Sarajevo

Hej. Det blev ett allt for abrupt slut pa det forra inlagget. Jag ber om ursakt aven om det inte ar mitt fel. Alltsa maste jag borja dar jag (inte riktigt) slutade forra gangen: med att hylla Kroatien.

Det har visste jag innan om Kroatien:

• ligger pa en sydlig breddgrad
• har en kust mot medelhavet
• ar bra pa fotboll
• har krigat pa tok for mycket
• ar ganska fattigt

(Oj, nu ar det boneutrop har i Sarajevo. Det tycker jag ar tufft.)

Min bild av Kroatien var alltsa ganska balanserad mellan positivt och negativt. Idag tanker jag helt annorlunda. Kroatien uppfyller alla kriterier som jag kan komma pa for att fa titulera sig varldens basta land. Det ar faktiskt ingen overdrift (ok, kanske lite. Jag har ju t.ex. inte gatt i deras skola, legat pa deras sjukhus, bott i deras betongfororter (som val rimligtvis maste finnas nagonstans) eller haft att gora med deras myndigheter, och sant maste man val ocksa ta hansyn till nar man utnamner varldens basta land), jag ar helt chockad over det fullkomligt oklanderliga intryck Kroatien gjorde pa mig.

Sahar forklarade jag det for min lillasyster, och jag tyckte att forklaringen var sa bra, att jag kanner mig tvungen att gora en repris: Kroatien ar inte som pa riktigt - det ar som pa film. Landskapet ar som i sagan om ringen; vattnet och stranderna ar som i The Beach (fast mjae, det ar mest smasten och inte sa mycket sand. Men det marker man inte pa lite avstand) och de kroatiska loverboysen som Leo Dicaprio; Staderna och byarna ar som i nan medeltidsfilm. Jag kan inte komma pa nan just nu... kanske Ivanhoe. Ar det nagra befasta stader i Ivanhoe?

Fast alla byar ar inte medeltida - vissa ar sadar superpittoreskt Toscanska, med vinodlingar overallt runtomkring. Ungefar som i nan film som utspelar sig i Toscana, sag: Under toscanas sol. Jag har inte sett den, men jag ar ratt saker pa att den utspelar sig i Toscana och dar ser det nog ut ungefar som dessa pittoreska sma byar. Oj, nu kom jag av mig. Allt blev rorigt.

Sadar, back on track. Vi var pa en nattklub ocksa, som paminde mig om en film som jag garna skulle vilja glomma: cocktail (vad beyder det forresten? kuksvans?) med Tom Cruise. Bartendrarna jonglerade med sina shakers och lattkladda tjejer dansade (inte sa) sexigt (men sakert sexigare an mig), med lyxiga segelbatar, palmer och det inbjudande havet som en vacker fond.

Naval. Igar lamnade vi detta land. Och vi lamnade aven varandra. Jag hade garna velat att vara vagar skulle skiljas at i Split, eftersom det hade passat sa bra ("We split up in Split") i text. Dessvarre passade det inte lika bra geografiskt eftersom jag ville till Sarajevo och Joel bara vill hem till sin flickvan hela tiden. Alltsa kramade vi om varandra nan gang runt midnatt igar och jag gick och lade mig pa en bank. Vid sextiden vaknade jag med en ordentligt svullen lapp (Kan det ha varit ett myggbett?) och gick for att ta taget till Sarajevo. Pa taget sov jag som en stock och vaknade vid tiotiden har i Bosnien Hercegovinas huvudstad Sarajevo. Jag skulle valdigt garna stanna over natten har, for det ar en skitsnygg stad (och finns det nagot som jag gillar mer an vackra strander utanfor medletida stader i bergiga landskap med artistiska bartenders sa ar det ju snygga stader) och hostelet som jag hittade verkar trevligt. Jag fick lamna min vaska och ladda min ipod (jag medger i och for sig att det finns en viss risk att jag aldrig ser nagondera igen) och traffade fyra tjejer fran Uppsala. Och trots att jag var trott och forvirrad (eller kanske just darfor) klarade jag av att vara social helt sjalv - sa jag tankte, fan har vill jag stanna. Men det visade sig att de fyra tjejerna ska ta taget till Budapest i natt, sa jag har bestamt mig for att gora detsamma. Jag har inte alls klart for mig hur jag ska komma hem, sa jag antar att det ar klokt om jag ger mig sjalv lite tidsmarginaler. Kanske kan jag vara i Prag imorronkvall istallet. Det skulle kunna vara kul att spendera natten dar.

Naval. Jag skulle vilja beratta nat om Sarajevo. Det ar pittoreskt. Kanns verkligen inte som en stor stad. Jag har promenerat runt en del och ska val fortsatta med det. Ska kolla vad Lonely Planet rekommenderar i matvag och ata det.

Det kanns som att resan ar sa gott som slut. Jag har gett upp forsoken att ha frascha kalsonger pa mig och fran och med nu ska jag bara ta de tag som gar mest norrut. Sa darfor kanske det ar dags att sammanfatta lite. Jag ar ju inte hungrig an (lite bajenodig dock, men inte akut) sa jag kan lika garna stanna pa det har skitbilliga internetkafeet.

Att tagluffa ar lite som att vara pa festival, tror jag. Jag brukar alltid langta hem sa inihelvete pa festivalens sista dag. Det enda jag vill ar att komma hem och fa sta riktigt lange under mitt eget duschmunstycke som sprutar alldeles lagom hart och perfekt tempererat vatten. Och jag vill sova i frascha lakan, slanga mina underklader i tvatten efter en dag och laga ordentlig, naringsrik mat som jag vill ata i mitt eget kok.

Nar jag laser mina egna ord har i bloggen kanns det som att jag har haft brutalt javla skitkul hela tiden. Sa ar det verkligen inte. Jag tycker - nar jag hor det namnas - att det later skithaftigt att sova pa en bank utanfor en tagstation, men det ar javligt obevamt, svettigt och man vaknar mycket oftare an i en vanlig sang, oavsett om man ar kissnodig eller inte. Och det oforanderligt soliga och varma vadret ar ju ocksa harligt till en viss grans. Just nu gor det mig bara svettig och slo. Och Joel - ma han vara den snallaste som gatt i ett par skor - fan vad somnig och trakig han kan vara. Och mig sjalv - over allting annat som jag kan irritera mig pa till forbannelse - jag kanner mig sjalv ganska val, och vet darfor att allt jag gor inte ar sa jakla bra. Jag ar onekligen ratt dum i huvet ibland (fast jag skriver det val inte alltid i bloggen). Sa nej, det ar inte skitkul och underbart och extas hela tiden. Anda vet jag att jag kommer gora det igen. Sa fort jag har pengar nasta gang drar jag till Indien eller Quebec eller vafan Afrika. Men just nu kanns pundargangen som ett valdigt harligt forortsparadis och jag kan inte tanka mig nagot underbarare an att fa ata min pappas mat pa altanen i Varberg och fa ta ett kvallsdopp i det grumliga kattegatt.

Puss och kram.

Den dalmatiska kusten

Hej. Jag ar valdigt arg och vill egentligen bara skriva konsord eftersom det har internetcafeet suger och en halvtimmes text precis gick forlorad. Men jag ska istallet skriva valdigt snabbt och fokuserat om en valdigt handelserik vecka.

Vi lamnade Istanbul tidigt pa morgonen i onsdags. Vi tog en buss till en stad i Grekland som heter Alexandroupolis. Vi hade inget skal att vilja aka till alexandroupolis, men eftersom vi trodde att interrail-kortet inte var giltigt i Turkiet (vilket det ar, sa nu hatar vi nan manniska som jag inte langre kommer ihag for att ha lura oss) sa ville vi bara ta oss over gransen vasterut sa billigt som mojligt. Att ta sig over gransen var inte det enklaste. Snarare var det nog nagot av det hemskaste vi har varit med om under resans gang. Pa bussen traffade vi en knarktokig norrman vid namn Bjorn, som var aningen mer nervos an oss andra infor passkontrollen. Han hade namligen stannat i Turkiet i tre manader fastan han bara hade haft visum for en manad. Naturligtvis blev gransvakten misstanksam och tog Bjorn till ett forhorsrum. Vi andra satt pa bussen och vantade i en halvtimme. Bjorn overlevde och vi kunde fortsatta till den grekiska tullen.
Dar ombeds vi lasta ut allt bagage och star och vantar i sakert en halvtimme pa att nagon ska behaga kontrollera det. Nar vi star dar och vantar kommer gransvakterna fram till en ratt snygg asiatisk kille (som har lanat var lonely planet tidigare pa resan (detta skriver jag for att ni ska forsta att jag hade en viss relation till den snygge asiaten; vi hade vaxlat en tre fyra ord och jag kande sympati for honom)) och tar honom at sidan. Fem minuter senare satter de honom i en bil och vi ser honom aldrig igen. (Jag skulle garna avsluta pa detta dramatiska vis, men det vore inte helt arligt. Enligt en grek (som ju forstod grekiska) som var med pa bussen, skulle han tillbaka till Turkiet for att ta ut pengar sa att han kunde betala for sitt visum. Men det vekrade valdigt laskigt innan jag fattade).

Naval, tva timmar forsent kom vi fram till Alexandroupolis i ostra grekland. Vi bestamde oss for att ta nattaget till Thessaloniki, vilket gav oss ganska manga timmar att fordriva. Vi gick ner till stranden for att kaka lite. Dar traffade vi norrmannen Bjorn och en snygg spanjor vid namn David (kolla bilder pa bilddagboken.se). Det var valdigt trevligt. De hade for avsikt att sova pa stranden, sa vi letade sovplats med dem. Sen badade vi med dem. Sen foll det sig sa att vi sov en stund med dem ocksa. Jag kande mig javligt bohemisk. Det var for ovrigt javligt vackert dar vi lag. Staden glimmade pa andra sidan viken, ett fyrtorn blandade oss med jamna mellanrum och ett pariserhjul gjorde kaleidoskopliknande monster i vackra farger hela natten. Eller ja, fram till tolv da vi gick for att ta varat tag.

Vi anlande till Thessaloniki klockan 07:50, och det visade sig att vi hade tva tag att valja pa, eftersom vi skulle till Zagreb. Ett klockan 19:00 pa kvallen, vilket kandes swegt. Och ett 08:21. Det senare hade ju varit perfekt om det inte varit for det att tagresan var 24 timmar lang och vi inte hade nagon mat. Sa vi ruschade runt gatorn i jakt pa nat atbart och fick med oss ett paket kakor, tva chokladbitar och varsin halvlang, ofylld baguette.
Kan ni forestalla er vilken panik jag hade framat eftermiddagen samma dag? Maten tog val slut nanstans i Makedonien (vilket javla vackert land forresten) mitt pa dan och framat eftermiddagen hade jag angest. Ni kan inte forestalla er vilken lycka jag kande nar en man gick forbi med en snacksvagn utanfor fonstret pa en tagstation i Serbien (Niš tror jag staden heter, vilken underbar stad) och visade sig acceptera euro. Vi overlevde och vaknade i Zagreb. Kakade enormt stadig frukost och tog taget till Split. Nar vi satt pa baten ut mot det vackra kroatiska o-paradis dar vi nu har spenderat fyra dagar var det med 55 timmars tagsate i arslet. Jag var sa trott sa jag ville do. Men det var midsommar sa vi gick ut och drack ol istallet. Pa ett stalle som kryllade av svenskar.

Nu masta vi dra, for vi ska ta en farja till Dubrovnik snart. Fan vad mycket mer jag skulle vilja skriva.

Pappa forresten - Laser du min blogg? Hur gar det till? Den ar hemlig for folk over 30.

Naval. Har ar det helt sjukt. Vi ar pa en o som heter Korčula. Det ar typ det vackraste landskap jag har sett, den varmaste sol jag har kant, det klaraste vatten jag har badat i och nu ar jag fan sugen pa nat att kaka. Puss och kram!

İstanbul - Turkıet

Man har inte pa allvar insett inneborden av ord som turkslisk och turkdisco ınnan man har varit i Turkiet (vad som menades med det dar turk pa burk-skamtet har jag dock ınte ınsett an. Det kanske kommer). De har till och med en egen versıon av sommarens vidrigaste lat (jo, jag vet att ni lyssnar pa den dar javla anna ar en bot, men den ar ju atmınstone pa latsas) hips dont lie, som ar annu varre an den ni hor i sverige, och den gar konstant pa repeat i baren pa varat hostel. Baren - som for ovrigt skots av det sliskigaste som gatt i ett par skor. Ni som kanner mig, vet nog att jag avskyr allt som har med turkslisk, turkdisco och shakira att gora, och da kanske ni tror att jag inte trivs i Istanbul. Fel! Det har ar nog den finaste och haftigaste staden jag har varit i. Allt ar sa jaaavla snyggt! Moskeerna ar overallt, stora som hus =) (oj, vılket skamthumor jag ar pa). Natrlıgtvıs mycket storre an hus. De ar stora som hela kvarter. Ratt vackra dessutom. Nere vıd vattnet star den manliga delen av befolknıngen och fıskar. Husen ar smala och hoga och snyggt slitna. Igarkvall tittade jag och Joel pa fotboll i nat slags spontant cafe. Far och son hade burit ner tv:n tıll gatan, stallt ut nagra stolar och bord och salde nescafe, te och vattenpipa till overkomliga priser. Om vi ville ha kakor kunde vi kopa det hos grannen som hade en liten mataffar. Och om vi ville ha hasch eller mojligtvis en billig biltur till Ankara sa skulle de kunnat fixa det ocksa.

Dessutom var vi i Bazaaren. Det var frackt. Vi gick vilse. Det var manga man dar som ville salja saker till oss. Jag ar en harding. De lurade inte mig, med sin falska marknadsforing.

Joel ar en trakmans. Han sover jattemycket. Och sa fort han har sovit klart vill han lagga sig och sola. Allt han gor, gor han med ryggen mot marken. Javla trakmans.

Mats - Jag har rakat av mustachen. Du ska veta att jag tycker valdigt mycket om dig och att det fınns mycket jag skulle gora for din skull. Men att ga runt och visa upp mig for hela europa med ful ansıktsbeharing - det gor jag bara inte. Dar gar min grans.
Skepparkransen far dock vara kvar tills vidare.

Hojdpunkterna pa den har resan ar manga. Att sta pa hostelets takterass mitt i natten och titta pa ljusen pa andra sidan bosporen, att promenera med nyfunna argentinska vanner i Krakow eller att kasta gris utanfor det ungerska parlamentet, medan resten av Budapest sover - Det ar sant som ger mig skona kanslor i magen. Men Ljungbergs mal - i vad var det? 88:e mınuten? - herrejavlar vad vi skrek. Herrejavlar sager jag!

Jag vet inte vad jag ska skriva. Det har val inte hant sadar skitmycket an. Men det ar sa javla snyggt och coolt sa vi stannar nog ett tag. Jag kan beratta vad jag ser: Tıll vanster ser jag hagıa sofıa-mosken. Den ar stor. Stor som javla helvete. Hitom mosken ser jag nagra smala, hoga hus varav ett ar overvuxet med murgrona. Det ar vackert. Till hoger ser jag bosporen. Det ar sadar lagom disigt. Snyggt liksom. Just nu inga batar. Pa andra sidan bosporen ser jag asien. Jag har aldrig varit i Asien. Ar lite lockad att aka dit faktiskt. Det borde val ta en sisadar 20 minuter. Att aka till asien.
Bakom mıg har jag en bar dar en sliskig turk star och gor omelett tıll hungrıga, vita turister. Mest amerikaner tror jag. Framfor mig ar datorn. Thats it. Puss.

Varna - Bulgarien

Hej. Mamma sager att det ar soligt och typ skitvarmt i Sverige just nu. Tro inte att jag ar glad for eran skull! Jag onskar olycka och snofall over Sverige.
Det ar fan sjukt vilket javla skitvader vi har lyckats pricka in pa varenda stalle vi har varit. Jag medger att Budapest var harligt i tva av tre dagar, men bortsett fran det har det nog regnat varje dag. Tror jag. Jag kanske overdriver nu, men det beror pa att aska, regn och vind forstor varat beach paradise, Varna vid svarta havet, for andra dagen i rad.

Men vi har haft det ratt kul anda. Vi ar bara fyra personer pa hostelet, plus en lite grinig men valdigt rolig engelsman vid namn Dean, som ager stallet. Jag och Joel var pratsugna sa vi bjod de andra pa vin och chips. Snart var vi bastaste vanner och gick till en pub, drack ulgarisk ol och sag Tyskland spoa Polen med minsta mojliga marginal. Vara vanner i Varna ar:

• Sharon - En otroligt pratglad och pytteliten amerikanska, med nat slags asiatiskt ursprung. Hon bor i Queens i New York och har lovat att vi far bo hos henne om vi aker dit nan gang. Hon reser ensamt, vilket kanns ratt modigt av en sa liten flicka.
• Dimitr - Enligt Dean den forsta bulgar som nagonsin har bott pa hans hostel. Men Dimitr ar inte sa bulgarisk. Han har bott i Paris i fyra ar och utbildat sig till skadespelare. Nu ska han till New York for att salja korv resten av sommaren.

Resan till Varna var en javla pars. Vi borjade med en tretimmar tagresa till Rumaniens huvudstad Bukarest. Det forsta som hande var att vi blev lurade pa lite pengar av ett mammaknullande javla kukhuvud till jobbig idiot. Detta, i kombination med att varenda hus sag ut som i en scen fran Lilja 4-ever, gjorde att Joel lovade att aldrig satta sin fot i Bukarest igen. Jag holl med och tankte att allt blir trevligare nar vi satter oss pa taget. Icke! Det var sa sjukt skabbigt. Joel tog en bild pa toaletten som ni snart ska fa se. Det var helt obegripligt. Tur att jag ar man, sa att jag slapp satta mig pa den toasitsen. Tagresan fran Bukarest pagick mellan halv atta pa kvallen och sex pa morgonen, och under denna tid fick vi byta tag tva ganger och passkontrollerna tog sakert tre timmar totalt. Passkontrollanter ar djavulen. De ar ondskefulla pa riktigt. Lyckligtvis kan jag och Joel roa varandra. Att saga fula ord till folk som inte forstar svenska ar ganska roligt: "Hej du din javla fetknopp" eller "Ah, vad det luktar fitta har" holl oss pa ganska bra humor under hela tagresan.

Snart drar vi till Istanbul. Jag ar sa javla pepp! Men forst och framst, viktigare an nagonting annat: Paraguay ikvall. Jag ar lite nervos faktiskt. Herrejavlar! Heja Sverige friskt humor! Det ar det som susen gor!

Brasov - Rumanien

Hallo hallo!

For det forsta: Vi lagger upp en massa bilder pa internet nu. Joel har skapat ett konto pa bilddagboken.se. Han heter joelr. Kolla! Jag ar ful!

For det andra: Vad fan sysslade Zlatan med? Inte for att att man kan skylla hela forlusten (lika mot Trinidad Tobago maste val raknas som en forlust?) pa en man, men var han inte ratt usel? Vi satt pa en ratt tom bar med storbildsskarm och drack valdigt billig ol tillsammans med vara nyfunna vanner Joakim och Sandra. Det var tur att vi skulle upp tidigt dagen efter, for det hade varit synd att forstora en partykvall med en sadan fotbollsbesvikelse. Vi kopte snacks och gick tillbaka till Hostelet.

Anledningen till att vi skulle upp tidigt var att vi tog taget klockan kvart over atta igarmorse. Vi kom fram ungefar elva timmar senare, och jag kande mig ganska svag. Men det var en harlig tagresa: allt var mycket vackert och vi delade kupe med nagra jattetjatiga rumaner. Det var en mamma, hennes son och sonens flickvan om vi fattade allt ratt (vilket inte ar sarskilt troligt). De kunde inte ett enda ord engelska. Inte ens yes eller no. Men de pratade pa anda, bjod oss pa ganska ackligt godis (nar jag blev bjuden for andra gangen tackade jag nej. Da tog mamman tag i min handled och tryckte ner handen i pasen. Jag at godisen.) och berattde sma anekdoter som vi inte forstod nar vi passerade byar som de kande till.

Sista dagarna i Budapest var fortsatt helgrymma. Vi bodde pa ett valdigt trevligt hostel och traffade en massa trevliga manniskor. Det ar lite sjukt hur man liksom totalt isolerar sig fran Ungrare och Ungersk kultur och lever i en vasterlandsk bubbla. Och sen anda pastar sig alska Budapest. Men det gor jag. Jag alskar Budaest. Det var bra dagar.

Top 3 vanner fran Budapest:

• Dave - Australienare, bosatt i Brighton. Skitrolig. Han har varit typ overallt i hela varlden, och fortsatter att systematiskt bocka av varenda stad i Ostra Europa just nu.
• Antoine - Snygg, musikintresserad kille fran Quebec. Jag alskar Quebec (tror jag. Jag har ju aldrig varit dar, men vad fan, de pratar franska. Och de ar i Nordamerika utan att vara ett avla fascistland med Hitl... jag menar Bush pa tronen. Och dessutom blir gerillaromantikern i mig lite upphetsad eftersom de faktiskt bedriver lite befrielsekamp) och jag alskar snygga killar.
• Julian - Fransk, javligt tjatig kille som inte kunde sluta prata om sin utbildning. Han pratade med en enormt rolig brytning och det basta var ni var ute och sop i fredags kvall. Julian, Joel och jag pratade fortroligt om kvinnor. Han erkande att han inte hade for avsikt att vara trogen mot sin egen flickvan. Men homosexuell var han inte: "I cant imagine having sex with a boy. Zee blowjob. Zee analsex." Behover jag tillagga att han var helt otroligt gay?

En annan helt grym grej var badhuset. Javlar, det var som i en saga. Det var ett palats. Hogt i tak, vackra monster (tva prickar pa det o:et =) i vaggarna och gamla feta gubbar som spelade schack nere i vattnet. Helt underbart. Och ute pa garden fanns tre stora bassanger till. Och vattnet var sisadar 38 grader i basta fall. Helt underbart var det.

Nu ar vi som sagt i Rumanien. Det kanns valdigt mycket fattigare an Ungern. Men staden Brasov ar skitfin, atminstone det lilla vi har sett av den. Enligt Lonely Planet (tack forresten! Tack som javla helvete till Hannah, Frida, Viktor och Mats (var det ratt) som gav oss denna fantastiska bok! Vad hade vi gjort utan den? Dott. Med storsta sakerhet.) har Brasov 319000 invanare. Det talar for att vi inte har sett en tiondel an. De har sakert stuvat undan 250000 manniskor i nan tragisk forort nanstans. Vi kommer nog att marka det.

Jaja. Jag kanner att fragan hanger i luften: Hur gar det med brudarna? Inget vidare forstas. Men jag ska hitta en fin zigenarflicka har och gifta mig med henne. Leva ett okomplicerat liv i en husvagn, lara mig spela bastuba och do lycklig av kolforgiftning innan jag blir 30.
Joel snackade med Hannah igar. Han fick varldens roligaste rost. Jattefjollig; typ som Mole-Jonas (cool-Jonas for oss som kanner honom), formodligen beroende pa att hans kindben var sa javla anstrangda av ett ofrivilligt superleende. Jag gick bredvid och blev glad aven jag. Sen blev jag ledsen (kan aven bero pa att jag var sjukt hungrig). Fan vad det suger att vara singel. Ok. Han lider nu - i en lang manad. Jag lider nu - sedan tre ar. Fan vad ovart. Men man behover inte titta langt for att hitta nan som har det varre i det har landet.

Men i ovrigt ar allt fint. Javligt fint. Fan vad fint det ar har. Det var allt. Puss och kram. Pussa och krama varandra och latsas att det ar jag.

Budapest!

Jag ska börja med en ursakt: Vid förra tillfallet missade jag att skriva tva av de, för resan, mest betydande handelserna dittills. Anledningen till detta ar förmodligen att bada sakerna har med Joel att gora, och jag tanker i regel mest pa mig sjalv. En av handelserna ar rolig och den andra ar trakig. Jag börjar med den trakiga. Joels kamera ar försvunnen. Vi vet inte hur det gick till, men vi vet att det ar ganska hopplöst att fa tillbaka borttappade saker i Berlin, nar man ar i Budapest. Allt detta suger förstas, men Joel tar det hela med ro. Jag förstar inte hur han gör. Nar jag imorse raknade fel vid uttagsautomatn började ropa könsord sa att hela gatan hörde. Jag har nog lite att lara av min reskamrat.
Nu kommer den roliga saken: Joel har inget har pa sitt huvud!
- Ack ve! tanker ni sakert. Han som var sa söt. Ja, det var han, men han ar fortfarande en godbit, jag lovar. Lite mer fotboll och lite mindre pop. Men det ligger ju i tiden, tycker jag.

Nar jag skrev senast sa avslutade jag i en ganska melankolisk ton. Jag hade inte mycket hopp om Krakow, men det visade sig bli en höjdare. Det ar en valdigt vacker stad, och i den gamla delen kryllar det av turister. Men fina hus ar inte det enda vi ar ute efter. Det ar snarare en fin inramning till nagot mycket viktigare: umgange. Och i Krakow hade vi en jakla tur med umganget. Helt plötsligt, nar vi blivit utslangda fran stadens vackra gamla borggard (det ar olagligt att dricka ol utomhus i Polen) stötte vi pa tva svenskar, Joakim och Sandra (tror Joel att dom heter) som vi delade kupe med pa taget mellan Malmo och Berlin.
- Hej, ska vi dricka bars tillsammans undrade nagon.
- ja, för fan, svarade nagon.
Och sa bestamde vi oss för att mötas dar och da. Pa taget till Krakow hade vi dessutom blivit lite polare med en argentinsk kille (nattkupe ar varldens basta stalle att skaffa vanner pa - jag hoppas fortfarande att vi ska stöta pa den kanadick som vi delade kupe med i natt. Han var valdigt trevlig, de fem minuterna innan han föll i sömn) vid namn Diego. Sa i brist pa annat att göra tog vi en promenad till det hostel som vi visste att han skulle bo pa. Och - dra pa trissor - vad ar det för javla uttryck?! - dar satt han och smuttade pa en öl, som om han vantade pa just oss. Vi slog oss ner och blev bastaste vannerna i varlden. Nar det borjade bli dags gick vi ner till snyggebaren i kallaren pa ett gammalt hus i gamla stan och hade trevligt tillsammans med de tva svenskarna. Hura för oss!

Igar var vi i Auschwitz. Det var markligt. Jag vet inte vad jag kan beratta om det. Jag ville bli berord, men blev bara trott. Jag hatar inte Hitler mer idag. Allt sag ut som pa kort som jag har sett hundratals ganger. Vi var ganska tysta och drog inga skamt. Sen akte vi till Krakow igen och kakade javligt god mat.

Budapest ar en höjdare. Precis som faglar akte vi söderut i jakt pa varmen, och vi fann den. Det ar sa in i helvete skönt. Dessutom ar det fint och varat vandrarhem ar schysst. Förhoppningsvis ska ett zigenarband spela pa nan restaurang nara varat hostel. I sa fall blir det nog en bra kvall i kvall. Annars har vi fler chanser, för vi kommer stanna lite langre i Budapest, an vi har gjort hittills under var resa. Vi har lovat att vanta pa Joakim och Sandra, till pa lördag för att se Sveriges första vm-match tillsammans. I vantan pa det, lar det finjnas en hel del att göra. Enligt Lonely Planet ar Ungern kant for sin Gulasch och sina röda viner (det ar annat an sill och snaps det!) och dessutom ar vi sa illa tvungna att kolla in slottet i den har stan. Dessutom börjar fotbolls-vm imorrn.

Ha det nu sa fint allihopa!
Puss puss!

Krakow!

Hej. Jag sitter pa ett vandrarhem i Krakow och har det gott. Har foljer reglerna for mitt bloggande: Det mesta ar redan antecknat. Dels for att jag kanner mig snygg nar jag sitter och kladdar i ett block (jag har for mig att jag ser poetisk ut da) och dels for att jag ar snal och har raknat med att internet ska kosta pengar. Jag ar forstas Nils, men Joel ar ocksa lite upphovsman (vi har ju annu inte varit langre ifran varandra an pa varsin sida en toalettdorr).

Sondag 4/6, pa nan kyrkogard.
Vi anlande till Berlin klockan 06:02 imorse. Staden kandes inte riktigt vaken, i basta fall bakfull (vi motte en del spritdoftande ungdomar pa vag hem fran sina fester). Det kandes inte anstandigt att forsoka skaffa vandrarhem (eller gora nagot som inkluderar andra manniskors hjalp) sa vi fordrev tiden med att promenera.
Vi pratade lite med en tant med en hund. Hon forstod inte oss, vi forstod inte henne. Hennes hund hette Susie. Det kandes konstigt eftersom den hade skagg och jag verkligen inte kunde tanka mig att det var en tik. Gunter hade passat battre.

5/6, i nan park
Nu har vi checkat ut fran vart vandrarhem. Inatt ska vi aka tag till Krakow. Det ar stilla i Belrin idag, for de firar annandag pingst. Joel ar trott, jag foredrar att kalla det kaffesugen. Igar hade vi en javligt sjuk kvall. Vi hade turen att raka bosatta oss nagra hundra meter fran en arlig kulturfestival med 1,5 miljoner besokare. Forst verkade det bara vara krimskrams-stand och taskiga band. Vi smadiggade till ett supertontigt, tyskt UB40 och tankte att vi kan ju lika garna ga hem och kaka surkal som lyssna pa den har skiten. Men istallet for att bli modfallda tog vi varsin bars och gick in i en park. Helt plotsligt stod vi mitt i ett sambajam. Allt kandes bra. Nar vi trottnade gick vi vidare och hittade ett svenskt ska-band. Vi ville prata med dem, men hittade istallet en svensk brud vid namn Zandra, som bodde i Hamburg. Hon fick oss att ga till nat gathorn dar ett belgiskt klezmerband hade spontankonsert. Vi missade nastan hela konserten, men lyckligtvis ar det i tyskland aldrig langt till ett stalle dar man kan kopa doner-kebab och ol, sa vi tappade inte humoret. Med ol och kebab i magen tog vi tunnelbanan inat stan.

Vi gick till ett stalle som heter Zapata. Det ar ett gammalt hus mitt i Berlin, som ar rivet till halften. Dar den halvan stod, som nu ar riven, finns det nu en stor tradgard, som pa lite hall bara ser javligt schleten ut. Men om du gar bakom nagra buskar, sa hittar du ett antal barer och en massa sittplatser och allt ar javligt coolt. Den del av huset som aterstar ar nat slags ockuperat konstnarshoolabaloo. Dess vaggar fungerar som malarduk for graffittikonstmarer, och som pissoar, ifall du befinner dig i tradgarden (die biergarten). Vi betalde 5 euro och gick in. Det var en sjuk barlokal, med ett ratt grymt blues (/rock /jazz) -band pa scen. I taket hangde en eldsprutande drake och allt var snyggt som fan. Efter kopnsertens slut fortsatte vi uppat i huset. Pa varje vaningsplan var det som en liten konstutstallning, och bakom varje dorr verkade en konstnar ha sin atlje. Det kandes ganska overkligt att bara ga omkring dar. Lite forbjudet liksom. Halvvags upp hittade vi en bar. Allt var valdigt arty: manniskorna, musiken och sofforna utstralade undergroundkultur. Vi fortsatte uppat och hittade fler konstverk, markliga dorrar att ga igenom och en och annan full berlinare.
Hogst upp i huset, pa sjatte vaningen, hittade vi den snyggaste bar jag har sett i hela mitt liv. Fan i javla helvete att ni inte kan fatta hur snyggt det var. Om ni tanker er nanting ritkgit snyggt sa ar det fult i jamforelse. Fattar ni? Ni tror att ni fattar, men det gor ni inte.
Det var ett rum som var rivet till halften. Dar rummets fjarde vagg en gang hade statt, dar hade rivningsfirman gatt fram med sina demoleringsverktyg. Det var helt oppet. Golvet slutade tvart i ett stup pa kanske 50 meter. For att de fulla barbesokarna inte skulle hoppa ut, hade man satt upp ett platstaket, mot vilket jag och Joel avslutade varan medhavda ol. Det spelades skum electronica; snygga manniskor satt i snygga soffor och vi - vi lutade oss rakt ut i Barlinnatten och kande oss ratt balla.

Eftermiddag 6/6, vandrarhem i Krakow.
Vi akte hit i natt. Blev lite skramda av fascistoida passkontrollanter, emn vanner med en snygg argentinare vid namn Diego. Tyvarr fanns det inte plats pa det hostel som han hade bokat in sig pa, sa istallet ar vi typ de enda gasterna pa ett stalle som heter zodiakus. Kvinnan i receptionen ar valdigt snall och valdigt forvirrad. Forhoppningsvis kommer det snart hit nan som vi kan bli kompis med. Joel sover och jag kanner mig lite hopplos. Vad forvantar man sig ska handa liksom? I brist pa annat ska vi nog ga ut och dricka ol sen, formodligen pa nat jazzstalle, som verkar trevligt. Det ar lite regnigt och ratt kallt. Om det inte blir battre fortsatter vi nog snart soderut.
Vi borde forstas aka till Auschwitz ocksa. Internet ar gratis har, sa jag aterkommer sakert snart.
Puss & kram.

I Berlin, men inte länge till

Paul Simon och jag

Congartulations! You are visitor # 1 billion! Maybe you just won lots of money (or maybe you didn't but go to www.sexyasianteens.com anyway just to be sure you didn't miss the possibility of becoming very rich very easily).





Interrailkortet är så jävla sjukt. Det sitter upptejpat på vårat köksskåp. Det känns som ett respektlöst sätt att behandla en så värdefull sak. Med interrailkortet kan man ta sig till många olika ställen. Det är rätt svårt att välja. Jag och Joel ska åka till Berlin. Det är oundvikligt, eftersom det ligger på vägen till allt annat vi har tänkt besöka. Men sen? Tänk på alla städer i Europa. De är så många. Prag, Budapest och Dubrovnik är ganska spikade mål, tror jag. Men sen kommer jag att tänka på Krakow. Och - Åh Herrejävlar - Rom! Och sen säger Joel: - Ska vi inte åka till Istanbul? Och då börjar jag skratta för det låter ju helt knäppt att man skulle kunna åka till Istanbul bara sådär. Fast man kan det. Om man har ett interrailkort. Ja. Det är fan sjukt det.

Jag lyssnar på Paul Simon. Han är så jävla bra. Helt sjukt bra, när man tänker på det. Och han har gjort en hel del musik i sina dar. Till exempel sjöng han ju en del fina sånger tillsammans med Art Garfunkel (Är inte han jävligt meningslös? Han har en jättetöntig röst, och vad jag har förstått skrev han inga låtar heller) men nu lyssnar jag på nån best of Paul Simon solo -skiva. Jävligt bra är det. Som ni ser på bilden här uppe (det är alltså Paul Simon, och inte en sydamerikansk porr- och knarkmiljardär) var han jävligt snygg också, en gång i tiden. Åh vilken man!
Jag har börjat få väldigt gubbig musiksmak, tror jag. Jag har lyssnat en hel massa på Bruce Springsteen den senaste tiden och Mats har bränt mig en massa Tom Waits och Elvis Costello och det är helt grymt. Män över 50 är så inne just nu!

Imorrn är det fredag, sen är det söndag och då vaknar jag i Berlin. Så här sjöng Paul Simon för längesen:

I've got no deeds to do, no promises to keep
I'm dappled and drowsy and ready to sleep
Let the morning time drop all its petals on me
Life, I love you - all is groovy

Det där var lite pretto. Jag brukade alltid ha en massa popcitat i min lunarstormdagbok när jag var femton och pretto. Nu är jag tjugo och pretto. Det är inget jag skäms över.


Jo. Ibland.