Sista veckan

Efter Florens åkte jag och Lydia norrut genom Italien. Vi stannade en natt i en liten gullig stad som heter Como, belägen vid en sjö som heter Lago di Como. Det var lite som franska Rivieran, fyllt med fula tyskar och solbrända skitrika infödingar, stora villor och vackra vyer. Det ligger precis i början av alperna och bergen är sådär lummiga och lagom höga och vattnet jättefint (fast egentligen skitsmutsigt och dåligt för bad) och solen sken. Och det bästa var att vi bodde på världens trevligaste och billigaste vandrarhem. Kocken kastade slängkyssar efter oss när vi åkte. Värt.

Sen hade vi en liten konflikt. Med våran GPS-apparat. Vi skulle åka till en festival utanför Genève i nordvästra Schweiz. Och den som tittar på en karta ser att den närmsta vägen från Centrala nord-Italien till nordvästra Schweiz inte går via västra Italien och Frankrike. Men GPS:n tyckte att det var mer praktiskt att åka så (vilket säkert var korrekt, eftersom det i så fall skulle vara motorväg hela vägen). Men jag blev i alla fall skitförbannad och försökte förklara för GPS:n att det vore bättre för oss att åka genom Schweiz, dels för att det är dyrare vägavgifter i Frankrike och Italien, plus att jag är sjukt förtjust i höga berg och ville åka genom - inte runt - alperna. Då blev det i stället en konflikt mellan mig och Lydia för hon tycker att höga berg och snirkliga vägar är läskiga. Då band jag fast henne i baksätet och satte gaffatejp för hennes mun. Och så körde jag som jag ville.

Sen kom vi till Paléofestivalen. Det var grymt, må ni tro. Vår vän Britta var toalettstädare där, så hon hade rätt att bjuda in mig och Lydia till en kväll på festivalen och en natt på staff-campingen. Det låg precis vid Genèvesjön och jag som hade sett alper hela dagen, fick här en grym vy över Mont Blanc. Ni fattar förmodligen inte hur lycklig det gör mig att kolla på höga berg. Och det här är det högsta jag har vart i närheten av, så det var typ dagens höjdpunkt. Genèvesjön är inte så ful den heller. Det var överhuvudtaget ett jäkligt fint ställe vi hade hamnat på (fast det var ju rätt sketet också, för det var ju festival). Och på festivalen såg vi:

- Clap Your Hands Say Yeah (som var rätt sega och har en sångare med skitjobbig röst)
- Arcade Fire (vars sångare jag alltid tyckt haft en skitjobbig röst innan (fast live låter han grymt manlig (vilket måste räknas som en mycket positiv egenskap (eftersom han låter som en gnällig 12-åring på skiva)) men som verkligen är ett grymt liveband)
- Björk (som förmodligen är planetens bästa sångerska och häftigaste människa, ackompanjerad av datorer och en stor blåsorkester med konstiga dräkter och varsin flagga på huvudet)

Sen vaknade vi, badades i Genèvesjön och kollade lite mer på Mont Blanc. Sen åkte vi tillbaka till Lyon. Och sen dess har vi packat och städat. Vi har tio flyttlådor och fyra väskor fyllda. Fast flyttlådorna är rätt små (och rätt dåliga (och ännu en anledning till att jag längtar hem rätt mycket)). Låt mig berätta om när vi köpte flyttlådorna : Vi åkte till en flyttfirma skitlångt bort (för den som ligger i vårt kvarter var stängd, och den som ligger tio minuters promenad bort visste inte vad en flyttlåda var (jag sa "har ni kartonger för flyttning? Ni vet, stora lådor som man använder när man flyttar" och tjejen jag pratade med fattade inte vad jag menade) och så ville dom sälja tio flyttlådor och tejp för 29 euro. Jag tänkte att vi kan väl spara några euro på att strunta i tejpen, men då skrattade de åt mig, för hur skulle en flyttlåda kunna hålla utan tejp? För deras flyttlådor var av enklast möjliga kartongmodell (inte alls lika finurliga som svenska flyttlådor som man liksom viker fram och tillbaka och sen håller de av sig själva) och behövde defintivt tejp för att hålla ihop. Jag blev väldigt provocerad av deras nonchalanta skratt och var nära att ropa nånting om att svenska flyttlådor minsann är mycket bättre och inte behöver tejp och att de kunde ta sina opraktiska små kartongbitar och sin nazistpresident och sina fåniga artighetsfraser och checkhäften och ohlalaaa:n och försöka klara sig någon annanstans än i sitt lilla inskräkta jävla skitland. Fast jag lade band på mig.

Imorrn börjar vi hemresan. Det känns skönt. På onsdag morgon är vi i Sverige.