slut pa det ljuva livet

Idag borjade tva veckors intensiv grammatikundervisning.

Jag ska snart lagga upp lite bilder. Jag hade tankt vanta, for min coloc sa att vi skulle fa internet till lagenheten snart, men det drojer sa jag ska ta med mig bilderna itll skolan nan dag nar jag har tid.

Jag ska provspela med ett band nan gang i veckan tror jag. En full 24-aring vid namn Paul sokte gitarrist och jag sa "jo fan jag ar hur bra som helst, inga problem". Han gillar red hot chili peppers och det duger val?

Nu ska jag ut i solen. 25 grader varmt har det varit typ hela helgen.

Bisous.

brandlarmet (las foregaenda inlagg forst)

Ja, det dar var ju lite bisarrt. Jag satt alltsa i godan ro har i datasalen nar det plotsligt borjar tjuta nagot forskrackligt. Sen borjade det valla upp rok. Det var lite kusligt. Jag hade nog blivit riktigt skraj om det inte varit for att alla fransman bara suckade, sa merde, och motvilligt gick mot utgangen. Min gissning ar att for dem som forstar franska battre an jag, sa var det en foreberedd brandovning. For mig var den i allra hogsta grad oforberedd. Dessutom mycket mer realistisk an nagon jag tidigare utsatts for, och med mycket mera rok an jag trodde att man hade pa brandovningar.
Naval, jag gick och kopte mjolk emedan de ansvariga for datasalen vadrade ut roken, och nu ar jag tillbaka.

Universitet ligger valdigt lustigt till. Langt utanfor stan, i ett annat samhalle som heter Bron, och snarare an att sitta ihop med Bron sa sitter universitetet ihop med ett jattelikt kopcentrum. En passande jamforelse ar val ifall GU skulle ligga ute i Kallered. Mellan IKEA och elgiganten.

Naval, innan jag avbrots av den valdsamma brandovningen sa berattade jag om vinprovning i Beajolais. Jag plockar upp traden.
Dar var jag alltsa, utanfor ett 1500-talsslott i en vacker fransk vindal, full som en kastrull pa ljusan dag, omgiven av klasskamrater och larare. Naturligtvis hade jag tappat omdomet och kopte med mig en flaska hem. Min van Emma som har mycket mindre kropp att spa ut alkoholen med, kopte tre. Jag vet inte om det finns nagot samband.
Att prova vin ar valdigt roligt. Jag ar radd att det kan uppfattas som borgerligt, det ar i sa fall nagot som jag tanker lara mig att leva med, for jag gillar det verkligen. Vi nordade ordentligt: gurglade, luktade och smakade pa de olika viner som producerats pa slottet vi besokte (heter vaurenard) sedan 1998. Jag ansag att argangen 2001 var bast, vilket slottsherren inte alls holl med om. Det fran 1999 ar mycket mer komplext och intressant, sa han. Jag medger att jag har ett och annat att lara.

Efter vinprovningen tog vi en lang promenad. Det var stort vackert. Vi pallade vindruvor och snubblade upp och ner for kullarna. Pa bussen hem sov jag en stund. Pa kvallen drack jag mer vin och gick ut och dansade pa en nattklubb som heter Sirius och ligger pa en bat. Av de tva nattklubbar jag har besokt som ligger pa batar (Sirius och Bambam) sa har jag aldrig blivit besviken. Det maste vara det perfekta konceptet. Dessutom var det grym musik. Jag och en klasskamrat vid namn Caroline kom overrens om att eftersom vi har varsin pojk/flickvan i Sverige, sa har vi inget som helst behov av stolthet och fafanga har nere. Foljaktligen dansade jag som en tok fram till den stund da de spelade Mala Vida fran Manu Chaos Liveskiva och jag overgick till att bara vara pinsam.
Sen har Lyon ingen nattrafik att tala om, sa jag promenerade hem. Nar jag gick och lade mig, ungefar 24 timmar efter att jag vaknat samma morgon, tankte jag att jag med dagens promenad i Beajolais, vilt dansande i tre timmar och sedan ytterligare en promenad for att komma hem, nog borjar aterta kontrollen over min Camembert-invaderade mage.

Lustiga franska vanor

I lordags var jag pa utflykt med min klass i vindistriktet Beajolais. Eftersom jag gillar vin, tyckte jag att det var fantastiskt trevligt. Det borjade med att vi akte till slott som var ett valdigt lyxigt hotell och vi fick en liten guidad tur av en snubbe i valdigt alderdomliga klader och med vita handskar pa handerna. Borgerligt javla skitstalle, tankte jag. Var ar vinet?
Efter att ha atit en croissant och druckit en kopp kaffe for 10euro (vi hade sakert grupprabatt ocksa) atervande vi till bussen och fortsatte till nasta slott. Det var ocksa valdigt borgerligt, men eftersom de var vinproducenter sa var jag aningen mer positivt installd. Forst gick vi aven dar en guidad tur, med den gamla greven som ager slottet. Han rabblade artal och visste for varje mobel i hela huset, vilken kung som styrde under tiden da den byggdes.
- Byran ar fran 1579, Louis XIII var kung, den handmalade tapeten inforskaffades under Charles VIIes tid. Blablabla. Valdigt borgerligt, som sagt men... sen gick vi ner till vinkallaren.
Forestall er situationen: Jag hade inte atit pa 6-7 timmar, blev bjuden pa 7 glas (iofs knappt halvfyllda) vin under loppet av en halvtimma och gar sedan ut i eftermiddagssolen. Det var jattelustigt, helt surrealistiskt.

brandlarm

t-shirt weather

I Lyon skiner solen som vanligt. Jag ar ledig pa mandagar, men tvingade anda upp mig sjalv redan klockan nio for att skriva min litteraturresumé. Jobbade hart i tva timmar och tyckte sen att jag gjort mig fortjant av lite jordgubbsyoghurt. Eftersom vi anny inte har fatt internet till var lagenhet, akte till universitetet for att utnyttja datasalen lite. Har ar det ocksa soft.
Det kanns helt virrigt att jag far pengar for det har. Jag har det verkligen skamligt bra. Men jag tycker naturligtvis egentligen att det ar en sjalvklarhet att studenter ska fa ha det bra, men det ar bara sa sjukt att det fortfarande finns folk som jobbar pa t.ex. CityMail och far 13800 innan skatt for att forstora sina knan i svenskt hostregn. Det finns ingen rim och reson (eller skulle ni saga inget rim och reson? det heter ju faktiskt inget rim...). Hoj brevbararlonerna, sank arbetstiderna.

Jag laser om den nya svenska budgeten. Alltsa. Jag hatar borgerligheten sa mycket. Det ar verkligen rent och skart (skärt som i rosa...) hat som jag kanner! Jag hatar Urban Backstrom. Jattemycket. Varfor hatar jag dem? Jag hatar dem inte for att kulturministern inte har betalat tv-licensen... Na, lite haltande moral kan jag sta ut med (Jag har ocksa fifflat i mina dar. T.ex. har jag druckit massor av min fars avdragsgilla kaffe), men nar en multimiljonar som Urban Backstrom blir glad da bara maste jag bli arg! Ar det konstigt att en rik gubbjavel tycker att den borgerliga budgeten ar bra?
Personligen ar jag en av de stora forlorarna pa den nya budgeten. Eftersom jag glomde att rapportera till SEKO att jag ar student betalar jag fortfarande full fack- och a-kasseavgift, kommer jag att bli skitfattig nar de hojer alla sadana avgifter. Stackars mig.

Ok. Skjut en snut!
Na, jag bara skojar ju.

jag kan ju beratta lite om mitt mote med ekologist-anarkisterna som bjuder skolan pa mat. De levde upp till alla fordomar man kan ha. Vi satt pa kuddar pa golvet. Jag hade minst har av alla. Jag och Britta hade modernast klader. En joint skickades runt med jamna mellanrum (nada mamma, jag rorde den inte ens) och efter att diskussionen, som jag naturligtvis knappt forstod halften av, tagit slut, kakade de pasta med ost och drack rosévin. Jag akte hem, och raknar denna kvall, trots ett visst passivt intag av marijuana, som en av de tva vita kvallarna forra veckan.

Kollektivtrafikschaufforerna strejkar fortfarande! Jag har ingen aning om varfor, men fan jag ar ju kommunist. Klart att jag stodjer dem.

I ovrigt da? Jag har kommit pa att Olle Adolphssons lat trubbel ar hur bra som helst. Det ar formodligen den basta text som finns pa svenska. Jag har hort den i tre versioner: Olle Adolphssons stompvisa, Hakan Hellstroms poppiga och nan kvinna som sjunger den med sentimentalt strak-och-blas-komp. Och jag tanker att det finns behov av en fjarde version, mer dramatisk, med vaxelbas (forstas).

Fan jag skams nastan over att jag inte gor nagot vettigt med min tid i Frankrike. Jag har snart forspillt en hel ledig mandag pa att sitta i universitets datasal. Jag ska nog aka hem och laga mat nu. Och lasa Albert Camus. Djuping-litteratur pa franska, med en kopp starkt kaffe i naven - det ar min melodi det.

Pa jakt efter franska vanner

Jag har ett hem.
Tillsammans med en konstant rokande, 26-arig psykologstudent, vars stora idoler ar Marilyn Manson och Nalle Puh, delar jag nu en illrosa lagenhet fylld med nallar, cigarettfimpar och ko-monstrade mobler. Later det markligt? Jag trivs faktiskt riktigt bra. Hon ar valdigt snall och pratar franska i ett lagom tempo. Hon ar dessutom valdigt ordentlig, vilket jag uppskattar mycket.

Ikvall ska jag och en klasskamrat vid namn Britta ga pa mote. Vi ska engagera oss i en forening som startade i och med en stor strejk (en av alla underbara saker i detta land: har ar klasskamp verkligen klasskamp - Inget javla koncensus och mesiga forhandlingar! (Imorse stod kollektivtrafiken stilla)) forra aret, da bland annat universitetsrestaurangen var stangd. Ett gang anarkister, ekologister och andra marijuanaflummiga typer borjade laga vegetarisk, ekologisk och sakert ocksa rattvisemarkt mat som de delar ut pa skolgarden. I samband med matutdelningen har de aven ett jattecharmigt bokbord, med bade poesi, skonlitteratur och valdsromantisk krossa-systemet-anarkism (det dar sista kan mojligtvis vara en overdrift...). Jag kan faktiskt inte tanka mig en battre forening for mig att bli medlem i. Mat och revolution i en underbar symbios. Mojligtvis skulle det vara annu battre om jag fick in musik pa ett horn. Jag vet inte riktigt hur det skulle ga till, men det vore sakert valdigt roligt.

Efter att ha kommit igenom parsen med bostadssokandet sa tog livet har en snabb vandning.

• Pa fredagen bjod universitet pa valkomstcocktail, vilket innebar snacks och obegransad tillgang till vin. Kvallen slutade bland femtiariga gubbar, ett uruselt coverband och 33cl ol for 8eruo. Men jag var nojd anda for jag blev full medan det fortfarande var gratis.
  
• Pa lordagen gick vi som hade sokt bostad tillsammans hem till var aldsta klasskamrat, Katarina och drack rodvin pa hennes helt fantastiska balkong.
  
• Pa sondagen var det sondagsmiddag, vilket framover formodas betyda veckolig klassfest. Jag hade med gitarren och vi hade allsang med ungefar de latarna ni kan gissa.
• Pa mandagen gick vi pa fin restaurang.
• Pa tisdagen hade min klasskamrat Anna-Cajsa inflyttningsfest med grymt snacks- och vinutbud.
  

Igar var jag ensam en hel kvall for forsta gangen sen jag kom till Lyon. Jag lagade mat at mig sjalv och satt helt ensam med mina bocker. Drack kaffe. Göttade mig. Mmmmm...

Fucking-javla-kuk-Lyon!

Sa kan man ga runt och saga till folk har nar man blir sur over att vara hemlos. Har talar namligen alla franska, och de fattar inte vad fucking-javla-kuk-Lyon! eller Dra-at-helvete-din-javla-grodatare! betyder.
Det betyder inte att fransmannen ar daliga eller dumma i huvvet... Jag maste ju medge att de har ett visst overlage i och med att de kan kommunicera med varandra, och dessutom har nagonstans att bo. Jag maste alltsa acceptera min laga stallning och gora mitt basta for att fa dom att tycka om mig... dvs slicka rov... bildligt talat.

Dessutom maste jag i samband med allt detta gnallande naturligtvis medge vissa
formildrande omstandigheter: Framfor allt att jag igar tackade nej till ett rum. Varfor? Det lag ratt langt ut i fororten, kostade 350 euro och var illa skabbigt. Det betyder alltsa att jag, bortskamd snorunge som jag ar, tanker fortsatta att vara krasen tills jag hittar nagot. Paminn mig om detta nar jag gnaller nasta gang. Jag skulle t.ex. inte kunna ringa mamma och grata i luren som jag gjorde i onsdags igen, om hon kande till det har. Och ja... det har ju visat sig att hon kanner till att jag har en blogg, sa nu kanske hon vet det. Jag far alltsa sta mitt kast. Men mamma, jag lovar, du vill inte heller att jag ska bo dar. Pennygangen var flott som ett slott i jamforelse.
Apropa rummet sa skickade jag dit en stackars klasskamrat istallet. Om hon far / vill ha rummet sa ar det bara jag kvar av de atta som borjade soka lagenhet for en knapp vecka sen. Det kanns ganska hemskt ska jag medge. Men samtidigt ger det mig lite hopp att alla lyckats hitta nagot, och att alla utom mojligtvis stackars Emma som snart ska traffa knappa tanten i fororten, har hittat jattefina och valdigt centrala lagenheter. Och det har ju inte ens gatt en vecka an.

Whatever.
Skolan ar bra. Lararna ar helknappa allihop, pa ett bra satt.

• En ar otroligt kanslosam litteraturvetare, med mycket intellektuella klader. Jag gillar honom mycket, och jag kan se framfor mig hur han sitter med sin Whisky/rodvin (rodvin kanns inte lika intellektuellt i frankrike som i Sverige - t.o.m. alkisarna dricker ju kvalitetsviner har), sin pipa och sin Baudelaire och grater i manskenet.
• Historialararinnan ar rakommunist, pratade skit om paven nar vi var pa besok i Lyons stora katolska kyrka och berattar garna om allt som kommer at bli battre om socialisterna tar makten i nasta val. Kan ni gissa om jag gillar henne eller?
• Och sa har vi en Samhallskunskapslarare med hastsvans som inte kan sluta skratta sa fort han borjat. Nar nagon sa nat roligt sa borjade han fnissa, och sa fortsatte han fnissa tills alla i klassrummet ocksa borjade fnissa, och da borjade han skratta ordentligt. Och sa holl vi pa flera ganger.
  
• Och sa har vi slutligen en musiklarare som vi ska sjunga franska sanger med (flummigt, jag vet) som verkligen bara ar helt knapp i huvudet. Totalt. Utan reservationer eller formildrande omstandigheter. Skogstokig.
  

Och maten ar underbar.

Prioriteringar

Hej vanner!
Man maste prioritera har i livet. Och just nu foredrar jag att skriva langa gratmilda mail till min flickvan, framfor att uppdatera min oseriosa och ironiindrankta blogg. Dessutom soker jag lagenhet 24seven. Det ar trottsamt ma ni tro. Ska traffa en tant snart, med ett rum att hyra. Hon pratade jattesnabbt i telefon, och nar jag bad henne att prata langsammare gav hon luren till sin dotter. Som kunde tre ord pa engelska. Jag ar nervos.

Annars skiner solen och jag ar i Frankrike, vilket betyder att det ar varmt och gott och att jag snart ska ata en baguette.

Vi ses?
Puss?

Lyon

Jag letar lagenhet. Det kanns helt lojligt att tro att jag ska skulle kunna skaffa mig en draglig lagenhet i en miljostad pa bara nagra dagar. Vad som kanns annu mera lojligt ar att jag om cirka en timme ska ga och halsa pa i ett stort kollektiv (6 pers) precis bredvid operan och stadshuset i centralaste centrala Lyon, for att se om de vill ha mig.Det vore naturligtvis alldeles for djavla bra for att funka. Men jag har hopp och manga lustiga fjarilar i min mage.

Jag befinner mig alltsa i Lyon, en stad som visat sig vara riktigt fin, och jag ska bo har atminstone fram till jul. Det kanns valdigt markligt. Min nya hemstad ar helt klart vackrare an Goteborg. Det behover inte betyda att jag kommer ha lika kul har, men... Vinet ar billigt.

Det var roligt att flyga. Men det funkar nastan lika bra att titta ut genom fonstret pa mitt vandrarhem, for utsikten ar skitfin. Sen ar det gott om baguetter ocksa, vilket forstas ar positivt. Annars har jag alltfor mycket att beratta for att det ska hinnas med just nu. Forhoppniongsvis flyttar jag in i ett kollektiv imorrn och om jag har jattemycket tur, sa har de internet. I sa fall ska jag vara lite mer detaljerad. Men inte nu.

Puss & kram!