Är jag mobbad?

En kille på jobbet kom nyligen på att det är väldigt roligt att säga hej Dils till mig istället för hej Nils. Han säger det verkligen hela tiden, så jag insåg ganska snart att han drev med mig, även om jag i början tyckte att det var ett synnerligen fånigt och poänglöst sätt att driva med mig. Men sen förklarade en annan arbetskamrat att det visst fanns en poäng: Patrik Dils är tydligen en känd fransk barnvåldtäktsman.
Helt plötsligt blev ju det fåniga jag-vet-vi-byter-ut-en-bokstav-i-namnet-så-blir-det-ju-hur-kul-som-helst-skämtet faktiskt väldigt grovt. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det här. Å ena sidan vill jag ju inte vara en tråkmåns som tycker att våldtäktsskämt (den stora humortrenden 2007) borde förbjudas, å andra sidan känner jag mig inte helt ok med att svara när jag tilltalas med namnet på en snubbe som har våldtagit småflickor. Jag har försökt ignorera honom (i typ en vecka) men det hjälpte inte, så nu brukar jag svara att jag heter Nils, men det känns bara tråkigt och fånigt. Jag kanske borde svara med samma mynt - säga, jag är faktiskt Patrik dils och våldta honom på riktigt. Jag är tacksam ifall nån har nåt förslag på vad jag kan göra.

Det är midsommar. Hoppas ni är fulla. Det är tredje gången i rad som jag är utomlands, och dessutom nykter på midsommar. Jag har aldrig ansträngt mig för att slippa, men det känns som en trend som jag skulle vilja fortsätta med. Lite roligt att vara svensk som aldrig varit full på midsommar (jag och Joel var iofs i kroatien förra året och stötte på några sjukt fulla stockholmare (en var med i AFA och pendlade mellan att älska Joel över allt annat och att vilja spöa honom för att han vara snaggad som en rasist) och då drack vi några öl, men jag minns det inte som att jag var full) även om det försås altid är trevligt att vara full. Men jag jobbar imorrn.