hektiska dagar

Det har varit ganska fullt upp sen jag kom hem. Jag har i princip jobbat heltid i två veckor, paralellet med att försöka flytta in och få lägenheten fin och att försöka förtjäna min återvunna plats som basist i Pickadoll. Igår var jag dessutom tvungen att ägna halva dagen åt att bråka med min franska bank, som vägrar släppa mig ur sitt järngrepp. Faktum är att jag är totalt pank (fast jag har lånat 3000:- av mina föräldrar) samtidigt som jag har 620 euro på mitt franska bankkonto. Frustrerande. Dessutom har jag egentligen 680,18 euro, men de drog 60,18 euro för en adresssökning. Jag blev så arg när jag hörde det att det nästan kändes skönt. Känner ni igen den känslan? Jag har ju hatat de jävla idioterna på Le Crédit Lyonnais sedan i januari, och när de nu, två dagar efter att jag var där, skrev på 15 papper och berättade att jag skulle flytta till Sverige (och aldrig blev tillfrågad om min nya adress) tog 60,18 euro för att göra en adresssökning så känns det ungefär som att titta på bilder av massgravar för arkebuserade judar under andra världskriget (därmed inte sagt att jag känner mig som en arkesbuserad jude): man hatar tyskar (eller i det här fallet franska banktjänstemän, framför allt Monsieur Thach) så mycket att det blir varmt och skönt i hela kroppen.

Fast jag ska inte gnälla. Jag har precis bestämt mig för att ta ledigt resten av veckan. Vill inte framstå som alltför bortskämd, som i denna tid av total fattigdom (jag ligger ju praktiskt taget på minus) väljer att inte jobba, fastän jag skulle kunna. det är bara det att den 25e september är så långt borta, och då kommer jag med största sannolikhet ha fått två omgångar studiemedel, plus mina 680,18 euro. Så det är inte så motiverande att stressa järnet nu för att bli skitrik i oktober. Fast det är klart... det är ju gött att vara rik. But than again, jag var på arbetsintervju på ikea igår, och jag vill också vara 100% tillgänglig för dem nu, och inte lova en massa dagar åt de satans bilindustrierna.

Låt mig berätta om mitt jobb för bilindustrin (hmm, man kanske har tystnadsplikt om sånt här kom jag på, så jag ska tala i abstrakta ordalag): Först jobbade jag på ett företag som fått in några lastbilslaster med en produkt, som de misstänkte att nån hade pissat på. Så då luktade jag på en massa produkter för att se om de luktade piss. Sen satt jag och klippte bort en grej som egentligen redan borde ha varit bortklippt, från en produkt. Sen stod jag på ett löpande band med bilar på för att kontrollera ungefär var femte bil (dvs göra en insats ungefär var femte minut (i bästa fall, ibland stod jag sysslolös i 20 minuter) för att kolla och skriva upp om den var lite trasig. Jag tycker att det är lustigt att alla de olika arbetsuppgifterna går ut på att fixa nåt som nån annan har klantat till. Eftersom jag tycker att bilar borde avskaffas, så har jag inga problem med att bilindustrin klantar sig. Jag har heller inga problem med att de ger mig lön.