Det är skönt att vara hemma

Nu sitter jag vid det stora balkongfönstret i vad som förut var Lydias lägenhet, på sjunde våningen i en stor röd tegelbyggnad vid Brunnsbotorget på Hisingen i Göteborg. Nedanför finns en ICA som, bortsett från vin- och ostutbudet, är en alldeles underbar mataffär. Man kan se Masthuggskyrkan härifrån. Och den fina bron. Och den fula bron. Man kan åka till replokalen på 11 minuter. Och till stan på 11 minuter. Jag sitter och tittar på Masthuggskyrkan och Ramberget och den jättestora biltema-affären på Backaplan och jag lyssnar på Lambchop. I ugnen står en moussaka.

Jag var på Way Out West i helgen. Den åtråvärda utmärkelsen "Nils bästa konsert under Way Out West-festivalen" delas mellan Koop och Regina Spektor. Fast jag är ganska övertygad om att jag, ifall jag hade lämnat tråk-hives en halvtimma tidigare hade satt The Go! Team som nummer ett. Jag och Lydia såg två låtar och det var kanske det coolaste och mest energiska jag någonsin sett.

Förra veckan jobbade jag på IKEA, och det var tametusan inte illa. Kanske är det för att jag är van vid 25 minusgrader på jobbet, men kanske är det också så att det helt enkelt är en bra arbetsplats. Tyvärr var det bara ett tillfälligt bemanningsföretagsjobb, men imorrn ska jag ringe och charma en som heter Johanna, så kanske jag får komma tillbaka, utan att vara uthyrd.

Nu blire moussaka. Hejdå