta på balett och försök få igång vågen på läktarna.
2. Ge henne en poster med Jennifer Lopez.
1. När filmen blir långtråkig, ta fram pincetten och börja plocka näshår.

...inte konstigt att jag aldrig får knulla.

Kaos

Det har gått ett tag sedan jag senast uppdaterade min blogg. Faktum ä-r att det var så lä-ngesen att jag knappast kan förväntas redogöra för vad som har hä-nt sedan sist, eftersom jag inte minns nä-r sist var. Nåvä-l. Jag ska ge er en uppdatering om mitt spä-nnande liv. Det blir ett vä-ldigt personligt inlä-gg, helt utan allmä-nintresse eller vä-rldsomvä-lvande avslöjanden. Hoppas att det ä-r lugnt.

Till att börja med måste jag förklara varför texten ser så knä-pp ut. Jag har målat om mitt rum, och en klick ljusgrå vä-ggfä-rg har hamnat mitt emellan tangenterna ä- och -ä och fått dem att klibba ihop. Jag hoppas att ni kan leva med denna defekt tills jag får tummen ur arslet (visst ä-r det ett roligt ordstä-v?) och skrapar bort fä-rgen. Förhoppningsvis kommer det inte bli alltför komplicerat att av sammanhanget döma huruvida jag menar ä- eller -ä.

Jobbet
Allt har varit förjä-vligt. Jag ä-r naturligtvis glad att jag blivit fastanstä-lld (kan det vara så lä-ngesedan jag senast skrev att jag inte ens hunnit berä-tta att jag blivit fastanstä-lld? Jag gör det i den hä-r lilla parantesen i så fall (med risk för att upprepa mig förstås). För några veckor sedan blev jag fast anstä-lld på Citymail. Samma dag fick jag ä-ven erbjudande om anstä-llning på Volvo Torslanda via bemanningsföretaget Lernia, men jag valde Citymail, för jag tä-nkte att det skulle göra mig gott att cykla runt i det vackra vårvä-dret (som gud stoppade upp i arlset istä-llet för att ge till Göteborg)), men det har inneburit betydligt mer arbete och ansvar. Jag har inte klarat det sä-rskilt bra hittills och mina arbetsdagar har varit betydligt lä-ngre ä-n tidigare, och jag har börjat gå upp en timme tidigare varje morgon. Detta, i kombination med den totala avsaknaden av vår och kä-nslan av att vara en börda för sina arbetskamrater har gjort att jag varit heldeppig. Det hela blev inte direkt bä-ttre av att Bdil som har samma jobb som jag blev erbjuden på Lernia precis fick löneförhöjning och tjä-nar typ 9000:-ä mer i månaden ä-n mig. Är jag missunnsam? Ja.

Hemmet
Jag minns att jag berä-ttade om projektet att måla om vår charmiga lä-genhet (förmodligen var det mitt senaste inlä-gg, eftersom jag knappt har spenderat en minut framför datorn sedan jag började måla). Nu ä-r jag ä-ntligen klar. Det har varit totalt kaos i sä-kert två veckor nu. Jag har sovit i mina sambos sängar och allt har varit smutsigt och dammigt och jobbigt.












Men nu ser det ut såhär. Woohooo!!! Fan vad gött!
Och nu kom Joel och fixade ä:na. Hääärligt! (Fast jag har inte skrivit allt i kronologisk ordning så den text som följer är skriven med kassa ä:n)

Musiken
Som vanligt den största och mest lysande stjä-rnan på min himmel. I samma stund som Pickadoll tvingats in i ett ofrivilligt och sorgligt spelningsvakuum dök chansen upp att få vikariera som basist i Spacesuit Ballet Dancers. Naturligtvis ä-r jag otroligt underlä-gsen den ordinarie basisten musikaliskt. Men jag tror att jag minskar det underlä-get med att dansa betydligt mer ä-n han brukar göra. Nä-r vi spelade i Hallden i förrförra veckan dansade jag som en tok. Naturligtvis ä-r det svårt att koncentrera sig på både basspel och dans, men jag ä-r övertygad om att de norska jenterna föredrar dansande basister framför komplicerade basgångar.

Fester
Den hä-r helgen har jag missat två fester. Jag har varit hemma hos familjen tillsammans med min kusin och hans familj. Vi drack i och för sig en del alkohol, men det var inte direkt som att... Fan. Hur definierar man egentligen en fest? Msåte man verkligen vara råpackad, rumla runt och försöka hångla för att det ska få rä-knas som en fest? Jag vet inte. Hur som helst: jag gick stadigt och försökte inte hångla och därför känns det som att jag inte var på fest i helgen. Jag åt påskmat istä-llet. Helgen dessförinnan var desto vildare. På lördagkvä-llen fanns det inga planer och det såg ut att bli jag och Jens och kanske nån film. Men så helt plötsligt ringde Mats och inte fan vet jag hur det gick till, men det dröjde inte lä-nge innan vi var fyra (jag, Jens, Mats och Viktor) i mitt kök. Och i brist på bä-ttre idéer började vi supa. Jag ä-gde (notera imperfekt) en massa sprit och blev på vä-ldigt kort tid fullare ä-n jag varit sedan det hä-r året började. Då ringde Axel. Han var på Artisten, dvs musikhögskolan dä-r det var fest. Woohoo, sa vi och åkte dit (fast inte Viktor (mes)). På artisten var alkoholen billig och jag bör vara tacksam att den tog slut och baren tvingades stä-nga. Jag mötte massa folk jag kä-nde och jag minns inte om jag snackade eller slogs men det kä-nns som att det var trevligt. Axel tog en tupplur på en bä-nk. Dessvä-rre var han så vinglig att han råkade rulla av. Sen tog vi en promenad på avenyn. Där var det salsakonvent och alla som var ute var råsnygga latinos eller fula wannabe-älatinos.

Morgonen efter var allt schlet. Jag skulle till Uddevalla men missade bussen.

Sinnesstäämning
Avslutningsvis måste jag säga att allt har varit skit senaste tiden. Så ni ska vara glad att jag inte har bloggat. Mycket jobb, ingen vår, stökigt rum. När allt var som värst föll min stereo och min grammofon i golvet. Båda är nu oanvändbara. Då grät jag för första gången på flera år. Stackars Joel var här då och måste ha blivit livrädd. Sen ringde jag till pappa och började gråta igen.

Det enda roliga har varit att spela musik och att vara full och det är ju skitsorgligt verkligen. Men jag ser en ljus framtid. Mitt rum är klart och jag har högre lön än tidigare. Apropå våren känner jag mig ganska uppgiven, men vad fan: jag lämnar förmodligen Sverige inom ett halvår.

Smile at the world and the world will smile at you!

Extreme Pundargången Makeover

Jag och Joel inledde precis projektet Extreme Pundargången Makeover, som går ut på att piffa till mitt gamla (vårt nya) hem och få det att se inbjudande ut. Folk kommer tro att vi är ett sånt där hippt homosexuellt inredningsdesignerpar med svindyr bostadsrätt i Majorna. Vad paffa de kommer bli när det visar sig att vi i själva verket är fyra töntar i en sunkig fyra i Göteborgs fulaste miljonprojektsbygge.
Hur som helst är det rätt kul. Jag har spacklat och slipat i säkert tre timmar nu och har inte alls lust att gnälla. När jag precis hade börjat var jag lite nervös och undrade vad fasen jag hade gett mig in i (stora projekt är inte min grej, och framför allt inte praktiska projekt där skicklighet och händighet avkrävs mig), men nu är det försent att ändra sig så det är lika bra att jag försöker glädja mig åt situationen. Det är ju ganska spännande att behöva leka hinderbana för att ta sig till sängen, och jag undrar hur länge jag kommer kunna undvika att slå huvudet i ukulelen.

<--- Myspys med herr Kirschzchteiger (hihi)











Märker ni hur töntigt jag uttrycker mig idag. Jag har bytt ut ironi och sarkasm mot helyllig svennehumor. Lite som ett kåseri i Hallands Nyheter ungefär. Låt mig förklara varför: Idag såg jag något som nästan var en blomma. Jag är på väldigt bra humör.


Jag tänkte skriva lite om Jämo:s förslag att bojkotta fotbolls-vm för att protestera mot prostitution och männsikohandel. Men det är för svårt. Jag vet inte vad jag tycker. Å ena sidan tycker jag att det är knäppt att inte vara med i fotbolls-vm. Men å andra sidan: att sälja kvinnor i knull-bås är fan så mycket sjukare. Så det är klart att jag håller med Jämo. Egentligen. Samtidigt tycker jag att det är skönt att hela maskulin-sverige går i taket, för jag vill ju naturligtvis kolla på när Sverige spelar fotboll i sommar.

Här är några andra frågor, till vilken min inställning är något ambivalent:

• Körkort: Det är naturligtvis inte ok att köra bil, när man ställer det mot risken att allt framtida liv på planeten jorden kan komma att utrotas. Men det är jävligt kul att köra bil.
  
• Konsumtion: Det är ju jättedumt att köpa sånt som choklad, öl och skivor när man vet att jättemånga miljoner mäniskor svälter dagligen. Men å andra sidan: vad vore livet utan choklad, öl och skivor.
• Kött: Det är skitkorkat att äta kött. Men gött. Som fan.
  

Saturday night's allright for fighting

I fredags fick jag inom loppet av en timme två roliga telefonsamtal. Det första var från Lernia Bemanning, som sa att de ville ge mig jobb som montör på Volvo. Det andra var från min chef på CityMail som sa att dom ville ge mig fast anställning. Jag har ju en dag kvar att fundera, men lutar nog åt Citymail, trots att Lernia betalar rätt mycket mer. Men vi får se hur det blir. Jag kanske flippar ur på måndag och ändrar mig. Det vore fräckt.

Joel är världens tråkigaste kille. Det är lördag och klockan är snart nio. Joel sover. Jag kanske vill gå ut och partaja med Frida och Hanna. Men i så fall måste jag äta, och i så fall måste jag väcka Joel och fråga om han vill ha mat. Och jag hatar att väcka folk. Det är därför jag bloggar. Jag sitter och hoppas att Joel ska vakna, utan min inblandning.
I och för sig är det kanske klokt att stanna hemma ikväll. Det är ju dyrt att gå ut och ska jag till uddevalla rätt tidigt imorrn. Men å andra sidan: Det är en hel vecka tills det blir lördag igen... Åh, jag hatar när jag måste välja. Det kanske är därför jag är kommunist. Då slipper man ju välja själv.

--------------------
fyra timmar senare
--------------------

Jag väckte Joel. Vi lagade lite kyckling & couscous. Det blev grymt gott. Vi tittade på halva gudfadern och jag drack några folköl. Sen gick han och lade sig igen och jag satt kvar och tittade på musikbyrån. Det handlade om popscenen i Melbourne. Jag vet inte om det var folkölen som gjorde mig lite extra mottaglig för deras propaganda, men helt plötsligt framstod Australien som landet jag alltid längtat till, och Architecture in Helsinki verkade vara världens bästa band. Och så snackade de ju lite om The Avalanches, som jag ju redan visste vara världens bästa band, även utan alkohol och statlig propaganda-tv. Så nu är jag på bra humör. Dags att sova? Ja, tyvärr.


Apropå det jag skrev om kommunism innan: det var på skämt. Jag kanske är kommunist, men jag vill inte tvinga folk till saker.