Hurra

Jag kom precis på att Joel fyller 20 år idag.














Naturligtvis gynnar detta även mig.







Men jag är naturligtvis mest glad för hans skull. Hoppas han fick nåt trevligt i present. Och framför allt hoppas jag att han fick en god tårta.










Stort grattis till mitt favoritfotoobjekt altså. Hurra hurra.










Han är singel.

konsumtion

Är det ok att lägga sina pengar på triviala saker när en massa folk lider och inte har mat? Jag vet inte riktigt. Hur mycket jag än funderar kommer jag aldrig fram till att det är ok.
Häromdagen skulle jag köpa kaffe. Jag hade nästan bestämt mig för att köpa rättvisemärkt. Men så såg jag priset. Fan, det där är ju dyrare än öl, tänkte jag och köpte vanligt mörkrostat. Mollbergs blandning. Att jag de facto spenderade mer än 200:- på öl den här helgen sorteras liksom in i ett annat fack i hjärnan. Jag har väldigt svårt att se det vettiga i mitt handlande. Jag önskar att jag var lite mer rationell.


Här är i alla fall en lista på grejer jag vill köpa:

en låda vin
lakan
hårddisk
ny (bärbar) dator
skrivare
ipod
Gigbag till basen
ny microvågsugn
tapeter & färg till mitt rum
tv
dvd-spelare
basstärkare
kontrabas


Så det kommer dröja ett tag innan jag kan prioritera de svältande barnen.
Idag ringde de i alla fall från Greenpeace. Tjejen som ringde hade jättejobbig röst, men jag beslöt ändå att höja mitt givande från 25:-/månad (minsta tillåtna belopp) till 50:-. Jag tänkte att eftersom jag nyligen höjt min inkomst ganska ordentligt så är det faktiskt på tiden. Dessutom hade deras nya kampanj med havet att göra och jag gillar havet. Det är förstklassigt.

Hångla

Jag är kärlekskrank. Och även om jag tycker att det är förnedrande, så brukar jag vilja hångla, framför allt när jag går ut på lokal. Men hur gör man egentligen? Varje gång jag har lyckats hångla upp en tjej har jag varit alldeles för full för att i efterhand komma ihåg vilka av mina funky moves det var som fick flickan på fall. Kanske är det helt enkelt frånvaron av sinnesnärvaro som gör mig så otroligt sexig. Jag vet inte.
Hursomhelst är jag en anständig kille och jag vill ragga på anständiga tjejer. Därför tar jag avstånd från den enda taktiken som någonsin visat sig fungera. Finns det något sympatiskt sätt att börja hångla med anständiga tjejer som inte är vare sig pinsamt eller förnedrande?


<---- Det här movet brukar ju funka i filmer. Helt plötsligt böjer någon på nacken, sluter ögonen och sträcker ut tungan en bit. Direkt är nån framme och suger åt sig tungan. Men jag skulle aldrig våga chansa. Verkligheten och filmer är två olika saker. Tänk om man skulle göra det här movet och inte få nåt gensvar. Det skulle ju vara hur pinsamt som helst. Om den man ville hångla med bara stod och tittade. Fy vad hemskt. Ni ser ju själva hur dumt det ser ut.





Nån dag framöver ska jag skriva en liten hyllning till tanterna i min tvättstuga. Dom är fantastiska. Ska utforska möjligheterna att ta lite bilder på dom. Det vore roligt.



<---- som jag tidigare nämnt har jag försökt tillfredställa mitt behov av närhet och ömhet med att ta hand om en krukväxt. Jag har gett krukväxten ett namn, en hel massa vatten och all kärlek i mitt hjärta. Men som ni kanske ser så hjälper det inte mycket. Min krukväxt tappar 10-15 blad varje dag och ser fruktansvärt hängig och ledsen ut. Jag är också ledsen. Att jag inte kunnat göra mer för den stackarn. Det smärtar.

Proletärer i alla länder - förena er!

Jag ska gå med i facket. Det är något som känns viktigt för mig och som jag längtat efter länge. Men när Joel helt plötsligt ifrågasatte detta, så ska jag medge att jag vacklade en aning.
Joels ganska sunda argument var:
- Det kostar pengar
- Du vet inte vad du tjänar på det

Trots att jag är fullkomligt övertygad om värdet av facklig verksamhet så kan jag inte förneka att han har vissa poänger, den gode Joel.
Jag kan ju lova att jag inte har för avsikt att bli arbetslös, och nog kan man tycka att det är lite onödigt att betala en massa cash till a-kassan då. Men jag är en solidarisk, med mina klassbröder (vi låtsas att jag har klippt alla band till min övremedelklassläkt). Och om jag någon dag skulle bli arbetslös så vore det förstås inte fel att få betalt för sitt hemmasittande. Det finns andra bra saker med facket också. Framför allt känner jag en stor stolthet över att få vara en del av en så stor och viktig arbetaretradition.

Gästskribenten Jens inlägg:
Ernst-Hugo Järegård har ett snyggt namn. Ernst-Hugo har påverkat mig djupt.

Jens är min nye sambo, något som glädjer mig mycket. Han och jag träffades under ett kapla-bygge på lekis och nu är vi alltså sambos. Han behöver en papperskorg. Om du har en papperskorg som du inte behöver så kommer Jens gladeligen att ta emot den.

Livet som brevbärare har förändrat alla mina rytmer och vanor. Klockan är inte ens halv tolv och jag är dödligt trött. Jag har suttit hemma hela kvällen och inte haft det tråkigt, utan skönt. Jag åt ett stadigt mål mat vid halv sju och känner mig helt nöjd. Jag har träningsvärk och känner mig sund. Allt detta vore helt otänkbart för en månad sedan. Nu är det mitt liv och det känns helt ok. Verkar jag omotiverat nöjd? Nejdå. Det är löning imorgon.




Den här snubben driver min bank. Det känns betryggande.

Politiken

Idag lyssnade jag på direktsänd partiledardebatt i P1. Jag är mycket nöjd över att få göra mitt första riksdagsval till hösten och planerar att följa debatten grundligt. Egentligen bestämde jag mig för ungefär fem år sen, och har fortfarande inte tänkt något annat än att rösta på vänsterpartiet. Men jag måste medge att Lars Ohly är en ganska tafflig partiledare. Ibland tänker jag att han till och med är lite korkad. Han har en korkad röst åtminstone, så han gör sig definitivt inte i radio.

Mycket snack och mycket verkstad ----------------------------->
matilda hjälper dom fattiga barnen live och jag avundas henne

Nu tänker jag i alla fall försvara herr Ohly. Även om han är dum så skulle det glädja mig om han blev omtyckt. Det handlar om den här kommunist-grejen som det har pratats en del om. Även idag så höll Kristdemokraternas jävla stolpskott till partiledare på så där: bla bla kommunister bla bla. Som om det var ett argument. Fast det betyder naturligtvis inte ett skit. För kan någon säga var gränsen går mellan att vara socialist och att vara kommunist? Jag har ingen aning. Jag har många gånger kallat mig kommunist. Det jag tycker bygger på vad Marx en gång tyckte, och han kallade sig kommunist. Jag är medveten om att Stalin, Mao och några andra elakingar har besudlat ordet litegrann men... Jag är ju inte emot kristendomen på grund av korstågen liksom. Jag har andra, mer ideologiska orsaker.
Hur som helst. Lars Ohly har slutat kalla sig kommunist. Ingenting har hänt. Alla är dumma i huvvet. Det är lika irriterande som att folk blir upprörda för att Cheap monday-jeansen har en logo som kan tolkas som satanistisk (kan dom inte störa sig på att dom är fula, eller något som har faktisk betydelse). Det som är viktigt är ju att man gillar sina jeans och att världen blir bättre.

imorrn ska jag gå med i facket.










Jag hoppas att ni alla inser att om en snygg och smart och trevlig tjej frågade om jag ville spendera valdagen med henne i ett jätteavlägset land där det inte gick att poströsta så skulle jag naturligtvis göra det. Och som ni ser på bilden här ovanför så kan ju inte ens den sanna revolutionen vara lika förlösande som ett bra gig. Men kära vänner, snälla, rösta inte på något borgerligt i höst.

Jag kan vara ful också

Jag ska erkänna att jag har betett mig lite illa här i bloggen. Jag har lagt upp bilder både på mig själv och på mina vänner, men jag har inte visat alla från sin bästa sida, förutom mig själv. Trots att jag, mer än någon annan jag känner, blir (nästan) undantagslöst ful på kort har jag bara valt att lägga upp lyckade bilder på mig själv. För att komma lite närmare sanningen får ni här se mig blek, finnig och ful.

Jag har en ny vän. En palm. Den var så gott som död för några dagar sedan, men jag har gett mig tusan på att rädda den arme stackaren. För att motivera mig till det har jag döpt den. Jag bestämde mig precis för att Kim var ett bra namn. Jag satt och funderade på om jag ville att min palm skulle vara en kvinna eller en man. Men så insåg jag att jag är antisexist och att kön inte spelar någon roll, därav det könsneutrala namnet Kim. Så fort jag orkar ska jag lägga upp en bild på Kim.










Sov gott, vänner.

Håret

Jag ber om ursäkt för att jag inte uppdaterade bloggen igår. Jag kunde tyvärr inte komma på något bra att skriva om. Jag skriver inte vilket blaj som helst i min blogg. Jag tar det faktiskt ganska seriöst. Jag vet inte varför riktigt. När jag gick på högstadiet lunarstormade jag som en tok och där kunde man ju skriva vad blaj som helst i sin dagbok, men att blogga ligger på en helt annan nivå.
Egentligen skulle jag vilja skriva om socialismen och de svältande barnen. Jag har laddat för det ända sen jag startade den här bloggen i början av veckan, men jag känner mig inte riktigt mogen än. Antingen skulle det bli sjukt pretentiöst eller så skulle jag vara tvungen att vara superironiskt. Och jag har ingen lust att vara ironisk om jag ska skriva om det enda i mitt liv som faktiskt är allvarligt och seriöst (förutom min sexuella desperation då, som trots att den är på allvar förutsätter en enorm mängd ironi för att skrivas om). Så jag väntar med de politiska texterna och har idag valt att skriva om mitt hår. Jag ska medge att den främsta anledningen till ämnesvalet är att jag vill ha en anledning att lägga upp en bildserie på mig själv i bar överkropp. Om du tycker att det är äckligt, så bör du sluta här, och inte titta längre ner på sidan.

Jag erkänner att jag nog har haft det lättare än de flesta vad det gäller håret. Jag har hört att många jobbar ganska hårt på just den punkten av sitt utseende. Vissa köper jättedyra kladd och står länge framför spegeln för att se till att allt ligger eller står som det ska. Själv har jag två olika varianter av frisyr som jag är nöjd med och ingen av dem kräver vare sig tid, vård eller pengar (jo, jag använder mjällshampoo sedan några år tillbaka, men jag tycker knappast att det kan räknas som någon uppoffring). Den ena varianten är en väldigt stor och rund frisyr, så kallat afro. Ibland är det snyggt på riktigt, men även om det ser lite småsjaskigt ut, är otvättat, tovigt eller osymmetriskt så ger det mig mycket uppmärksamhet, vilket jag förstås uppskattar. Den andra varianten är 7mm snagg. Det ser också rätt bra ut, framför allt om mina polisonger är lagom stora i förhållande till resten.
Men som framgår av rubriken på den här texten så är det inte alltid frid och fröjd på min huvudknopp. Som ni kanske kan räkna ut så tar det ett tag för 7mm-snaggen att bli afro igen. Och just nu väntar jag. Väntar och väntar och väntar. Och varjedag är en lång väntan, och ändå en pytteliten andel av alla de dagar av väntan som återstår. Och jag försöker med vax, och med borste, och med balsam och shampoo, men jag känner mig ändå bara tråkig och ful i håret.

Eftersom jag inte har för avsikt att komma till någon slutsats i dagens blogg, och jag vet att alla som har läst ända hit naturligtvis bara är ute efter bildserien kommer den här:

Ja. Det här var ju tämligen meningslöst. Men jag är rätt nöjd med bilderna. Det var Joel som hanterade både kameran och saxen.

Tjejer

<----- Kolla! en tjej!




Eftersom jag fick en flashig mobiltelefon i julklapp kan jag nu lyssna på radio överallt och varsomhelst. Jag har börjat göra det när jag jobbar. Idag lyssnade jag på "inför fredagsflörten" i Krister i p3. Jag är mycket spänd inför den verkliga fredagsflörten som kommer sändas imorgon (då det är fredag). I "inför fredagsflörten" intervjuade dom en tjej som är singel och vill ha en kille. Hon lät som en ganska bra tjej: pluggade till journalist, lyssnade på indiepop och gillade franska filmer. Hade bott ett tag i Paris också. Klart som fan att jag tänder på sånt. Men ändå så tycker jag att det är typ... dåligt. Jag tänkte inte: åh, jag måste ringa in imorrn och höra om hon vill bli ihop med mig. Utan jag tänkte mer: men fan, så kan man väl inte göra.




<----- Kolla! En tjej till!

Men nu har jag tänkt lite mer... Alltså, jag tänker ganska ofta på hur trevligt det skulle vara att ha en bra flickvän. En söt tjej som jag var kär i och som jag lagade mat till och hängde med (att bodil är på bild här bredvid har ingenting med den saken att göra. Vi lagar i och för sig mat till varandra ibland, men vi är inte kära.) och så skulle vi lyssna på bra musik tillsammans. Så brukar jag tänka. Men vet ni hur jag brukar tänka att jag ska träffa den här sköna tjejen? Jo, jag tänker mig nåt i stil med detta: jag dricker en massa öl (eller vin eller sprit, fast helst inte sprit för det är oftast äkligt) och sen går jag till ett ställe där det finns mycket tjejer, till exempel en krog, eller en fest. En fest skulle naturligtvis vara bäst, för då kan man ju prata och jag tror att jag framstår som mer sexig när jag diskuterar nåt intellektuellt än när jag dansar. Och på det här stället så visar jag på något sätt en av tjejerna som jag hittar vilken bra kille jag är och så vill hon hångla med mig och dan efter blir vi ihop.
Men nu till poängen: fredagsflörten, eller en dejtingsajt eller kontaktannons är ju så mycket bättre än att fylleragga. För det första så är ju att vara full och ragga typ det ovärdigaste jag kan tänka mig. Man borde filma det och kolla på det nykter och inse att man förnedrar sig å det grövsta. Och dessutom är ju chansen så mycket större att den man får tag på
via fredagsflörten, en dejtingsajt eller en kontaktannons är en vettig människa med god smak och allt annat som känns väldigt viktigt när jag fantiserar om min framtida flickvän.
Slutsats: jag borde ringa fredagsflörten imorrn och anmäla mitt intresse för att bli indiebrudens pojkvän. Och alla bra tjejer som är singlar borde skriva kontaktannonser. I vilket fall kommer jag att dricka öl imorgon och gå på en fest där jag har hört att det ska vara många tjejer. Det är typ lika illa som att äta kött. Jag borde nog sluta med det.






<---- Här har vi John. Han är ingen tjej, men fin i alla fall...

lite gnäll och en bild från paris

Egentligen skulle jag vilja gnälla järnet över hur illa det var på jobbet idag. Men med tanke på hur mycket jag gnällde igår över att inte få jobba, så antar jag att det inte är läge.
Jag åt en äcklig hamburgare och sen åkte jag direkt till repet. Både Mats och Joel var där. Att repa är fortfarande bättre än att sitta hemma. Dessvärre är det lite dålig stämning i bandet just nu. Det suger.


Jag lyssnar på R. Kelly idag. Det trodde jag inte om mig själv för några år sen. I mitt huvud är han mest killen som sjöng i believe i can fly och det är ju bara obehagligt. Men Happy people / U saved me kostar bara 40:- på cdon och jag funderar på att köpa den. Den är skön.



Jag är väldigt nöjd med den här bilden. Den är från mitt nyårsfirande i Paris. Jag tycker att den visar väldigt tydligt hur trevlig stämning det var. Eftersom det är så billigt med rödvin blir det liksom mysigt och bra.

Premiär

Nu har jag startat en blogg. Det känns på något sätt som en bekräftelse på att jag är eländig. Jag må ha två anställningar, men jag känner mig ändå arbetslös och sjaskig. Jag äter ett marie-kex med nutella på ungefär en gång i timmen när jag har tråkigt. Det är tur att när jag väl får jobba, så är det inte så stillasittande som jag är annars. Men det förutsätter att de övriga på Citymail blir sjuka. Det blir dom naturligtvis aldrig. De är hurtbullar allihop. De äter mackor som är helt svarta av fibrer och fullkorn och så har de groddar på. Hur fan ska dom lyckas bli sjuka. De har säkert mycket sex också, så jag kan väl hoppas att dom får aids. Nädå. Det hoppas jag inte. Jag hoppas bara att jag får jobba lite.